Lets Dance - ett virrvarr av bokstäver

Tack till Frank Andersson som modigt berättar om sin diagnostiserade problematik i dagens Aftonblad. Ett viktigt ämnen om ett mycket vanlig tillstånd. En jättekram till Frank!

Faktum är att många av de neuropsykiatriska diagnoserna är så vanliga
att vi inte borde förvånas när någon berättar att de "har" en bokstavskombination. Arbetar du på en hyfsad stor arbetsplats sitter du förmodligen tillsammans med någon av "bokstäverna" till  lunch varje dag, likaså till fikat och när du hämtar barnen i skolan omges du av flera stycken.



Men om det nu är så vanligt, varför är förståelsen så liten och varför är är okunnigheten så stor? Många är de journalister som på redaktionens morgonmöte får sig tilldelade uppdraget att skriva om ämnet. De intervjuar någon som öppnar upp och berättar om sina svårigheter (jaa det kan vara riktigt svårt att leva med bokstäverna på grund av omgivningens avsaknad av förståelse), "intervjuoffret" bjuder på sig själv, raljerar kanske lite om sina tillkortakommanden och journalisterna skickar sin text till tryck med en slentrianmässig faktaruta där faktan ofta är allt annat än fakta. Man undrar om man på tidningsredaktionerna har sparat ned någon gammal faktaruta från 1972 som man sedan lagt på en gemensam server så att alla kan ha tillgång till den när det behövs.

Hur stor begreppsförvirringen och okunnigheten är står klart för mig redan efter att ha läst de första styckena i Afonbladet:

Citat:

I Lets Dance har han studerat danskollegan Alexandra Pascalidou och är säker på att hon också har ADHD. Tack vare att Frank nu fått sin ADHD-diagnos kan han tydligt se att Alexandra lider av DAMP.

Slut citat:

Hallå, men var det inte ADHD vi pratade om?! ADHD och DAMP är inte liktydigt med varandra. DAMP är en kombination av ADHD-symtomoch motoriska-perceptuella svårigheter.

Man tar sig för pannan. Har hon DAMP eller har hon ADHD? Vad är det som gäller, det är väl inte Alfapet de spelar på Aftonbladet?! Journalisterna tycker kanske inte det är så viktigt med ordningen på bokstäverna, kanske tänker de - Skit samma, dumhuvud som dumhuvud!

Och det är precis här skon klämmer hos många av oss. Av någon outgrundlig anledning har vi fått för oss att människor som inte är speglar av oss själva, är lite dumma i huvudet. Och journalisterna spär på dumheterna. Om de nu bara kan försöka skapa lite ordning i sina egna texter, håll tungan rätt i mun när de ljudar sig igenom bokstäverna och sedan se på sina texter med självkritiska ögon, kanske de kan bidra till en sann och rättvis bild av människor med neuropsykiatriska svårigheter.

När de lärt sig att hanter människors berättelser (läs liv) kanske nästa steg kan vara att förmedla en nyanserad bild av människor med Asperger syndrom. Idag får vi oss till livs att orsaken till pedofilens, psykopatens och styckmördarens beteende är att de "lider" av Asperger syndrom. När tonårspojken med Asperger får frågan vad han ska syssla med som vuxen, svarar han "-Helst skulle jag bli författare men eftersom jag har Asperger får jag väl bli styckmördare. Vilket program på gymnasiet går man då, förresten?

Avslutningsvis kommer här en faktaruta att lägga på journalisternas gemensamma server, använd den flitigt:

Gemensamt för de flesta med den här problematiken är att de är originella tänkare - individualister som går sina egna vägar. Människor med neuropsykiatriska svårigheter har ofta talanger och en positiv livsenergi att ta tillvara. Vi måste våga se människor för vad de faktiskt är – med både tillkortakommanden och tillgångar.

Bra länkar och tips:

• Riksförbunden Attention
• Neuro-nätet
• Boken "Om de bara kunde skärpa sig! Barn och ungdomar med DAMP/MBD, AD/HD och Tourettes syndrom" (1999) skriven av den norske specialpedagogen Lisbeth Iglum.