Nackdelen som jag sett det är att jag varit tvungen att "leva i två olika tidsperioder" samtidigt. Det har inte alltid varit lätt då det varit tvära kast mellan kraven (krav som jag säkert själv satt upp) i min föräldraroll. Minns hur jag står vid skötbordet och byter blöja på minsta barnet medan jag samtidigt pratar i telefonen, hårt tryckt mellan axel och öra, och med äldsta sonen diskuterar om han bör skattejämka eller inte nu när han köpt sin första lägenhet. Det hade varit mindre "schizofrent" om jag kunnat få välja att koncentrera mig på blöjbytet och jollrandet eller att träffa sonen över en kopp kaffe för att diskturera lån och amorteringar.
Fördelarna ser jag ändå som långt fler. En stor familj (chans att i alla fall någon kommer och hälsar på mamma på hemmet), att villkorslöst få älska så många olika typer av barn (fyra olika personligheter) och så har jag ju alltid barnvakt om det skulle behövas ;-)
1981 fick jag som 22-åring mitt första barn. Livet blev självklart aldrig detsamma. Jag var en ung, ganska osäker mamma och fick en vildbasing som första barn. Jag kastades in i en vivelvind av tidiga mornar (04.30), öroninflammationer och ett ständigt passande när "vildingen" började springa, ja just springa, för jag kan inte minnas att han började med att gå utan det var gasen i botten direkt.
När jag berättat att jag väntade barn fanns det några som lät visa att nu hade jag "ställt till det för mig", en så pass ung flicka skulle nu klara av både hem och barn. Det taggade mig till att visa alla hur duktig jag var, ett alltid skinande hem och ett litet friskt barn med rosiga kinder. Som tur var vad jag begåvad med två underbara föräldrar och två underbara bröder som satte stopp när de såg att det var en ohälsosam hets.
Vid 42-års ålder får jag sedan mitt sista barn. Jag är betydligt mer säker i min föräldraroll och vet att man inte behöver tala om hur "duktig" man är, att vi har sex aktiviteter inbokade i kommande vecka och att vårt hem är en "vit dröm". Fyra barn senare har jag förståt vad ordet "Balans" innebär. Kan bara hoppas att fler föräldralediga första-gångs-mammor taggar ned och förstår att kombinationen fullmatad almanacka/småbarn inte är bra, utan tvärt om, kan få förödande konsekvenser för barnen längre fram.
Gunilla Källgren, psykolog inom mödra- och barnhälsovård, skriver att strävan att stimulera våra bebisar och oss själva kan många gånger slå fel. Allt för många blir istället överstimulerade.- Ransonera kraftigt bland aktiviteter, ta det lugnt och umgås mycket med ditt lilla barn. Det ger barnet en bra möjlighet att bygga upp sin självkänsla och förståelse för omvärlden. Det behöver det, för att stå väl rustad att stå emot det snabba tempot i samhället, säger Gunilla.
I sitt arbete träffar hon många fyra till sexåringar när de söker för koncentrationssvårigheter, utagerande beteende eller olika inåtvända reaktioner som rädsla och/eller depressioner. Allt för många barn i Sverige har beteenden och svårigheter som liknar symptomen för de neuropsykiatriska störningarna, DAMP eller ADHD.
De symptom vi ser idag är en tydlig effekt av vad vår okunskap kan leda till. Andra larmrapporter pekar på fysiska störningar, till exempel psykosomatiska problem, allergier och till och med för tidig åderförkalkning.
- Kunskap kring hur vårt levnadssätt påverkar våra barns psykiska och fysiska hälsa, borde vara ett självklart ämne att diskutera på alla föräldrautbildningar. För det handlar till stor del om okunskap bland välmenande och engagerade föräldrar. Vi märker idag ett destruktivt levnadssätt som går relativt lätt att bryta om det sker i tid, konstaterar Gunilla Källgren.
I DN den 7 februari 2011 kunde man läsa en fantastisk bra artikel skriven av Catia Hultquist. I artikeln frågar hon sig "Vem blir först med en tidning om riktiga - ostylade - hem?" För ett antal år sedan var hon föräldraledig och beslöt sig för att skriva en artikel i Amelia om livet som "lite sunkig nybliven mamma". Fotografen tog en helt ostylad bild av Catia där hon med mysbyxor poserade i köket med gammal disk och endast med "de sparsmakade accessoarerna bebis och kräkduk". Texten hon skrev till artikeln var en reaktion på "epidemin med toktränade så kallade glamourmammor".I gårdagens artikel refererar hon också till Henrik Schyfferts och Fredrik Lindströms nya föreställning "Ljust & Fräscht. Catina menar att de sätter fingret på den smått overkliga Matrixkänsla som drabbat den som konsumerar svulstig inredningsporr och samtidigt lever sitt verkliga liv bland disktrasor och vardagsstök.
Ljuda dig igenom ordet "Balans"
Vad kan man skriva eller göra, vilka utbildningsinsatser kan man sätta in för nyblivna och ofta oerfarna mödrar för att de ska slippa hamna i fällan? För att få dem att förstå att ett vitt hem och en späckad almanacka sällan är av godo, snarare tvärt om?
Att träna och hålla sig i trim är självklart aldrig fel, inte heller att hålla ordning runt omkring sig men det måste finnas en balans. Man måste inte med den lille i släptåg, tokträna, springa på kondis, luncha med mammagruppen varje vecka. Social ska man vara, det mår man bra av, men det måste finnas balans. Ett tips kan ju vara att strecka hela kommande vecka och i övre vänstra hörnet av almanackan skriva namnet på sin lilla älskling. Njut av att våga vara själv med ditt barn ibland och grundlägg ett tryggt och sunt leverne.
Bra länkar
- Stressade småbarn - Trygga Barn/Trygg Hansa
- Bostadsmarknaden har nått sin kulmen - DN artikel av Catia Hultquist
- Skriet från kärnfamiljen - Bloggare Rebecka Edgren Aldén
- Ljust & Fräscht - En föreställning med Henrik Schyfferts och Fredrik Lindström
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar