Smör på färskpotatisen kan gräva stora hål i plånboken

Så blev det då dags för undertecknad att ta sig upp på vinden och plocka ner höst- och vinterkläderna som så omsorgsfullt vikts ihop och packats i färgglada förvaringskassar inhandlade på Stockhome. Det känns alltid som lilla julafton när jag ska "byta" garderob eftersom jag blir lika överraskad varje gång jag börjar plocka upp "halvårsbytet" av kläder. Tidigare totalt bortglömda impulsköp ligger nu plötsligt blottade på sängen och jag hör mig själv utbrista:

- Åhhh, ja visst ja, den här hade jag glömt bort!! Och den här toppen, hur har jag kunna förtränga den, den är ju jättesnygg?! Den ska jag ha på jobbet i morgon.

Jaa, så där håller jag på likt ett småbarn som just lärt sig ljuda sig igenom julklapparnas namnetiketter och står inför det faktum att de flesta paketens etiketter har samma namn som det som står i mitt eget prästbetyg.

Fint lägger jag upp alla plagg så jag kan få en överblick över gångna impuls- och ångestinköp som min hjärna lyckats radera och istället bakat in i något sorts "jag-har-inte-gjort-några-onödiga-inköp-dimma".

Ja, ja, tänker jag förlåtande för mig själv samtidigt som jag slänger en blick över axeln för att kontrollera att ingen annan tar del av dessa "glömda" inköp, ingen har ju fått lida på grund av inköpen. Ja, OK då, det skulle väl vara min egen plånbok då som emellanåt inte innehållit annat än gamla kvitton och bilder på barnen som små. Men det är glömt nu!

Jag behöver inte köpa ett enda plagg till hösten, jag har allt man kan önska. Tänker man på det riktigt ordentligt har jag faktiskt gjort mig själv en tjänst. Jag har varit förutseende nog att göra dessa inköp i förtid så att jag nu så här efter semestern slipper dänga plastkortet i disken i någon svindyr boutique. Hmmm... ju mer jag tänker på det skulle man faktiskt kunna säga att jag är en person som är noga med att planera mina inköp. Känner mig riktigt stolt över mig själv!

Klart för drabbning, nu ska här provas kläder! Omsorgsfullt väljer jag ut ett par snygga jeans och en topp som passar till. Jag kränger av mig mina sommartrötta leggins och drar på mig "höstjeansen".

Men... va f-n är detta?! Hallå!!! Vems byxor är det här, dotterns som just börjat i årskurs 4?!

I mitt huvud är det fullständigt kaos. Förtvivlat låter jag blicken fara mellan kläderna på sängen och den färgglada förvaringskassen. Har jag tagit någon annans kasse? Ja, så måste det naturligtvis vara, det är fel kasse! För bråkdelen av en sekund kan jag skönja en lättnad som försiktigt låter min hjärna vada i dess milda ljus. Men snart griper ångestens tag om mitt hjärta på nytt och jag står inför det faktum att inga av de plagg jag just packat upp kommer att vara avsedda för kroppen jag nu drar omkring på. Jag är förlorad! Jag är rökt! Jag är slut som artist!! Jag har levt livets glada dagar i fyra semesterveckor och nu är det pay-back-time!!

Men hur är det möjligt?! Lite smör och salt på färskpotatisen kan väl inte vara en sån stor grej, eller några (nåja) glas rosé ska väl en kropp klara utan att förvandlas till en oformlig massa? Och jaa, jag har ätit godis varje dag men jag har ju för BÖVELEN HAFT SEMESTER!!!!

Snabbt sliter jag kläderna från sängen och knölar ned dem i kassen, drar igen dragkedjan och försöker andas djupa, långsamma andetag. Försöker låta bli att titta åt kassen där den står och hånler i hörnet. Nu är goda råd dyra (och ännu dyrare kommer det att bli om jag måste köpa mig en helt ny garderob). Vad göra? Google så klart, min vän i nöden! Här ska googlas på tjocka semestermagar och höfter som nått nya toppnoteringar i tillväxt!

