ALM - Anonyma Litteratur Missbrukare

På nytt har jag då suttit och surfat på de olika boklådornas utbud av reaböcker. Det verkar dock som att det är ungefär samma böcker som reas ut, år efter år. Lite besviket tänkte jag att det kanske inte skulle bli några reaböcker trots allt. Men så ska man ju tänka positivt och då tänkte jag på min plånbok. Ja, inte för att den vanligtvis ger mig gåshud och lyckorus utan tanken var att om inköpen av reaböckerna inte blev av skulle jag kanske känna, om än inte ett lyckorus, så åtminstone en stillsam glädje.

På väg till jobbet på morgonen kände jag ett lugn över att jag bestämt mig för att inte göra några bokinköp. Kanske samma känsla av tillfredsställelse som någon kan ha som precis kommit från ett AA-möte, typ "Hej jag heter Anna-Lena och är galen i böcker" (svar i korus HEJ ANNA-LENA!!)

Väl på kontoret följde de vanliga rutinerna, starta datorn, hämta kaffe och småprata med någon morgonpigg kollega. Same procedure as yesterday, så att säga. Hämtar man kaffe och småpratar med kollegor som också hämtar kaffe, är chansen att datorn är klar att börja användas när man återvänder med sin kaffemugg, befläckad med den gångna veckans kaffefläckar (varför blir diskningen av kaffemuggen aldrig av?). Men inte den här morgonen. Nu skulle minsann en mastodontuppdatering göras. Bildskärmen talar sitt tydliga språk "will be ready in 50 minutes".

Suck, lutar mig mot fönstret och smuttar på automatkaffet samtidigt som jag låter blicken glida över gatan nedanför mig. Så plötsligt finns den bara där.... nyonskylten i rött och vitt som formligen kastar sin logga mot mig - Akademibokhandeln!! En blick mot dator... "will be ready in 45 minutes". Ja, vad kan en stackars människa göra? Det är synd om människorna, sa inte Strindberg det redan på sin tid?

45 minuter, hur många böcker hinner man köpa på den tiden? På med jackan, hinner inte vänta på hissen utan tar trapphuset istället. Herregud, vem är det som designat trapphuset, det går ju bara runt, runt? Innan jag är nere på bottenvåningen är jag lika illamående som när jag åkt "Kvasten" på Gröna Lund.

Väl inne på Akademibokhandeln greppar jag en matvarukorg (?) och plöjer formligen likt en galning mellan de uppställda reaboksborden. "Den vill jag ha, åååh den har jag ju velat läsa så länge, hmmmm.... den ska jag absolut ha" och så fortsätter detta näst intill sjuka beteende (Hej jag heter Anna-Lena och jag är galen i böcker). Matvarukorgen blir snabbt tung och full. Överväger om jag ska lägga tillbaka några av böckerna eller om jag ska börja på en ny matvarukorg. Medan jag står där och lider alla helvetes kval, knackar någon på min axel. Jag vänder mig blixtsnabbt om och står öga mot öga med en livs levande utomjording!! På ryggen har han en gigantisk ryggsäck med meterlånga antenner, öronen döljs av ett par enorma svarta hörlurar och i handen håller han en mikrofon som han kör upp under näsan på mig.

"Hej, jag kommer från Radio Stockholm, ser att du gillar böcker. Kan jag få göra en kortare intervju med dig om ditt val av reaböcker?" Jag hinner inte svara förrän han kör sitt intro och så är vi live i radio! Shit, jag har ju "smitit" från jobbet, låtsades gå på toaletten. Nu sitter väl hela kontoret och lyssnar på "Hej, jag heter Anna-Lena och jag är galen i böcker". Jag blir galet nervös och lyckas haspla ur mig den ena dumheten efter den andra. Radiokillen ser helnöjd ut, vilken fullträff, här träffar man en förvirrad medelålders litteraturmissbrukare som bara låter munnen gå. Innan studion kör pausmusik igen, har vi enats om att mina bokinköp inte går att räkna i antal böcker, utan här pratar vi kilon! "Hur får du hem alla, har du truck med dig", säger han och skrattar hjärtligt åt sitt eget skämt.

När jag väl betalat mina böcker får jag den där känslan av gåshud, lyckoruset lyser dock med sin frånvaro. Jag har gjort det igen!! Köpt en massa böcker som jag måste bära hem i omgångar (en kasse per dag). När ska jag hinna läsa dem? Och den största av alla frågor, var ska jag förvara dem?

Hmmm... vinden är full precis som garaget, bokhyllornas hyllplan har inte längre några räta linjer. Ah, det får lösa sig, något litet utrymme ska jag väl hitta. I vardagsrummet kanske?

"Hej, jag heter Anna-Lena och jag är galen i böcker (HEJ ANNA-LENA!!)