En gång per månad gör jag alltså något helt annat tillsammans med min "damklubb" - Älvorna. OK, nu tänker du kanske "men stackars medelålders människa, har du och ditt huvud inte varit tillsammans på ett tag? Älva?! Var då någonstans?!"
Låt mig då få reda ut själva namnet "Älvorna" så att du inte tror att det snurrat till rejält i den ovala kroppsdelen som fäster så bra på mina axlar. Saken är den att vi är ett gäng medelålders (nåja, unga medelålders) tjejer/damer/tanter som träffas och gör något roligt tillsammans. Vi var från början elva (11) medlemmar i denna eminenta damklubb och för att inte förväxlas med något korplag i fotboll, ändrade vi bara den första bokstaven till ett "Ä". Se där!! Nu var man plötsligt en älva! Jag tyckte i alla fall att det var otroligt snabbtänkt av oss, ja så snabbtänkt faktiskt att jag var tvungen att dela med mig av vår kvickhet till sambon. Han sa inget på en lång stund, tittade bara förvånat på mig med munnen en aning öppen. Sen sa han.... "Men, vilket bra namn!! Älvorna.... det är ju precis rätt namn för så snygga brudar som ni!" Jag tänkte att man blir glad när sambon har vett att hejda det första som dyker upp i huvudet och istället ljuger så där bra. Då har man liksom vuxit ihop på något vis.
Något man ändå lär sig om sig själv med åren är att man kanske inte är fullt lika "smidig" när det gäller matlagning, tvätt, städning och sådana saker. Under åren som gått har man liksom utarbetat en, kanske inbillad, tro om att man är den som vet bäst om matlagning till exempel.
"Hjälp, ska nu sju kvinnor som alla är bäst på matlagning verkligen kunna samsas och laga till något som faller alla på läppen? Nää, det här kommer bli en soppa man sent ska glömma".
Jag ska ärligt erkänna att jag var lite osäker till en början. En av Älvorna deklarerade dock tidigt att hon inte avsåg att delta i någon matlagning, inte för att hon trodde sig vara bäst på det utan helt enkelt för att hon tycker det är sanslöst tråkigt! Eftersom hon är en smart kvinna i sina bästa år, erbjöd hon sig istället att titta på medan vi andra lagade maten, samtidigt som hon smuttade på ett glas vin och kom med glada tillrop i största allmänhet. Tror det är en roll jag också ska ta om det blir fler laga-mat-kvällar, jag gillar nämligen vin och ett och annat glatt tillrop ska nog kunna slippa ur mig.
Men samarbetet med matlagningen visade sig vara av yppersta kvalitet. Det bjöds på en fantastisk sallad (vem gjorde den egentligen?), härligt nybakat bröd och kycklingfiléer som var så goda att jag rapade hela vägen hem.
Som vanligt rusade kvällen iväg. I damklubbar får man nämligen prata hur mycket man vill och hur länge man vill! Ingen avbryter, ingen suckar för att man stör i Rapport och man kan lätta på skärp och byxlinningar utan att skämmas.
Där satt vi alltså i skenet från tjugotalet brinnande ljus och lyssnade, nickade instämmande, skrattade och pratade emellanåt i munnen på varandra. Det är inte så mycket mer som behövs. En lyckad middag, några flaskor vin och så en massa Älvor!!
Vin, kvinnor och sång har fått en helt ny innebörd!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar