Konsten att fånga en katt

På sensommaren/hösten fick familjen den stora äran att ännu en gång få agera "plastfamilj" åt Smillan. Smillan är en kattdam på modiga 16 år och av den lyckliga sorten där åldern passerat obemärkt. Hon är en modern katt, det vill säga en katt som håller sig inomhus och vars största nöje är att skrämma slag på småfåglar som ännu inte begripit världens faror utan lungt landar vid balkonglådans pelargonier. Balkongen med dess doftande växer är Smillans plats på jorden, här regerar hon!


Så, från balkongen till plastfamiljens hus med tillhörande trädgård. Här finns förvisso inga pelargonier men gott om maskrosor, kvickrot och någon självsådd borstnejlika. Trots att Smillan alltid håller sig inomhus och borde ha passerat åldern då "världen ligger öppen och inga faror lurar", är hon ändå benägen att försöka ta sig ut ur huset för att låta tassarna trampa det ännu gröna gräset.

Plastfamiljen som ännu minns förra gången Smillan "hyrdes in", vet att här gäller det att passa veranda- och ytterdörrar. Matte som forslat Smillan i den förhatliga kattburen ger sig av och nu ska vi äntligen få rå om henne helt själva. Alla är så upptagna av Smillan att vi inte märker att verandadörren inte är ordentligt stängd. Tio minuter efter att Smillans matte åkt, upptäcker dottern att verandadörren står en aning på glänt och ingenstans står Smillan att finna. Jag vräker upp verandadörren och utanför sitter hon! Hon blir dock rädd för att plötsligt bli påfunnen med att ha smitit, så hon fräser till och ger sig av.

Färden går över verandagolvet, ned för verandans trappa och ut på tomten. Kallsvettig följer jag efter samtidigt som jag lockar -"Kom då Smillan, komsi komsi...." Men det är lönlöst. Uppfylld som hon är av sin nyfunna frihet tänker och inte ge sig så lätt. Färden fortsätter över grannens tomt och jag efter. -"Kom Smillan, stanna Smillan, kisskisskiss". Hon fortsätter över tomtgränserna och är nu på den sista tomten innan "skogen".

Tankarna far i huvudet på mig. Vad gör jag om hon lämnar grannens tomt och försvinner in i skogen? Vad säger jag till hennes matte? Herregud, hon har bott på samma ställe i 16 år utan att försvinna och så är hon hos mig i tio minuter och katastrofen är ett faktum!!

Det har hunnit blivit i det närmaste becksvart ute. Jag hämtar en ficklamapa som inte orkar lysa upp mer än ett par meter. Smillan som har placerat sig under grannens bil som står parkerad på uppfarten, ser lungt på hela spektaklet. Jag smyger fram så försiktigt jag kan och ber en stilla bön om att grannen, som jag för övrigt inte känner ett dugg, inte ska se hur jag rör mig på deras tomt. Jag lockar, hotar, nästan gråter och ber Smillan vara en snäll kattdam och komma fram under bilen och följa med hem. Men hon är benhård, hon viker inte en tum. Jag går närmare för att se om jag kan nå henne om jag lägger mig ned. Plötsligt badar uppfarten i ljus!! Åh, nej!! Grannen har en ytterbelysning som aktiveras om man kommer tillräckligt nära. Jag backar försiktigt, håller ena ögat på katten under bilen och det andra ögat på grannens ytterdörr. Phuu, där släcktes lampan.

Efter en timmas lockande och pockande har jag stelfrusna händer och gråten är inte långt borta. Vad ska jag göra? Jag kan kan ju inte ringa hennes matte och säga -"Alltså, hmm... det är så här att é.... Smillan ...." Neej, jag måst få fram katten, till vilket pris som helst. Plötsligt lämnar hon platsen under bilen, går sakta fram mot mig. Jag backar ännu mer för att inte skrämma henne. Det knakar under fötterna på mig och jag upptäcker plötsligt att jag står i grannens rosenrabatt. Shit! Jag har trampat ned ett antal rosor, säkert en svindyr sort som tar åratal att odla. Men, nöden har ingen lag. Sakta böjer jag mig ner och får tag i en blompinne och med den vispande över marken får jag plötsligt Smillan att komma närmare.

Då tänds ytterbelysningen igen och uppfarten badar i så starkt ljus som om ett UFO just tagit mark. Blixtsnabbt reser jag mig upp, står där med blompinnen i högsta hugg och med ett antal av rosens kronblad intrasslade i mitt hår. Då öppnas ytterdörren och en storväxt man blir synlig i dörröppningen. Mitt hjärta stannar nästan av rädsla. Jag ser hur Smillan blixtsnabbt vänder sig om och rusar in i mannens hus!!

-"Va vill du här, stick iväg med dig innan jag ringer polisen! skriker mannen. Med en av den arge mannens blompinnar i handen säger jag skälvande -"Usch jaa, jag förstår att det här låter märkligt men jag har tagit hand om en katt och hon smet och nu försöker jag få med henne hem". -"Jaha, säger mannen. Det är möjligt men den här katten ska du inte ta med hem för den är min, säger mannen betydligt lugnare. Tankarna bara snurrar i huvudet! Vad säger han? Vaddå hans katt?! Sakta går den fasansfulla sanningen upp för mig... Jag har jagat FEL katt! Det är inte Smillan jag försökt att fånga i snart två timmar, det är grannens!!!

Stammandes en ursäkt försöker jag obemärkt stoppa tillbaka blompinnen som nu inte är till någon som helst nytta eftersom alla rosor är nedtrampade. Jag vänder hemmåt med skammen brännande i kinderna. Om detta inte var Smillan, var är hon då?

Väl hemma möts jag av glada tillrop. -"Mamma, titta, Smillan ligger och vilar på mattan!" Lite slött tittar Smillan på mig med ett uttryck som "Whats up, baby?" Och det undrar du, tänker jag. I morgon ska du och jag ha ett snack, men nu ska jag ta ett par Alvedon och krympa till sängs. Och jag vill inte bli störd!