Sagt och gjort. PC:n går varm och jag hittar sida upp och sida ned med olika bantningsmetoder, Atkins-, Flygvärdinne- och Vinägermetoden, listan kan göras hur lång som helst. Känner trots allt en liten tröst, det finns en massa fantastiska människor där ute som tänkt ut den ena metoden efter den andra för att jag ska komma tillrätta med det faktum att jag har gått upp i vikt.

Fastnar för en sajt med rubriken "Har du ofta tänkt på att göra något åt din vikt – då är tiden inne nu"! Jaa, det ska gudarna veta, tänker jag lite bittert. Tiden var inne vid pass första semesterdagen. Ögnar snabbt igenom texten. Äppelvinäger? Ska det verkligen vara något det? Låter ju inte som någon höjdare precis. Hur menar man? Ska jag skåla i äppelvinäger när övriga gäster på middagen skålar i ett glas rött. Och vad ska jag ha på tallriken, äppelvinäger i geléform? Med en snabbt växande skepsis läser jag vidare men när samma sajt menar att resultatet kan bli ännu bättre om jag drygar ut vinägerna med "Grönläppad mussla från Nya Zeeland" får jag nog. Nää, sina grönläppade musslor får de ha för sig själva.

Så faller så ögonen på en sajt som presenterar "Fruktdieten". Frukt? Ja men det är ju gott, den kanske kan vara något. OK, hur mycket frukt får man äta mellan fettsnåla luncher och middagar? Noll, zero, niente, nada! Är det ett skämt?! Får man bara äta frukt? Läser att detta är "dieten då du ska hålla dig till råa frukter, bär nötter samt grönsaker. Inget levande (?!). Dieten kan verka väldigt ensidig." Kan verka ensidig?! Ja där slog man väl i alla fall huvudet på spiken! Och vad menar man med att man inte får äta något "levande"? Har ju inte för vana precis att sätta gaffeln i en fisk som kippande efter andan ligger och stirrar storögt på mig från tallriken. Inte heller har jag fört saltkaret över ett lamm som bräkande menar att man ska "salta efter behag".

Nää, det här går inte. Det effektivaste sättet måste ändå vara att sluta äta helt och hållet. Men då dör jag ju och just för tillfället i alla fall skulle ett sådant beslut känns som om man överreagerat en aning.

Så funderar jag en stund..... kanske är det så. Att jag överreagerar? Är det verkligen så farligt med några "trivselkilon"? Som 50-plusare är det ju ett privilegium att kunna luta sig mot det faktum att kroppens förbränning liksom slaknar en aning med åren. Det är så det är, i alla fall för oss kvinnor. Det är som om kroppen plötsligt gör sig redo för att bli mor- eller farmor, en sådan där äppelkindad, smårultig tant som luktar vanilj och använder vispgrädde för att reda av såsen. Det kanske är något man helt enkelt får finna sig i?

Jag ger mig själv en rungande örfil! NEJ, NEJ, NEJ.... försök inte med mig! Jag är varken mor- eller farmor och jag kommer aldrig att reda av såsen med vispgrädde!

Så släcker jag ned alla sajter om fruktdieter och grönläppade musslor. Tar mig fram till spegeln och begrundar mitt öde. Jag möter min egen blick och ser framför mig hur jag skulle se ut om jag gav efter för "trivselkilona" som troligtvis skulle växa i antal om jag inte tar mig i kragen.

Sakta växer bilden fram av mig själv där jag låtit rosévin och smörad färskpotatis fått tagit överhanden.

Nä, inte en chans. Från och med nu blir det ett salladsblad i veckan den närmaste månaden. Små, små tuggor ska jag ta, kanske spetsar jag bladet med lite salt och till helgen med några droppar äppelvinäger.

Höstjeansen ska på, så är det bara!!