19 mars 2013

Om ändå fågeljävlarna kunde kvittra!

Nu kan det hända att jag sparkar in redan öppna dörrar men jag tar ändå chansen. Våren lyser med sin frånvaro. Nu är det sagt! Att jag kastar ur mig något sådant utan tanke på att linda in påstående så att det blir lite "mjukare i kanterna" kanske gör dig förvånad. Ja, kanske tappar du rent av hakan.

"Vadå?! Vad menar hon? I morgon är det den 20 mars och det är faktiskt vårdagjämning. Vem tror hon att hon är? Komma här och komma!"

Ja, nu besitter jag dessvärre inte förmågan att på kvinnligt och rart sätt försiktigt framföra mindre behagliga sanningar. Jag går liksom lite mer rakt på sak. Har jobbat på det där mjuka och väna i över 50 år men har till sist insett att det bara tar en massa onödig energi. Jag kommer aldrig att bli det där milda och rara väsen som aldrig stöter sig med någon. Det är helt enkelt sant som min mor sa en gång för sisådär 40 år sedan - "Här har man drömt och en liten flicka, en mild och rar liten tös och så fick man en hippie." Törs ändå påstå att hon själv gick ganska rakt på sak när hon sa det där och jag minns tydligt glittret i hennes ögon som sa att hon trots allt var rätt nöjd med sin hippie.

Jag går min vana trogen direkt på problematiken, struntar högaktningsfullt i att bädda in ytters obehagliga sanningar - VÅRHELVETET LYSER MED SIN FRÅNVARO!! Nu har jag jag på mindre än 1 400 tecken (ja, inklusive mellanslag) hunnit svära inte mindre än två gånger. Ska försöka bespara er fler svordomar. Men man blir ju så förbannat (och där kom den tredje) trött på att det aldrig kommer någon vår!!

Läste någonstans att svenskarna är det folk i världen som bekymrar sig mest för vädret, inget annat folk håller sig så uppdaterade på femdygnsprognoser som vi svenskar. Det går inte att slå upp en tidning utan att sida upp och sida ned läsa om det svenska vädret. Sätter man på Rapport för att få lite information om viktiga världshändelser, ja då möts man av en bekymrad Claes Elfsberg som med sorg i rösten meddelar att "nej, det blir ingen vår de närmaste dygnen".

Lite snabbt river man av nyheterna om de hemliga uppgifterna Carls Bildt har lämnat ut, och att Kina nu är en av de största vapenexportörerna i världen, ja det flimrar liksom bara förbi i rutan. Det är Lage Larsson och det svenska vädret som engagerar svensken.

Kan det vara så att vädergudarna har någon form av bokstavskombination? Att de är helt distanslösa och liksom inte fattar när det räcker? Fattar de inte att det inte längre finns någon som är intresserad av att göra snöänglar, bygga snölyktor, att det är flera veckor sedan vi plockade ned adventsstjärnorna? Har de inte hört att det kommit flyttfåglar till Sverige som fått vända tillbaka där de kom ifrån på grund av kylan? Tar de överhuvudtaget någon notis om den stackars strandpiparen och stenskvättan som nu entledigats från sina uppdrag som årets flyttgeneraler och nu på varmare breddgrader kan ses bespottas av besvikna artfränder?

Man undrar ju lite försiktigt om det över huvudtaget varit så här mycket snö i Stockholm i mitten av mars.

Faktum är att Stockholm idag, den 19 mars, varit snöbetäckt i 116 dagar. Det gör snötäckets varaktighet i Stockholm till det längsta på 41 år. Men det har alltså varit värre, så vi ska kanske inte klaga. Är det kanske trots allt så att trots att vi är svenskar och håller hårt i våra väderprognoser, glömmer vi hur det varit tidigare?

Vintern 1969 - 1970 till exempel, då var Stockholm snötäckt i 149 dygn. En annan långkörare hade huvudstaden 1965-1966, då snön låg i 146 dygn. När den försvann den 8 april tog den bara en paus och kom tillbaka igen mellan den 15 och den 22 april.

1756 började man kontinuerligt att göra väderobservationer i Stockholm. Kanske är så tidiga observationer inte särskilt tillförlitliga. Kanske skar man i någon renmage för att ha koll på den kommande femdygnsprognosen eller så var det någon "kännare" som hade direktkontakt med vädergudarna, någon som Lage Larsson är släkt med i rakt nedstigande led. Vad vet jag. Men från början av 1900-talet var man lite mer "stadig på handen" och uppgifterna från den här tiden anses vara tillförlitliga.

Vid en observation den 2 februari 1966 uppmättes den lägsta temperaturen någonsin i Sverige. Då hade Vuoggatjålme i Lappland -52,6. Det är ju inte utan att man tycker lite synd om den kraken som var tvungen att gå ut i den kyla och pilla upp mätskåpet för att läsa av temperaturen. Men å andra sidan kan man ju fundera över om man har alla korvarna på grillen om man bosätter sig i Vuoggatjålme. Jag menar, stället går ju knappt att uttala.

Och inte blir bättre om någon mot förmodan får för sig den befängda idén att sätta bo i Vittangi. Där uppmättes i februari 1985 den lägsta dygnsmedeltemperaturen under en månad, nämligen -27,2. I Vittangi är det alltså galet kallt, dessutom kan man ju fundera över om stället över huvudtaget finns på en Sverigekarta?

Blåser gör det också i norr. Det är väl inte för intet man säger "nordliga vindar"? I Stekenjokk, till exempel, uppmättes den 11 januari 1995 den högsta medelvindhastighet till 44 meter per sekund. Omräknat i km/h gör det en hastighet på 158.

Man ska kanske trots allt tacka sin lyckas stjärna att man haft föräldrar med den goda smaken att sätta barn till världen aning mer söderut än Vuoggatjålme, Vittangi och Stekenjokk. Stockholm och -4 grader är kanske inte hela världen, dessutom går ju Stockholm att uttala utan att man slår knut på både tunga och gomsegel.

Ja, man får helt enkelt bita ihop. Kanske dröjer det inte mer än sisådär fyra veckor innan man hör en stenskvätta drilla i någon buske. För egen del tänker jag försöka bita ihop i sisådär nio dagar till, sen struntar jag högaktningsfullt i Sveriges femdygnsprognoser och omilt behandlade flyttfåglar.

Om nio dagar har jag andra bekymmer. Som till exempel vilken bikini jag ska ha på mig, vad jag ska äta till middag och om undervattenskameran håller vad den lovat, nu när jag ska föreviga djurlivet i Röda Havet. Kanske får jag med mig en halvtrist bok till solstolen, jag glömde kanske rent av handduken på hotellrummet.  Kanske får jag svårt att välja vad jag ska äta till kvällen, men jag antar att det är smällar man får ta.

























Protected by Copyscape Plagiarism Detection