Moa Martinsson, Ruben Nilsson och annat "löst" Örbyfolk

Tar man en promenad och ser sig omkring i Örby villastad, är det inte svårt att känna historiens vingslag. Man har kunnat identifiera några tätt byggda "byar" från 1300-talet, kanske har det varit bebyggt redan under 1100-talet då Brännkyra kyrkas (som ligger alldeles bredvid) äldsta del byggdes under den tiden. 1670 byggdes Örby Slott och det har haft många prominenta ägare under seklerna. Numera huserar Vietnamesiska ambassaden i det forna slottet.

Örbyskolan cirka 1905

År 1842 togs en lag om införandet av en allmän folkskola i Sverige. Enligt 1842-års folkskolestadga skulle det finnas minst en skola i varje socken och stadsförsamling. Det fanns dock inget krav på att gå i skolan, skolplikten infördes först 1882.

Örby villastad började växa fram åren före sekelskiftet 1900 när Örby Slott såldes till markexploatörer. Många barn flyttade in och man såg sig tvungen att bygga en egen skola. 1903 byggde man så Örby skola, ett rött trähus med vita knutar.

Snart stod det klart att skolsalarna inte räckte till och 1915 stod "Stenskolan" klar, byggd på samma skolgård (idag kallar barnen den nästan 100-åriga skolbyggnaden för "nya skolan").

Örbyskolans första skolhus.
Byggt 1903.
Foto mars 2011

"Stenskolan" eller "Nya skolan".
Byggd 1915.
Foto mars 2011

De båda välbehållna skolbyggnaderna fungerar som skola än i dag och här har mina barn suttit i skolbänken.












Moa Martinsson
2 november 1890 - 5 augusti 1964

Den 2 november 1890 föddes Moa Martinson. Hennes mor, Kristina Swartz, var en 19-årig ogift piga som hade tjänst på en gård utanför Motala.1895 gifte sig Kristina Swartz med Alfred Karlsson. Moas styvfar arbetade på olika gårdar och i hamnen. Som många arbetare söp han ofta upp lönen och den lilla familjen fick flytta ofta.

Moa tillbringade en stor del av sin barndom i Norrköpings fattiga förstäder och på gårdar runt stan. På hösten 1906, när Moa var 16 år, fick hon en utbildningsplats på en restaurang i Stockholm. Familjen hamnade i Örby, på Årdalavägen, som förr i folkmun kallades för "Skojarbacken".

I den självbiografiska boken "Jag möter en diktare" (1950), skriver Moa:
Min mor och far hade hamnat i Örby utanför Stockholm. Kåken som mor flyttat in i var bara halvfärdig. Där bodde två familjer och en ensam dam. Vi var den ena familjen med en spisel som rök in så fort man tittade på den. Värdens själva, som tagit lån för detta bygge, var det fattigaste av oss alla i huset.

Runt om kring låg halvfärdiga kåkar. Vägen fram till Enskede var enslig och föga bebodd. Från Älvsjö station  var det ett företag att komma fram till Örby i mörkningen. Platsen där vi bodde kallades "Skojarbacken".


Ruben Nilsson
2 juli 1893 - 11 juli 1971

En annan känd diktare och målare var Ruben Nilsson. Han föddes på söder i Stockholm, i den arbetarstadsdel som kallas Sibirien. Han var yngsta barnet av sex och under hans första sju år bodde familjen, åtta personer, i ett rum och kök.

Huset Ruben Nilsson växte
upp i. Byggt 1900.
Foto mars 2011

Fadern var modellsnickare och byggde 1900 ett hus för sin familj i Örby, rymligare och nära naturen.

Ruben lär ha gått i Örbyskolan och var en mycket duktig skolelev. Men som så ofta i arbetarfamiljer var det normalt att man skulle bidra till familjens försörjning så tidigt som möjligt. Vid tretton års ålder blev han plåtslagarlärling. Tillsammans med sin bror Birger skötte han ett plåtslageri på Huddingevägen. I 30 år skulle han stanna i yrket som en skicklig plåtslagare och kopparslagare.

Livet igenom stod Örby hans hjärta nära. Många av de personer som förekommer i hans visor - "åkare Lundgren" och "Stensprängare Kalle Vahlgren" till exempel, är välkända Örbybor.

Jaa, och så bor jag (och några till) i Örby, nu på 2000-talet. Varje dag passerar jag Rubin Nilssons hus, jag hämtar barn i hans gamla skola och så bor jag på en tvärgata till "Skojarbacken" där Moa Martinsson gick och sparkade i gruset som liten.

Varje dag passerar jag gamla torp och snickeri- och hovslagarverkstäder som står där som minnen från en svunnen tid.

Ofta ilar jag bara förbi utan att stanna upp, men så ibland lyfter jag blicken och ser de gamla byggnaderna och då känner jag att jag bor och lever mitt i historien. Och det är jag tacksam för!

Källor:

• Den svenska skolans historia
• Wikipedia - Moa Martinsson 
• "Mor gifter sig" av Moa Martinsson - Boksidan
• Wikipedia - Ruben Nilsson
• Aktiva seniorer Trollhättan - Ruben Nilsson
• Höghus förlag
• Tidningen Vi i Örby - Nr 1 - April 1976