I spåren av Mina drömmars stad

I spåren av Mina drömmars stad

Bryggartäppan på Södermalm
 

Tips på utflyktsmål i Stockholm, både för de stora och små, är Bryggartäppan på Södermalm. Här kan barnen springa ut och in i de olika miniatyrhusen, laga mat i Tummen och Mathildas kök, rida på hästen utanför vagnmakare Löfgrens verkstad eller fundera över hur toaletter fungerade förr i tiden. De vuxna kan insupa den mer än 150 år gamla atmosfären och ändå känna ett "nej, det var nog inte bättre förr".

Du hittar parken på Bjurholmsgatan 1 A, inte långt från Vitabergsparken.

Den lilla parken som stod övergiven och försummad i många år, är en fruktträdgård. Solen i söder, 1700-talsmurar som vindskydd mot nordanvinden, gamla fruktträd och nyplanerade träd och buskar, skapar en fin liten fickpark mitt i stenstaden.

I början av 2010-talet skapade konstnären Tor Svae här en liten stad i miniatyr som berättar om livet i Stockholm för inte alls så länge sedan. Inspirationen fick han av Per Anders Fogelströms ”Mina drömmars stad”.

Husen som trädgården hörde till, ligger norr om parken och vilar på en hög stengrund. Den började byggas på 1700-talet av handelsmannen och bryggaren Olof Ström. Han var en av Stockholms rikaste bryggare och hans bryggeri ett av stadens största. 

År 1785 köptes anläggningen av staten och var några år kronbränneri. 1827 uppläts egendomen till sjukhus för fattiga och 1831 invigdes Provisoriska sjukhuset, kallat Kopphuset i dagligt tal. 1902 övertogs det av sinnessjukvården. Staten köpte sedan fastigheten 1931 för att avveckla sjukhuset 1933. 

På Färgargården träffar Henning Tore Lindgren (Tummen), som blir hans kamrat och ledsagare i staden.

Huset där Henning, Lotten, Tummen och Mathilda bodde i romanen ”Mina drömmars stad”.

”På hemvägen tog de en titt på stugan som låg uppflugen på berget mitt emot Tegelviken. Långt till bron och mycket att skotta när vintern kom. Men på sommaren måste det vara härligt att bo där, utsikten var lika fin som från lundinska fåfängan på berget närmare vattnet.

De sökte upp änkan och Tummen lyckades övertyga henne om att en stuvare med fast arbete inte var att förakta. Men änkan ville bara hyra ut hela huset: två rum, en vind och ett kök”.

Följden blir att Tummen och Mathilda flyttar in på nedre botten. Henning och Lotten i rummet på övre
våningen. 

I huset föds Tummen och Mathildas tre pojkar. Henning och Lotten får August, Emelie, Gertrud och Olof. 

Tillsammans med inneboende bor 17 personer i huset.

Köket på nedervåningen

Henning och Lottens övervåning

 

Innan det fanns avloppsledningar gick alla i Stockholm på torrdass när de blev nödiga. Torrdassen var ofta smutsiga och i dåligt skick. I ett brev till Stockholms Allmänna Sundhetsnämnd 1866 beskrivs torrdasset på gården:

"I ett fristående hus mitt på gården, på alla sidor omgifvet av boningsrum på några få alnars afstånd derifrån, ligga afträdena, en spridande omkring sig en olidlig stank."

Arbetsförhållandena på Barnängens manufaktur var under 1700-talet de sämsta tänkbara. Ägarna bedrev ”de låga lönernas politik” vilket skapade fattigdom och elände bland manufakturarbetarna, bland vilka det fanns många barn. 

De anställda ansågs vara bland de allra fattigaste i staden. Eftersom de trots allt hade ett arbete så fick de heller inget stöd från fattigvården. Under den här tiden var det ingen skillnad i levnadsförhållanden mellan fabriker och fängelser.

De agades som tjänstehjon och saknade rätt att lämna sitt arbete. I de mörka och trånga fabrikerna var de bundna vid en tillvaro i nöd, men där föddes också deras ljusa drömmar – om en annan stad, ett annat liv.

I boken ”Vävarnas barn” har Per Anders Fogelström målande beskrivit hur det var att leva vid Barnängsfabriken 1749-1779.

Vagnmakare Löfgren

 Verkstaden bedrevs för det mesta i en liten skala med fyra till fem
 lärlingar och gesäller. Lärlingarna gick vanligtvis i lära upp till
 sex år i början av 1700-talet. Gesällernas anställningar var
 normalt ett kvarts år hos varje mästare. På 1740-talet hade en
 gesäll en lön på fem till sex d.s.m (daler silver mynt).

 Enligt uppgift från 1742 finns noterat att en gesäll fick vänta 10
 till 12 år för att vinna mästerskap.

  

"Sista Styvern" var en krog som låg i Stadsgården.

Krognamnet i sin tur hör till samma kategori som ”Pungpinan” i Skarpnäck och ”Fördärvet på Långholmen”, alltså platser där man kunde förlora både pengar (styver) och hälsan.

Jämställda sommarfestivaler vs tvångsäktenskap

Enligt Radions P1 och Metros förstasida, bör man förfasas över det faktum att den senaste statistiken visar att det är fler manliga artister på våra festivaler, än det är kvinnor. Usch och fy, vart är Sverige på väg?

Känner ni till kära vänner att i nådens år 2016 kommer de manliga artisterna att dominera våra festivaler? Jo det är sant! Man kan knappt tro det. Men det är ett faktum, det visar prognosen som gjorts av Jämställd Festival. Hela 69 procent av sommarens bokade artister är män, eller ja män och män, pojkar då (beror väl på vem man frågar förmodar jag).

Kristina heter en kvinna (undrar förresten om hon spelar något instrument) och hon är inget mindre är pressansvarig på Jämställd Festival. När hon ser siffrorna över könsfördelningen när det kommer till sommarens festivaler, blir hon besviken … riktigt besviken.

Mest besviken är hon på festivalarrangörerna som hon menar inte tar sitt ansvar när det kommer till exempelvis hårdrock. Det faktum att det finns väldigt få kvinnliga artister inom hårdrocken och att de som blivit tillfrågade om att delta, faktiskt tackat nej, det hör inte hit. Arrangörerna måste lösa frågan!

Arrangörerna måste jobba aktivt med den här frågan annars riskerar vi att hamna i en ond cirkel. Våra unga svenska tjejer får inga förebilder och vill kanske av den orsaken inte börja spela ett visst instrument över huvud taget. 

Jämställd Festival kräver att alla festivaler ska snitta 50 procent män och 50 procent kvinnor. I och för sig finns det några festivaler som har fler kvinnliga artister än manliga, men det hör inte hit.

Nej gott folk, upp på barrikaderna och kräv ordning och reda innan det är för sent! Vi måste få fler tjejer som sträcker ut tungan åt publiken, skriker i ångestfylld ”sång” och gör headbangs till de blir alldeles yra och ramlar av scenen.

Det här är en viktig fråga, kanske till och med den viktigaste när det kommer till jämställdhet. Varför ser inte festivalarrangörerna vart alltsammans är på väg? Och varför står inte vi kvinnor upp med knuten näve och kräver fler hårdrockande tjejer och färre vissångerskor? Vad tänker vi kvinnor på egentligen? 

Kanske skulle man, i all välmening förstås, föreslå Kristina, pressansvarig på Jämställd Festival, att använda sin tid och sitt driv kring jämställdhetsfrågor till något som verkligen betyder något? Kanske skulle man rent av våga föreslå henne att höja blicken en aning och engagera sig i något viktigt?

Något som barn- och tvångsäktenskap till exempel:

Varje år ingås flera hundra äktenskap i Sverige där åtminstone en av parterna är minderårig. 

Under fyra månader 2010 gick Skatteverket igenom de ärenden de fått in om giftermål och där någon av parterna var under 18 år när giftermålet ingicks. De hittade 74 ärenden. I så gott som samtliga fall var det kvinnan som var minderårig. Omräknat till helårstal skulle det handla om över 200 fall.

Det här fann Skatteverket på fyra månader:

• 74 ärenden avseende begäran om registrering av äktenskap med en part som var under 18 år vid äktenskapets ingående
   
• 26 ärenden avseende fullmaktsäktenskap, det vill säga, bara ena parten var närvarande (You may now kiss the … priest?)
   
• inga ärenden avseende tvångsäktenskap (Jo, tjena!)
   
• fem vigslar med obehöriga vigselförrättare
   
• fyra vigslar där korrekt hindersprövning inte föregått vigseln
   
• 56 personer som sökt skyddade personuppgifter med anledning av deras utsatthet för att bli gift mot sin vilja eller hedersrelaterat våld och förtryck.

Men om hon inte tycker att det är lika ”spännande” som hårdrockande kvinnliga förebilder, kanske hon skulle besöka en kvinnojour. 

Under 2011 anmäldes drygt 12 000 brott där kvinnor misshandlats inomhus av en närstående gärningsperson och ungefär 2 500 fall av grov kvinnofridskränkning.

En sammanfattning från Unizons kvinnojourer, gjord 2014 

• jourerna hade över 72 000 stödsamtal
   
• över 1 100 kvinnor och 1 400 barn bodde på kvinnojour
   
• kvinnojourerna tvingades säga nej till 2 av 3 kvinnor som sökte plats på det skyddade boendet.
   
• år 2014 var snitten kvinnorna stannade på kvinnojouren 50 dygn per kvinna, 2012 var siffran 40 dygn. 

I genomsnitt dödas 17 kvinnor om året av sin make, sambo, pojkvän eller före detta sådan.

Man frågar sig osökt om dessa kvinnor mått bättre om jämställdheten mellan kvinnliga och manliga artister på våra festivaler, hade varit 50/50?

Eller hade man kunnat stävja barn- och tvångsäktenskapen om tjejer hade haft kvinnliga hårdrockare som förebilder?

Kristina, pressansvarig på Jämställd Festival, gör något vettigt av ditt engagemang för jämställdheten. Kryp ur din trygghetszon och våga göra skillnad.