Får man fresta med en Kärringfis?

Foto: Janet Stefanowicz Joelsson

Hösten är en gudabenådad årstid. Tänk dig att vakna upp en tidig lördagsmorgon och lite sömndrucket dra upp rullgardinen bara för att konstatera att just den här lördagen, den då inget annat står på schemat, är den perfekta höstmorgon.

En sådan där höstmorgon som nästan bara finns på bild. Och det bästa av allt är att det är din alldeles egna dag, du gör vad du vill av den!








Endast på hösten ägnar jag mig åt sport och inte vilken sport som helst. Jag pratar om årets största sportevenemang – svampplockningen! För det är verkligen en sport att hitta och plocka den finaste svampen. För dem som orkar höra på (förövrigt ett starkt begränsat antal) brukar jag skryta om vilka bra ”svampögon” jag fått med åren. Med det menar jag att jag vanligtvis brukar hitta de svampar som andra missat.

Riktigt härligt är det när jag får ströva bland mossa, tall och lingonris och i triumf kasta mig ned kring något tuva och utropa ett ”HA, HA, tänk att man missa dessa guldklimpar!” Befinner sig dessutom de personer som missat guldklimparna strax framför mig, så pass nära att de hör mitt mina glädjetjut (läs skadeglädje), ja då vet inte tillfredsställelsen några gränser.

Nej, bättre människa än så är jag inte, i alla fall inte när det kommer till svampplockning.

Med svampplockning ingår också fotografering vilket kan reta gallfeber på de personer, ofta familjemedlemmar, som deltar i expeditionen. Om någon utropar ”Wow, kolla vilka fina!”, får dessa svampar inte under några omständigheter plockas innan jag hunnit fram och fått ordning på kameran. ”Wow-bilder” måste alltid förevigas.

Tålmodigt står mina närmaste och himlar lite smått med ögonen medan de väntar på att jag fått mina bilder och kan ge dem klartecken att plocka dessa underbara tingestar. Dessa ”wow-utrop” har dock minskat i antal de senaste säsongerna och jag misstänker starkt en civil olydnad bland mina egna. Kan det vara så att de hittar superfina små tuvor med svamp som de inte låter mig fotografera innan de plockas? Kan de vara så att de har en svamppakt? Då är det i sådana fall inget annat än ett regelrätt myteri!

Väl hemma med fyllda svampkorgar startar den stora rensningen. Det är ungefär då som min entusiasm för ”skogens guld” sjunker drastisk, för att i stort sett bli obefintlig. Ja, jag rent av ångrar dagens svamputflykt så till den milda grad att jag lovar mig själv, dyrt och heligt, att detta var sista gången. Förr i tiden slapp man rensa svamp men det berodde i och för sig på att man inte plockade någon. Anledningen var att man inte ansåg att svamp var människoföda – svamp var helt enkelt
ko-föda.

Cajsa Warg och Carl von Linné gjorde vad de kunde för svampen

I många länder, bland annat Kina och Ryssland, finns en flera hundra år gammal tradition att plocka och äta svamp. På 1600-talet hängde Frankrike på trenden och blev ett föregångsland, både när det gällde att odla svamp och att använda den i matlagningen. Men svenskarna log i mjugg åt de galna fransoserna som åt av svampen som växt i skogen. Cajsa Warg gjorde dock ett tappert försök att få svenskarna att förstå svampens förträfflighet. I sin berömda kokbok ”Hjelpreda i hushållningen för unga fruentimber” (1755) delade hon med sig av recept på rätter med champinjoner, riskor och murklor.

När nu Cajsa Warg inte kunde övertyga svensken om att äta svamp, axlade Carl von Linné uppgiften. Vad var det som var så svårt att förstå? Begrep då inte svensken nyttan med denna växt? Begrep man då inte den röda flugsvampen storhet, den man kunde stöta sönder och smeta på väggar och sängar för att fördriva vägglöss? Begrep man då inte att Fnösktickan kunde användas för att tända eld och att Björktickan kunde nyttjas som kork?

Men nej, svensken lät sig inte luras. Under nödår vände man sig hellre till bark, lavar, granskott, ekollon och i vissa fall även halm, men svampen den lät man stå orörd kvar i skogen. Varför i herrans namn skulle man tugga på något med namn som ”Kärringafis”, ”Paddehattar”, ”Koäta” och ”Huggormshuvud”? Dessutom växte ju svampen oftast i halvskugga och det visste man väl att skuggan tillhörde de andra. Ljuset, solen, var människans, skuggan och mörkret de andras. Svampen tillhörde trollen, älvorna, vättarna och spökena. Svampen tillhörde inte människan.

Missväxt och svält fick svensken att äta svamp

Men så hände det sig att Sverige behövde en kung och Jean Baptiste Bernadotte hämtades från Frankrike och blev senare kung Karl XIV Johan av Sverige. Han förde med sig en del franska matvanor, bland annat kunde han inte leva utan sin favoritsvamp, den ätliga Rörsoppen. Sedan början av 1900-talet kallas den allmänt för Karl Johan-svamp vilken kanske inte här helt överraskande.

Allmogens matvanor påverkades inte nämnbart av det avlägsna högre ståndslivet i storstaden. Från mitten av 1800-talet, efter flera år av missväxt och svält, blev till sist även den mest hårdnackade dräng tvungen att äta av Kärringfisen och Koätan för att överleva.

Att man inte ville sätta i sig en portion ”Kärringfis” det kan jag förstå. Men om den senare fick heta Trumpetsvamp eller Kantarell, ja då skulle den helt klart gå ner. Och ner går det, i all fall om ni frågar mig. Jag plockar gärna svamp, äter den ännu hellre, men att rensar den, det kan jag nästan betala någon annan för att göra.

Två goda vänner, som jag för övrigt aldrig träffat (Facebook är en fantastisk mötesplats) kan det här med svamp och matlagning. Och som om det inte räckte med det är det riktiga hejare på att fotografera. Här låter de oss få tjuvkika lite, både på deras mat- och bildkonst.

Varsågoda!

Foto: Lotta Adolfsson

Lottas KarlJohan på grön bädd

Putsa några små KarlJohan-svampar och skär dem i tunna skivor (ja, de ska vara råa).

Lägg dem på en bädd av ruccola och babyspenat, ringla över lite olivolja (ju finare olja, ju godare blir det).

Toppa med riven parmesan och flingsalt. Njut!

Foto: Janet Stefanowicz Joelsson

Janet's älgfärsbiffar med kantareller (4 pers)

500 gram älgfärs
3 ägg (eller två stora )
2 vitlöksklyftor
½ - 1 gul lök, finhackad
2 dl krossade tomater
1 näve torkade trattkantareller, smulas sönder över smeten (eller finhackad färsk, tänk på att den vätskar, så ta inte så mycket)
4 msk Creme fraice (eller naturell yoghurt)





finhackad färsk basilika eller torkad, allt efter smak.
Salt och peppar
2 dl grädde
Gula kantareller
Lingonsylt

Rör ihop smeten, låt vila en liten stund, och rulla sedan till ganska stora köttbullar. Räkna med att en portion är sex köttbullar.

Stek i smör tills de är nästan genomstekta. Lägg sedan i en flatbottnad gryta eller en stor stekpanna. Klicka i ytterligare smör och häll på 2 dl grädde. Låt koka till dess såsen har reducerat sig lite. Smaka av och krydda eventuellt lite till.

Ta en annan panna och smörstek önskad mängd gula kantareller. Krydda med lite salt och vitpeppar.

Innan servering strö över lite persilja eller basilika över köttbullarna. Servera köttbullarna med de stekta kantarellerna, lite lingonsylt och de grönsaker man tycker om.

Gäster i helgen? Ett middagstips

Någonstans i mitt medvetande lever fortfarande bilden av den 48 kilo "tunga" tjejen jag var för några år sedan. När jag ska köpa mig något i klädväg, ni vet det där som man bara "måste" ha, händer det att jag fortfarande av ren vana, utan att först prova, grabbar tag i något i storlek 34. Jag menar, det är min storlek på kläder och det har det varit sedan 1975. Sakta börjar det dock tränga in att det runnit lite vatten under broarna de senaste åren och att storlek 34 nu är ett minne blott. Fast vid närmare eftertanke, är det verkligen vatten som runnit under broarna? Ska jag tro spegelbilden (och jag antar att den talar sant) är det nog snarare smågodis, feta såser, goda viner och massor av pasta och alltsammans har fastnat på min kropp.

Begav mig upp på vinden och plockade fram lite vår- och sommarkläder härom dagen. Det är lika spännande varje gång att få bli överraskad över vad som finns i lådorna eftersom mitt minne uppenbarligen krymper i samma takt som mina kilon ökar.

"Nämen åh, den här skjortan hade jag glömt! Men va f-n?! Jag får ju knappt i armarna! Gud vilken dålig kvalitet!"

Men skam den som ger sig! Den SKA på! Ja, och så lyckas jag få i armarna i skjortan och känner för en sekund något som närmast kan beskrivas som skadeglädje.

"Trodde du inte va?!" säger jag och inser att jag talar till ett klädesplagg. "Jodå, här ser du en som inte har fått gäddhäng!"

 Men så kommer momentet när knapparna ska knäppas och det blir nådastöten. Knapparna hotar med att skjuta iväg likt patroner från en kulspruta. Hinner tänka helt snabbt att det skulle funka om jag håller andan. Men ganska snart inser jag att det skulle se jättekonstigt ut på jobbet om jag högröd i ansiktet gick omkring och höll andan. Troligtvis skulle jag dessutom dö på kuppen.

Nä fy och usch. Det är bara att inse att med åldern kommer extra kilon som ett brev på posten, ett brev lika upphetsande som kom det från kronofogden med hot om avhysning. Nej, lika bra att ge upp och trösta sig med en riktigt god middag.

Varsågoda!

Foto: ica.se

Förrätt
Italiensk rödbetssallad med tryffelkräm - 6 port
Koka 4 - 6 rödbetorna mjuka i lättsaltat vatten med skalet kvar. Häll av och gnid av skalet under rinnande kallt vatten. Skär rödbetorna i klyftor.

Rör ihop 2 dl smetana eller créme fraiche, 2 msk olivolja med tryffelarom och 2 msk honung. Krydda med salt och peppar. Servera krämen till rödbetorna. Garnera med timjan.

Dryck: Vitt, halvtorrt vin, exempelvis Kloster Eberbach. Ölalternativ: Paulaner.

Foto: ica.se

Huvudrätt
Svart rosmarindoftande kyckling i ugn - 4 pers
Blanda 5 dl fin olivolja med 1-2 dl soya i en ugnssäker form. Skala och dela 4 - 5 rödlökar. Skala och dela 2-3 citroner. Skala och skiva 3-5 vitlöksklyftor. Riv en större kruka med färsk rosmarin. Lägg i alltsammans i olja- och soyablandningen och blanda. Krydda med citronpeppar.

Sist delas kycklingfiléer i 3 delar (räkna en filé/pers) och läggs i formen och blandas väl. In med alltsammans i en 175 grader varm ugn i cirka 30 - 40 minuter.

Dryck: Vitt fylligt vin, exempelvis Caveau des Jacobins. Rött, kryddigt, exempelvis Campolieti. Ölalternativ: Kaltenberg Oktoberfest.

Foto: ica.se

Dessert
Hallonmousse med Lemoncurd - 1 glas
Grovhacka 1-2 Digestivekex. Lägg hälften av krosset i botten på ett högt dessertglas. Klicka över lite Lemoncurd. Lägg sedan i resten av krosset, avsluta med ytterligare lite Lemoncurd.

Fyll glaset med hallonkvarg, toppa med färska hallon och björnbär.

Dryck: Sött dessertvin, exempelvis Villa del Cigliano

Kajsa Warg räddar resterna av julmaten

Så ligger man på nytt i soffan och pustar över att man ätit för mycket av julmaten. När jag var och handlade inför julen slank det ned både det ena och det andra i varukorgen. Lider säkert av bokstavskombinationen KVGAHIJ (Kan-vara-gott-att-ha-i-jul). Har aldrig hört eller läst om den typen av funktionshinder men det kanske beror på att den berör så många att man helst pratar tyst om den. Hur skulle det se ut om 3/4 av Sveriges befolkning fick den diagnosen inskriven i sina papper? Nä, bättre då att tiga still.

Hur som helst, nu har jag gjort det igen. Ja, alltså ätit av allt "kan-vara-gott-att-ha-i-jul" och nu är jag och vågen osams igen. Blir nog samma nyårslöfte som tidigare år: "Jag lovar och svär att jag till nästa jul inte ska äta tills jag spricker". Suckar lite där jag ligger i soffan och när jag blundar kommer osökt bilden av Ivar Arosenius saga "Kattresan" för mig. De som känner till sagan "Kattresan" nickar nog instämmande, för er som inte fattar ett dyft av varför jag refererar till en gammal saga, kommer här en av bilderna från nämnda saga:

Usch man vill ju knappast gå samma öde till mötes som Lillans katt. Lovar mig själv att jag de närmaste veckorna framåt ska leva på ett salladsblad i veckan. Men så inser jag ju att det inte funkar. Får jag ingen mat blir jag på dåligt humör, blir jag på dåligt humör blir resten av familjen det också. Ja så har man en julledig familj där alla går omkring och är skitförbannade. Nä, det får nog bli lite mat trots allt.

Men vad ska man äta? Trots att julen är över är kylskåpet till bredden fyllt med rester av lax, prinskorv, köttbullar och Janssons. Och en julskinka som om man inte förbarmar sig över den snart kommer att stöta i grönt. Nä fy för den lede, nu vill jag inte se åt julmaten. Men att slänga alla rester det bär mig emot. Ja och så kvarstår det faktum att vi bjudit hem lite folk på middag i mellandagarna, människor som säkert också framlevt flera dagar på prinskorv, julskinka och pepparkakor. Vi kan ju inte köpa NY mat när vi inte ätit upp den vi har! Och även om vi köper ny mat, var ska vi förvara den? Det går inte in så mycket som en liten ensam och rädd daddel i kylskåpet.

Så dyker Kajsa Warg upp i mitt huvud. Hur var det nu hon skrev? Ja visst ja, "man tager vad man haver". Och jag haver en massa julmat över och helt sonika tager jag av denna och vips har jag löst både middagsbjudning och kylskåpsutrymme.

Varsågoda!

Foto: arla.se

Förrätt
Skinkbruschetta med rödbetstsatsiki - 4 port

Riv 4 - 6 inlagda rödbetor och en ½ rödlök grovt. Blanda 2 dl matyoghurt med rödbetorna, löken och 100 g mosad Apetinaost. Smaksätt med salt och peppar.

Stek 4 skivor vitt bröd i en stekpanna. Lägg över det stekta brödet på 4 tallrikar. Lägg på tunna skivor julskinka på varje bröd och toppa med rödbetstsatsiki.

Foto: arla.se

Huvudrätt
Korvspett med ostpotatis och gurkröra - 4 port
Sätt ugnen på 225 grader.
Skär 400 g prinskorv och 1 - 2 röda paprikor i bitar. Varva sedan prinskorv och paprikor på spett och lägg dem på en plåt med bakplåtspapper. Skär 4 - 6 stora potatisar i 1 cm tjocka skivor, salta lätt och lägg dem sedan i rader bredvid spetten. Blanda 1 dl naturell Keso och 2 dl riven ost i en bunke. Bred ostsmeten över potatisen och strö på lite sesamfrön (ca 2 msk). Sätt in alltsammans i ugnen i cirka 15 minuter till spetten fått fin färg.

Medan spetten är i ugnen gör du i ordning gurkröran.
Blanda 1 ½ dl naturell Keso med ½ dl bostongurka och ½ dl tacosås i en skål. Servera gurkröran till spetten och potatisen.

Foto: siaglass.se

Efterrätt
Pepparkaksglass med glögg och ädelost
Ta en flaska lättglögg (75 cl). 5 cl av glöggen sparar du in en mugg, resten av glöggen hälls i en kastrull. Blanda i 2 dl socker i kastrullen med glögg och värm försiktigt till glöggen blir reducerad (trögflytande). Slå på de sparade 5 cl av glöggen och ta bort kastrullen från plattan.

Häll lite reducerad glögg i botten på dessertglas. Fördela en kula pepparkaksglass i varje glas. (Det finns färdig pepparkaksglass att köpa men det går lika bra med vanlig vaniljglass som man blandar med smulade pepparkakor.) Smula över lite ädelost och pepparkaka.

Middagstips - Våga vägra Beach 2012

Grillsäsongen är i full gång, i alla fall ligger grilldimman mer än tät i bostadsområdet där jag bor. Att utnyttja de soliga dagarna för att hänga ut tvätt, kan man glömma direkt.

Sol- och grilltörstande svenskar har fått något vansinnigt i blicken. Grillen som stått ute hela vintern och som ingen brytt sig om, är helt plötsligt föremål för allsköns omtanke. Ja, om den går att rädda vill säga. Det är lika spännande varje år.

Först ska vi ha en diskussion, en relativt hetsig sådan, om VEMS ansvar det var att ta hand om grillen i höstas när den sista fläskkarrén togs från grillen för att direkt hamna i någon av familjens gap. Återigen står vi samlade runt grillen, stumma och med något förtvivlat i blicken och kan konstatera att den är oanvändbar. När den värsta förvåningen lagt sig över det sönderrostade och av gammal grillolja förstörda grillgallret, drar diskussionen igång om vems felet är att vi återigen måste köpa en ny grill:

- Ja men det är ju alltid du som grillar!

- Ja, och?!

- Ja men hallå! Den som grillar mest måste ju ta ett helhetsansvar för hela grillpaketet.

- Vilket "grillpaket"?

- Hallåååå, Tellus anropar!! Hela paketet, fattar du?! Kött, marinad, grillning...

- Och att äta! Det är den bästa grejen med alltihop.

- Ja, ja äta också. Alltså, nu känner jag att du försöker slingra dig ur ansvaret för grillen. Vi måste kunna tala öppet om det här, ha förståelse för de olika sysslorna i hemmet.

- Ja men snälla söta rara människa! Vi pratar om en grill, inte familjeekonomi, storhandling och vattkoppor (läs VAB).

- Arrgghhh, alltså det är så typsikt dig att vända och vrida på allting så man tappar tråden. Jag tycker att eftersom du ansvarar för grillandet (och ätandet till stor del) så måste du också ta ansvar för att grillen görs ren och sedan tas om hand inför hösten och vintern. Hela grillpaketet!!

- Nä vänta lite nu, vem är det som har bestämt vad som ska ingå i grillpaketet? Inte är det jag i alla fall!

Ja, så där kan det låta och diskussionerna går ungefär till på samma sätt hos grannen, det har man ju hört. Så för att nu få lite uppehåll i grillandet av korv, fläskkarré, paprikor, majs och halloumi, kommer här ett par middagstips som är garanterat grillfria. Dock kära läsare, kommer de att förstöra alla eventuella ansatser till att klara gränsen för Beach 2012. Detta är inget salladsblad, detta är riktigt fet mat, med andra ord, riktigt god mat.

Låt er väl smaka!

Tilltugg till fördrinken
Ost- och örtgratinerade tortillassticks

                     20 st
Ost
Pensla 3 mjuka vetetortillas med smält smör som blandats med riven vitlök.
Blanda riven Västerbottenost med lite mald spiskummin och fördela rikligt med ost över bröden.
Lägg bröden på en oljad bakplåt och sätt in i ugnen (175 grader) till osten är gyllenbrun. Skär bröden i smala "sticks" medan osten fortfarande är varm.
Lägg på galler och låt dem stelna.

Örter
Gör samma sak med ytterligare 3 tortillasbröd men täck dem med örter i stället för ost. Ta de örter du tycker bäst om. Exempelvis: mejram, dragon, dill, basilika, körvel, salt och lite chilipulver.

Här följer två exempel på huvudrätter.

Huvudrätt - alternativ 1
Laxsoppa med räkor och musslor - 4 pers


Bryn 1 - 2 msk smör i en soppgryta. Lägg i två finhackade lökar och 1 - 2 pressade vitlöksklyftor. Låt lökarna fräsa utan att ta färg. Häll över 1 burk krossade tomater, 1 ½ dl vitt vin och 4 dl vatten. Smula sedan ned 1 ½ fiskbuljongtärning. Låt alltsammans koka sakta under lock i ca 15 minuter.

Skär 600 gr laxfilé i tärningar, ca 1 ½ - 2 cm. Rensa 250 gr räkor och låt 1 liten burk musslor rinna av. Lägg i laxen i grytan, koka upp och ställ åt sidan i 5 minuter. Vispa under tiden 2 dl grädde lätt (ja, vispgrädde). Rör försiktigt ned grädden i grytan tillsammans med 1 dl finhackad dill, lite salt och svartpeppar. Hetta upp alltsammans och lägg sist i räkor och musslor. Toppa med lite gröna kryddor, exempelvis basilika eller salvia.

Serveras med brytbröd och vitt vin.

Huvudrätt - alternativ 2
Bearnaisegratinerad fläskfilé - 4 pers

Låt en burk sparris rinna av och fördela den i en ugnfast form. Putsa en fläskfilé och skär den i skivor, cirka 1 cm tjocka. Bryn fläskfilén, salta och peppra. Ta dem sedan ur stekpannan och fördela bitarna över sparrisen.

Skiva och stek sedan cirka 10 stora champinjoner, salta och peppra. Ta dem ur stekpannan.

Lägg i 1 burk Creme Fraiche i stekpannan och blanda ned några msk färdig bearnaisesås. Späd med grädde. Låt puttra några minuter och bred sedan såsen över köttet och sparrisen. Toppa med den stekta svampen. Låt alltsammans gratineras i ugnen (225 grader) i cirka 20 minuter.

Servera med ris och en sallad.

Efterrätt
Gino - gratinerad frukt med vit choklad - 4 port

Vi avslutar med en klassiker!

Skiva 500 gr jordgubbar, 2 bananer, 4 kiwi i stora bitar. Lägg alltsammans i en ugnfast form och pressa saften av 1 lime över frukten.

Strö över 100 gr vit choklad och sätt in formen i ugnen (200 grader) i 10 minuter.

Servera med vaniljglass eller en fet (!!) naturell yoghurt som blandats ut med lite florsocker.


Nu är alla mätta och belåtna och grillen har fått vara ifred. Tja, ifall inte någon får den lysande idén att göra efterrätten på grillen.

Det gör man nämligen lätt genom att fördela frukt, riven choklad och lite vispgrädde i dubbla foliepaket som man sedan sluter ordentligt. Efter 5 minuter på grillen har man en underbar Sommar Gino, men det tänker inte jag berätta, i alla fall inte för den som vägrar ta ansvar för HELA grillpaketet.

Skogens guld - En bluff om du frågar mig!

För bara några veckor sedan satt vi och planerade för sommarens semsterveckor, två veckors segling och två veckor på västkusten. En semestervecka skulle vi spara för en eventuell resa under jul- och nyår men under planeringen för sommaren kändes den veckan nästan överflödig. Fyra veckors semester är ju jätte mycket, vi står oss länge på dem. Oj va härligt det skulle bli, fyra lååånga veckor av bara ledighet, sol och bad.

Och nu sitter jag här vid ett fönster som mer liknar fiskaffärens fönster på 60-talet (för er som inte minns 60-talet kan jag berätta att varje fiskaffär värd namnet hade fönsterrutor där ett aldrig sinande stril av vatten på fönsterglaset gjorde det omöjligt att se in i affärslokalen). Semestern är slut och nu ska jag in i ekorrhjulet igen.

Hur blev semestern då? Gjorde vi allt det där vi sagt vi skulle göra?

• Segla Södertörn runt = Check
• Klara samtliga slussningar = Check
• Undvika att göra klumpiga (generande) tilläggningar = Check
• Sola och bada på västkusten = Check
• Besöka Liseberg (som man lovat i ett svagt ögonblick) = Check
• Umgås med vänner på västkusten = Check
• Plocka svamp på västkusten = ...... ???? Det hann vi aldrig!! Men det är lugnt, det kan vi göra hemma sista semesterdagen. Vill ju också som så många andra förgylla mina Facebookuppdateringar med en bild på en korg proppfull med kantareller och senare i fikarummet på jobbet livligt kunna beskriva hur det såg ut i den där gläntan där vi plockade våra första litrar med skogens guld.
   

Ja, och nu är det den sista semesterdagen. Jag kliver upp i god tid på morgonen (här ska ingen tid förspillas) brygger kaffe och brer smörgås så att vi inte behöver avbryta svampplockningen för att magen kurrar. Och så iväg!

- Åh, här stannar vi! Här finns det svamp, det kan jag ta gift på!! 

Bilen parkeras aningen knepigt (är det en utfart här tror du?), stövlarna dras på och så bär det av, rakt in i den mossbeklädda skogen. Mmmmm.... det doftar så gott av jord, barr och svamp! Vi går länge, länge, länge..... och inte en svamp dyker upp. Inte ens den där röda med vita prickar på hatten.

- Nää, det här var ingen bra skog. Vi kör en bit till, det är nog för mycket blåbärsris här.

Ny knepig parkering och så tramp på nya mossbeklädda stenar. Men ingen svamp. Inte en enda!! Har alla kantareller redan plockats i Stockholmstrakten?! Vad är detta??!! Nä, bäst att lugna sig lite, fikar vi och äter en macka får vi nya krafter och orkar gå längre in i skogen. Vi slår oss ned på en sten och plockar fram färdkosten ur ryggsäcken. Då brakar det löst!!! Himlen öppnar sig och plötsligt vräker regnet ned (så där som det kan göra i amerikanska filmer, ni vet) och som grädde på moset skär den ena blixten efter den andra djupa fåror i det annars så jämngråa himlataket.

Vi rusar tillbaka till bilen och hoppas att regnet ska hålla upp. Men efter en halvtimme ger vi upp, regnet står som spön i backen. Tor är förbannad och det visar han genom att åka runt på sin vagn, dragen av bockarna Tanngnjóstr och Tanngrisnir samtidigt som han slår vilt omkring sig med Mjölner. Besviket kan vi bara konstatera att det blir ingen svamp. Vi vänder hemåt och beskriver målande för varandra om gånger då vi snubblat över "mattor" av kantareller, vilka svampar som faktiskt går att äta och hur man bäst kollar om svampen man plockat är giftig eller inte.

Det lär finnas tusentals svamparter i norden, men bara drygt 100 bra matsvampar. Resten är giftiga eller olämpliga som föda. Tusentals svamparter?! Och vi hittade inte en enda!! För att komma över vår besvikelse över vår tomt gapande svampkorg, tröstar vi oss med att vi i alla fall inte behöver oroa oss för att vi i svampkorgen fått med oss Gifthätting, Giftspindelskivling eller Svavelgul slöjskivling.

Jag har någon gång hört att all svamp går att äta om den bara bereds på rätt sätt men faktum är att det är en livsfarlig tumregel!

• En maskäten svamp kan inte vara giftig.
  Fel! Också dödligt giftiga svampar kan vara insektsangripna.
   
• En svamp som smakar gott är ätlig.
  Fel! Flera av de mest giftiga svamparna har mycket mild smak.
   
• Om jag ser att rådjur eller kor har ätit av svampen vet jag att jag också kan äta den.
  Fel! Vit flugsvamp är dödligt giftig för människor, men kor kan äta den utan att ta skada.
   
• Alla svampgifter försvinner om jag kokar av svampen.
  Fel! De flesta svampgifter är inte vattenlösliga. Därför finns de kvar i svampen även om den kokas av.
    
• Röd flugsvamp går bra att äta om man flår den, eftersom giftet sitter i hatthuden.
  Fel! Giftet finns spritt i hela fruktkroppen.
   
• För att se om en svamp är ätlig lägger man en silversked i den färdiglagade svamprätten. Om silvret svartnar är svampen giftig. Annars går den att äta.
  Fel! Hela familjer har blivit sjuka efter att ha följt detta råd.

Semestern är slut, svampplockningen blev ett fiasko och utanför fönstret faller det amerikanska filmregnet!! Men så minns jag plötsligt den där sparade semesterveckan, den som jag inte trodde att jag skulle behöva (man tar sig för pannan, hur dum får man bli, bara på ett ungefär?).

Så istället för svamp i korgen har jag nu bokat en resa strax efter jul, en resa låååångt bort från mossbevuxna stenar och svensk väldoftande mylla.





Ja, ja vad är väl en bal på slottet? För att inte låta alltför bitter över min misslyckade svamp-plockar-dag får jag väl avsluta med några fantastiskt goda recept där just kantarell är huvudingrediensen.

Så till er alla som fyllt era korgar med Skogens guld - Varsågoda!!

Recept som innehåller kantareller

Källor:

Missuppfattningar om giftsvampar - Naturhistoriska Riksmuseet

Giftiga svampar - Naturplats.com 

Vardagsmat - typ svisch in i ugnen

Redan på söndag kväll blir jag trött bara genom att tänka på kommande vecka och vilken mat som ska serveras. Öppnar kylskåpet och där rullar en skrumpen paprika, gul till färgen, två paket bacon som går ut nästa dag. Hmmmm....

Titta vidare i frysen. Jo då, en klump med fryst köttfärs finns det och tittar jag riktigt ordentligt finns där också en falukorv. Känns inte så där jättesexigt.

Summerar: Huset kan alltså enbart erbjuda:

• Två paket bacon som måste ätas upp pronto, alternativt slängas
• En fryst köttfärsklump
• En falukorv

OK, baconen kan ätas med potatisbullar, rätt gott men otroligt trist. Köttfärsklumpen kan ju tinas och bli köttfärssås (gäsp). Falukorven då? Hur kul är den på en skala?

Här kommer tre räddare i nöden:

Falukorv med tomatkross, majs och curry
                          4 pers

Häll två förpackningar med krossade tomater i ett durkslag och låt dem rinna av (du ska bara använda de krossade tomaterna).


Häll tomatkrosset i en ugnfast form och häll på en burk majskorn. Strimla en mindre purjolök och lägg i formen. Häll sedan över 2½ dl matlagningsgrädde, salt, svartpeppar och slutligen curry så mycket du vill ha. Blanda väl till en "sås".


Skär falukorven i skivor och lägg korvskivorna ovanpå "såsen". Sätt in i ugnen på cirka 225 grader tills korvarna är "stekta", det tar cirka 15 minuter.

Servera med pasta och en sallad.

Köttfärs med sparris och bechamelsås
                         4 pers


Låt en (glas) burk med sparris rinna av i ett durkslag (har du små konservburkar med sparris behövs två burkar). Lägg sparrisen i en smord ugnsfast form.


Stek köttfärsen, salta och peppra. Bred köttfärsen över sparrisen. Gör en bechamelsås (vitsås), använd helst grädde, salta och peppra. Häll såsen över köttfärsen. Hacka och stek gul lök och toppa köttfärsen med löken. Strö över lite riven ost. Sätt in formen i ugnen i 225 grader i cirka 15 minuter.

Serveras med ris och grönsallad.

Bacon med pasta och broccoli - allt i ett
                      4 pers


Koka makaroner för 4 personer. Koka broccolibuketter så mycket att det täcker botten på en ugnfast form. Lägg den kokta broccolin i  formen, täck med kokta makaroner.


Gör en bechamelsås (vitsås) helst på grädde, salta och peppra och häll den över makaronerna. Täck alltsammans med råa baconskivor (lägg dem tätt, de krymper i ugnen) och sätt in i ugnen i 225 grader tills baconskivorna är "stekta", tar cirka 15 minuter.


Servera med en grönsallad.

Hetvägg, kvinnor och en bagare från Alingsås

Ordet semla kommer från det
latinska namnet för fint
vetemjöl, simila

I dag är det fettisdagen och vi får smälla i oss semlor i långa banor. Nu är det ju så med semlor att de inte är särskilt nyttiga, tror till och med att de är galet onyttiga. Därför känner man ju en slags tacksamhet att någon varit vänlig nog att boka in en dag i almanackan då det faktiskt är tillåtet att trycka i sig, vitt bröd, vispad grädde och massor av mandelmassa.

Att sedan fettisdagen och Internationella kvinnodagen infaller på samma dag, får man helt enkelt se som en gåva från högre makter. Det blir liksom "Idag gör jag som jag vill eftersom jag är kvinna och jag har valt att tillbringa dagen tillsammans med ett gäng semlor"! Ingen kan ju egentligen ha något att säga om det, tycker man.

Har det "alltid" funnits semlor och i sådana fall varför?

*Urkund är en utfärdad skrift,
exempelvis ett kungligt brev

Redan de gamla romarna visste att uppskatta den här bullen fylld med kalorier. De introducerade denna kulinariska uppfinning i Germanien. I tyska urkunder* från medeltiden återfinns ordet "semala".

I gamla Svedala vilade vi lite på hanen när det gällde dessa godbitar. I Gustav Vasas bibel från 1541 kan man läsa om tackoffer i form av "bakade semlokakor blandade med olio".

I det medeltida Sverige var detta utsökta bakverk självklart inte något för vanligt folk. Nä, från början smaskades det bara i de högre stånden eftersom semlan bakades (och bakas fortfarande) på vitt mjöl, inget som fattigt folk hade råd med.

Men varför finns fettisdagen?
Den kristna fastan började på askonsdagen (25 februari). Fram till påskdagen fick de kristna bara äta klippfisk och vatten. Avsikten var att erinra om Kristus 40 dagars fasta i öknen. På fettisdagen fick man däremot äta av hjärtans lust. Man åt och åt och avslutade med semla.

Men varför måste man äta den just på en speciell tisdag? Tänk om suget infaller på en onsdag, eller ve och fasa, rent av på en fredag, vad gör man då? På 1700-talet uppstod regionala skillnader i ätvanorna. I södra Sverige åts semlorna på fastlagsmåndagen (bullamåndag), medan de i övriga landet åts på fastlagstisdagen (fettisdagsbullar). Norrlänningar särskiljer sig genom att gärna äta semlan som efterrätt till bruna bönor och fläsk (hua!), medan man i övriga landet tar den till kaffet.

Hetvägg - vad är det?
Under 1700-talet åt man semlan med varm mjölk - så kallad "hetvägg". Det var en försvenskning av tyskans heisse Wecken (varma kilar). Semlorna hade då en killiknande form, för att få bättre rum på botten av en kastrull, där de mandelfyllda bakverken före servering kokades i mjölk. Under 1800-talet började man äta dem utan föregående kokning, men med mjölk, socker och kanel. Det var först vid sekelskiftet som den moderna semlan med vispgrädde under locket lanserades av yrkesbagare och konditorer.

Adolf Fredrik

Men en semla eller två kan väl inte skada?
Faktum är att kung Adolf Fredrik, Gustav III:s pappa, dog delvis på grund av en överdos av semlor (eller hetvägg). I Bulletinen från den 12 februari 1771 står det: "Hans Maj:ts dödsfall har skett av indigestion av hetvägg, surkål, kött med rofvor, hummer, kaviar och champagnevin".

Ja, man får förmoda att han i alla fall dog mätt och belåten!

Nää, så här på Internationella kvinno- och semeldagen borde jag ha varit  i Alingsås. Den 13 februari 1996 var där en bagare som bakade en enorm semla till stadens Bullfest. Semlan var 113 cm i diameter och vägde ca 60 kg, med grädde och mandelmassa 134 kg.

Nja, kanske inte ändå.... känner jag mig rätt hade nog Alingsås blivit det sista jag såg. Jag hade troligen gått samma öde till mötes som käre Adolf Fredrik, för semlor (och champagne) är svåra att motstå.

Källor:
Aftonbladet
DN

Vad får vi till middag?

Vad kan man pigga upp sig med så här års? När våren väl har landat känns det ofta som om saker och ting alltid har en lösning. Då kan man roa sig med att plocka fram vår- och sommarkläderna som man packat undan på vind och källare. Lika förvånad blir i alla fall jag när jag ånyo konstaterar att kläder inte ska förvaras på vind eller i källare eftersom de krymper kraftigt.

Eftersom jag är kvinna fylls jag av en spirande panik (som så många andra med samma hormonuppsättning), när sommarkjolen slutar vid stussen och den ursnygga toppen jag köpte i somras, spänner för mycket. Det skulle väl vara okej om den spände på rätt ställe så att säga men tyget strax under halsen hänger visst bara lösare och lösare, samtidigt som höfterna liksom sträver uppåt mot armhålorna. Nåväl, vid sådana tillfällen tröstar jag mig själv med att jag nu "bara måste" ut och tokshoppa eftersom "jag inte har en trasa" att ta på mig. Och så gör jag det och känner att livet är rätt bra ändå.

Men, det är ännu långt till dess att vind och källare för besök i ärendet "sommarkläder" så jag lyser istället upp februari med lite god vardagsmat medan höfternas strävan upp mot armhålorna snart nått sitt mål.

Varsågoda!

Italienska fläskkotletter med tomatkross och vitlök
                               4 pers

Häll två förpackningar med krossade tomater i ett durkslag och låt tomatjucien rinna ur (du ska bara använda själva tomatkrosset)

Stek under tiden fyra benfria fläskkotletter, salta och peppra. Lägg dem åt sidan på ett fat.

Häll i tomatkrosset i stekpannan så att det tar smak av skyn från kotletterna. Häll sedan över 2 dl grädde (inte för mager grädde, då skär sig såsen). Pressa eller riv två vitlökar och blanda med tomatgrädden. Salta och peppra med lite svartpeppar och låt det puttra ett par minuter. Lägg sedan tillbaka kotletterna i stekpannan tillsammans med tomatgrädden och låt alltsammans bli genomvart.

Servera med ris och grönsallad.

Renskav med grön tagliatelle och rårörda lingon
                            4 pers

Stek två paket med renskav (eller annan viltskav). Det går bra att ta skaven direkt från frysen till stekpannan. Skaven är skuren i så tunna skivor att den fort blir brynt. Salta och peppra. Lägg över den stekta skaven i en gryta. Starta pasta koket.




Blanda i grytan:
• 1 burk/pkt krossade tomater
• 2 dl Creme fraiche
• 1 msk dijonsenap (fransk stark senap)
• smula slutligen i en köttbuljongtärning

Låt alltsammans puttra tillsammans en stund. När pastan är färdigkokt, häll av vattnet och spola pastan snabbt i lite kallt vatten (så att den inte klibbar). Strax innan servering lägger du i lite kapris i renskavsgrytan.

Servera med rårörda lingon.

Middagsgäster - Ett tips!

Ja, så var det då helg igen. Förväntningarna kan vara stora, vi ska mysa och umgås med familjen på fredagen. På lördagen kommer familjen "bästa-grannen" över på middag. Härligt! Eller?

Veckan som gått har naturligtvis varit "helt gaaalen". Vi har suttit i möten på jobbet, varit på föräldramöten i skolan, äntligen kommit iväg till tandläkaren (den där tiden som man ringt och bytt fyra gånger) och skjutsat barnen till alla veckans aktiviteter. Men.... nu är det helg och vi ska bara rå om varandra.

Eftersom veckan varit som den varit, blir det hysterimys på fredagkvällen. Snabbt ska det gå, vi skippar middagslagningen och hämtar hem kinamat i vita förpackningar med oläsbara etiketter med kinesiska tecken. Disken får stå (hur kan det bli så mycket disk när man ätit hämtmat?) och de smetiga förpackningarna som aldrig håller tätt när man forslar hem dem, läggs på en ledig yta tillsammans med dagens post och husets nycklar. Vi tar det i morgon, nu ska vi mysa.

Jaha, där hörs vinjetten till Lets Dance! Fram med Coca-cola flaskor och bunkarna med popcorn. Vid 22.00 halvsover alla i soffan.

- Ähh, vi låter det stå till i morgon, vi städar då (för man tror man har oceaner av tid varje lördag och har tillfälligtvis glömt att "bästa-grannen-familjen" ska gästa huset nästa dag).

På lördagsmorgonen ser huset om möjligt ännu värre ut än vad det gjorde under torsdagen. Oset av gamla matsrester är bedövande och går man barfota över golvet har man ett pop-corn mellan varje tå.

Nu börjar aktiviteterna!! Det ska städas, skuras, handlas mat och, och...... mat ja, vad ska vi bjuda på ikväll? Min sambos stående replik i samband med "vad-ska-vi-bjuda-på-i-kväll-repliken" är alltid den samma.
- Ähh, gör något enkelt, gör en gryta. Han är inte helt bevandrad i matlagningskonstens ädla sfär så han tror att grytor är något man så att säga "snyter ur näsan", de låter sig göras på sekunden.

Känns det igen?! Om ja, kan jag inte hjälpa dig med pop-cornen du har mellan tårna men du kan få ett riktigt gott middagstips (går utmärkt att göra även om "bästa-grannen" ska vara hemma hos sig och inte komma över på middag).

Tilltugg till fördrinken
Smördegsknyten med Philiadephiaost och soltorkade tomater i olja

4 - 6 personer
Tina och kavla ut cirka 4 smördegsplattor. Ta ut rundlar med hjälp av exempelvis ett glas (eller gör dem rektagulära som på bilden).

Lägg en klick ost och en sträng tomat i nedre kanten av rundeln. Vik över ett "lock" och kläm till kanterna ordentligt. Pensla rundlarna med vispat ägg och sätt in i ugnen i 225 grader i cirka 10 minuter. Det går utmärkt att göra rundlarna i förväg. Pensla dem när gästerna har kommit och sätt in dem i ugnen.

Varmrätt
Tigerräkor (jumboräkor) med bandspagetti och rostad persilja

4 - 6 personer
Fyll en mindre kastrull med 2 dl olivolja och 2 dl matolja, en hackad röd chilifrukt, 1 - 2 hackade vitlökar och lite flingsalt. Värm oljan på spisen (den får inte koka, var försiktig). Koka samtidigt upp en stor kastrull med vatten och lägg i bandspagettin.

Lägg ner 4 - 6 tinade (skalade) räkor åt gången i den varma oljan. Okokta tigerräkor (svart/gråa) tar du upp efter cirka 20 sekunder (de ska vara fint rosa/orange, använd en hålslev). Använder du redan kokta räkor får de ligga i bara så att de blir varma, knappt 10 sekunder (annars blir de sega). Lägg de färdiga räkorna åt sidan.

När pastan är färdig lägger du upp den på ett serveringsfat med kanter och toppar med de friterade räkorna. Lägg i klippt persilja, cirka 2 - 3 krukor, i den fortfarande varma oljan (det fräser rejält så ha gärna ett stänkskydd). Persiljan rostas nästan omedelbart så detta tar högst en halv minut. Strö sedan persiljan över räkorna, fyll på med lite av den varma oljan och ta även med den nu svarta chilifrukten. Salta.


Inget recept här, tror ni fattar!

Dessert
Äppelkaka med nötter och likörgrädde

6 - 8 personer
Stoppa in ett paket smör (ja just smör) i frysen. Sätt på ugnen på 200 grader. Smörj en form. Skala 4 - 6 äpplen och skär dem in ganska tunna skivor. Lägg äppelskivorna i formen och strö över kanel.

Blanda 1 dl mjöl, 1½ dl socker och 2 dl havregryn i en bytta. Strö det sedan över äpplena. Ta ut smöret ur frysen och hyvla tunna skivor med en osthyvel. Täck hela pajen med det skivade smöret. Krossa hasselnötter och strö över pajen (efter behag som farbror Melker sa). Sätt sedan in pajen i ugnen i cirka 20 - 25 minuter. Servera med lättvispad grädde som smaksatts med likör, exempelvis Amaretto (italiensk mandellikör).

Smaklig måltid!

Åldersnoja eller bara måndagstrött?

Vid 50+ borde åldersnojan ha runnit iväg och bosatt sig i någon 38-åring, men icke! Faktum är att det fortfarande händer att jag med förvåning ser mig i spegeln och med gapande mun tänker -"Men herreguuud, va hände och framför allt, när hände det?! Osökt kommer jag ihåg ett citat som Kristina Lugn sa en gång: -"När jag ser mig själv i spegeln, fylls jag av ett slags vemod". När jag möter kvinnan i spegeln är "vemod" bara förnamnet på den känsla som far genom kroppen. Nog, det är som det är, tiden går och det är inget jag kan göra åt det (ialla fall inte med min plånbok).

Väl på jobbet är det full rulle, telefoner ringer, folk springer och "mejlplinget" blir visst bara högre och högre ju längre dagen lider, dessutom verkar det plinga oftare och oftare (måste hitta den där avstängningsknappen för "nu-kom-ett-nytt-mejl-plinget"). Vid 15.00 hör jag glada skratt från fikarummet och inser att jag ånyo inte är tillräckligt socialt begåvad för att hålla reda på när trevliga kollegor tar en paus.

På tåget hem tjuvlyssnar jag slappt när min tåggranne ondgör sig över söner som inte vill äta det som bjuds till middag. Hmmmm... se där, där har jag något som funkar riktigt bra. Mina barn älskar min middagsmat. Det kan ju förstås bero på att jag erbjuder pannkakor till middag, vilken unge gillar inte det? Lägg därtill att de serveras med en klick glass och hallonsylt (ja, man är ju inte dum på det viset)!

Där står jag nu i pannkaksoset och blir tvungen att vädra ordentligt eftersom köksfläkten lagt av. Iskyla i köket men barnen verkar tycka det är OK ändå.

Lite simmig av oset och kylan börjar jag fundera över hur livet blev i jämförelse till hur jag tänkt att det skulle bli.

Jag skulle ju resa, bo utomlands något år eller två. Vad blev det av det? Har ju inte kommit längre än till huset i Halland. Och det huset är ju inte en gång mitt hus utan svärföräldrarnas hus.

Tankarna fortsätter att fara medan jag likt en robot steker pannkaka efter pannkaka ("men snälla nå´n tar smeten aldrig slut"?) De tunna, lagom stekta pannkakerna blir mot slutet tjockare och  degigare, gulvita och rätt oaptitliga.

 -"Skit också, jag gömmer dem underst, det är det ingen som ser". Så plötsligt minns jag dagen då jag drabbades av insikten att min egen mor inte var fullkomlig. Hon stekte just pannkor, misslyckades en aning och i ögonvrån såg jag att hon gömde dem underst i pannkakshögen. Hon som var den bästa mamman, den bästa kocken och gjorde allt så rätt! Jaha, där började min resa mot ålderdomen och dess insikter om att allt inte är vad det ser ut att vara.

Nästan alla pannkakorna är uppätna. Plockar slött undan tallrikar och den halvsmälta glassen som blivit över. Usch och fy, vad ska jag själv äta? Ja inte pannkakor i alla fall, endast de gömda exemplaren finns kvar. Nä det får bli några tuggor av julens sista pepparkaksgris som lite halvdammig hänger kvar i fönstet trots att tjugondaknut har dansat ut julen för mer än en vecka sedan.


Den stackars grisen blir av med rumpen i ett nafs.

Känner ändå en viss tillförsikt nu efter några tuggor av pepparkakan. Visst blir man snäll av pepparkakor?

Går in till den yngsta som ligger sovandes i sängen. Stryker undan en lite svettig hårslinga från hennes panna. Men va fin hon är ändå och vilken tur jag har som har dessa pannkaksälskande ungar. 50+ vad gör det, ungarna tycker fortfarande att jag är bäst på att laga pannkaka.

Och inget sa de om de misslyckade pannkakorna de inte åt upp. Var det en slump eller kom de också till insikt om sin mor idag? Lägger ingen energi på den tanken idag utan konstaterar bara att, jaa man blir helt klart snäll av pepparkakor!