Hur som helst så är det riktigt tråkigt och vakna med "fula-dag-känslan" och jag tror inte heller att den närmaste omgivning tycker att det är särskilt roligt. Igår var ju allt så fint, jaa, för den finns också "Åhhh-va-fiiint-dagen", men av någon outgrundlig anledning tycker jag den dyker upp allt mer sällan.
En helt vanlig "Ähh-jag-tycker-det-är-fult-dag"
Vaknar 30 minuter före väckarklockan (bara det är ju skitfult, ialla fall oerhört onödigt).Vaknar av att fåglarna sjunger så högt att det inte går att sova.
- Haaallååååå!!!! Flyg iväg och sjung i någon annans plommonträd! Jag har inte bett er sitta här och "skrika" utanför mitt fönster. Låt folk vara ifred!!!!
Lika bra att gå upp, att somna om är det inte tal om. Hasar mig ut i köket för att sätta på lite kaffe så att man "blir människa igen". Så sitter jag där vid köksbordet och smuttar på det varma kaffet och upptäcker att solen flödar utanför.
- Jaha, då ska de börja lysa om solen också! Fattades bara det!
I det här hemmet har vi 40 (fyrtio!!!) fönstersidor som ska tvättas. Jag menar.... det snytar man ju inte ur näsan direkt! "Åhh, det är ju såå fantastiskt med allt det här ljuset", pladdrar den som har en "Åhh-va-fiiint-dag".
- Ljus?! Vem har bett om ljus?! Jag vill ha mörker så jag slipper plågas av att jag har 40 (fyrtio!!) fönstersidor som inte blivit tvättade sedan förra året! Vem ska tvätta dem, tror ni?! Usch!!!
Så börjar resten av huset vakna. Tonåringen kommer stapplande upp för trappan och muttrar något som en bra morgon eventuellt skulle kunna tolkas som "god morgon". Tonåringen är dock ursäktad då tonårstiden är en tid i total obalans och endast har just "Ähh-jag-tycker-det-är-fult-dagar", sju dagar i veckan. Så det räknas inte riktig.
Trots vetskapen om detta kan jag inte låta bli att fräsa, "men varför har du gått och lagt dig med blött hår?! Det ser ju inte klokt ut nu, det är ju skitfult!! "Och?!, svarar tonåringen och jag får nästa svårt att andas av all ilska som tränger på i bröstet och vill ut.
Nä, man får väl sätta fart så man inte kommer försent till jobbet. Letar förbrilt i garderoben efter ett par byxor som kan duga en sådan här dag. Men allt jag hittar i garderob och lådor är självklart jätte fult.
- Japp, man får helt enkelt klä sig i riktigt fula kläder idag. De fula kläderna matchar ju i och för sig sinnelaget rätt bra en sån här dag.
Minns plötsligt de otäcka skavsåren jag fått på fyra av mina tår och känner en enorm oro över att sambon glömt köpa plåster som jag ringde och bad honom om dagen innan.
- Säg inte att du glömde att köpa plåster, säger jag och utgår ifrån att han glömt och att jag på nytt ska behöva andas stötvis för att ilskan bränner i bröstet.
- Jo, jag har köpt plåster, de ligger i skåpet.
I skåpet förvarar vi lite av varje, skokräm, batterier, servetter och X antal fröpåsar från 2005, frön som aldrig fick chansen att blomma, vilket jag egentligen struntar blankt i för det var fröpåsar med frön som ger hur fula blommor som helst. Fröpåsar och batterier hittar jag, men var är plåstren?
Så plötsligt ser jag plåsterpaketen. Nu andas jag verkligen stötvis, för detta kan ju inte bara vara sant?!!
- Har du köpt BARNPLÅSTER??!! Är du helt från vettet?! Jag kan väl för faan inte ha Bamse och Skalman på tårna, jag jobbar ju på en BANK!!!
- Jaha, säger sambon. Men du sa inget om att det var du som skulle ha plåstren, jag utgick från att det var barnen som skulle ha dem. Det gör väl inget om du har Skalman på en tå, tror det kan liva upp banksfären en aning.
- Jamen de är ju SKITFULT!!!
Det finns inga andra plåster att tillgå så jag får helt enkelt linda Lille Skutt runt lilltån och Bamse får helt enkelt skydda såret på stortån.
Hinner inte bläddra många sidor innan även tidningen tydligen bestämts sig för att göra min dag till en riktigt "ful-dag".
- OK, nu är man förföljd även av redaktören på morgontidningen. Varför sätter man in en sådan här annons? Det blir väl ingen glad av? säger jag och väntar på medhåll från sambon.
- Jamen läs den inte då om du blir förbannad, säger han slött utan att lyfta blicken från sin del av tidningen.
- Vadå inte läsa?! Man sätter väl inte in text i en tidning om man inte vill att någon ska läsa texten, eller?! Dessutom är ju illustrationen skitfult gjord, säger jag och det känns lite bättre nu när jag får vara ordentligt kritisk.
Så blir det då dags att få på sig ytterkläder, få med sig nycklar, mobil, glasögon och allt annat löst som man behöver för att överleva dagen. En sådan här dag hade det ju varit skönt om huvudet satt gängat så man kunnat skruva av det och istället satt på sig "Åhhhh-va-fiiiint-huvudet" men det har ingen uppfunnit än.
Jaha, på med skorna då.
- Men va f-n är detta?! Vi är fyra i det här huset hur kan det då stå åtta par skor framme! gnäller jag och börjar sortera skohögen så att skorna i alla fall står i par om par.
- Tänk att det alltid är jag som ska fixa, trixa och hålla ordning här hemma! Märker ni inte hur det ser UUUT!!! Det är väl för f-n ingen storfamilj från 1972 som bor i det här huset?! Va, va?!!!
Det står/ligger åtta par skor i en hög och de är alla skitfula. Om det åtminstone hade varit snygga skor, skor med lite klass och klack! Nää då, Foppa-tofflor (den som uppfann dem måste ju vara jätteful), stövlar med snedgådda klackar och ett par riktigt fula tofflor med öron och morrhår.
- Du, ropar sambon från övervåningen. Jag tror inte det hjälper om du skäller på skorna, de kommer inte att lyssna förstår du, för de är skor och de varken hör eller förstår vad du säger.
- Ja, skitfula är de allihop i alla fall, säger jag och slår igen ytterdörren riktigt hårt ifall det skulle ha undgått någon familjemedlem att jag är på dåligt humör.
I Stockholms Central kliver jag av efter att ha tvingats resa i 15 minuter med enbart fula medpassagerare. Ja, han som satt på bänken mitt emot var väl i och för sig snyggare än vad som är bra för honom men han är säkert jätteotrevlig, resonerar jag med mig själv när jag står i rulltrappan.
Under min promenad ner mot Hamngatan försöker jag tala mig själv till rätta. Va inte så arg. Solen lyser och du vaknar till fågelkvitter, kan en morgon bli mycket bättre? Jaa, det kan den, tänker jag och börjar gräla med mig själv. Den skulle kunna vara tyst så jag fick sova klart. Den kunde vara mörk så jag slapp se de smutsiga fönstren och sambon kunde ha köpt hudfärgade plåster.
Men det är inte så mycket att göra åt en "Ähh-jag-tycker-det-är-fult-dag", det är bara att försöka ta sig igenom den och hoppas att nästa dag är en "Åhhh-va-fiiint-dag". Då kanske jag till och med tycker att Bamse- och Skalmanplåstren gör sig riktigt bra på fötterna, jaa, kanske är de rent av riktigt dekorativa.
Fast den här dagen är det en "ful-dag" och jag bestämmer mig för att det är OK att hata Bamse och Skalman, i alla fall bara för en dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar