Från grottmålningar till tarmbesvär på pendeln

Målade bison i grottan La Covaciella i Asturien, Spanien.

Redan för sisådär 15 000 år f.Kr kommunicerade människorna med varandra. Till exempel höll Magdalénienkulturen i västra och centrala Europa humöret uppe genom samtal och historieberättande.

Vissa historier var så hisnande och ofattbara att man bestämde sig för att de helt enkelt måste bevaras för omvärlden.

Det skulle dröja länge än innan skrivmaskinen, karbonpappret och telefonerna var en självklarhet, så vad göra?

Jo man ristade helt enkelt ned hela den fantastiska historien eller samtalet på en vägg och vips hade man en grottmålning!! Nu kunde alla ta del av historien som var så fantastisk att det fanns ett allmänt intresse för den. Men hur gjorde de om de skulle berätta något personligt för någon annan? Till exempel mannen som inte var helt överens med frugan om vilken grotta som var bäst att bo i? Eller hur gjorde frun som ville ställa sin man mot grottväggen då hon hört grymtas om att han varit i "fel" grotta och förlustat sig? Jaa, eftersom dessa människor säkert var tillräckligt civiliserade redan 15 000 år f.Kr förstod de säkert att dessa frågor rörde endast de inblandade. Därför kan man tänka sig att de satte sig i ett ledigt grotthörn och redde ut saken som två vuxna människor.


Men med åren blev det rätt tufft att föra ett budskap vidare genom att hugga i grottväggen. Människorna hade börja sprida sig över större landområden och alla hade inte möjlighet att vandra till "klottergrottan" när något av allmänt intresse skulle avhandlas.

I slutet av 1300-talet påbörjades bygget av Kinesiska muren i den form den har idag. Det var ett digert arbete som stod klart först i början av 1600-talet.

Från tornen hade man nu möjlighet att kommunicera över stora områden genom röksignaler. Tornen fick helt enkelt bli signalleringsstationer.

När man så behövde berätta något som var viktigt för många att känna till, begav man sig helt sonika till någon av  singalleringsstationerna och genom att täcka över en stengryta med en filt och snabbt dra bort den kunde en rökpuff skapas och genom olika typer av "puffar" kunde man berätta det som alla behövde veta.

Men hur gjorde man på den tiden i Kina om man ätit något olämpligt som satt hela tarmsystemet ur spel och snabbt behövde få en vägbeskrivning till närmaste "toahål"? Ja, troligtvis var det inget man ville berätta för alla på flera mils avstånd så där hade man ingen användning av röksignalerna. Eftersom kineserna hade lyckats bygga jordens längsta byggnadsverk får man väl utgå ifrån att de inte var helt tappade bakom en vagn. Lite tyst och försiktigt frågade de säkert den förste de träffade på om de visste vägen till närmaste "hål".

Men dessa röksignaler osade förskräckligt och trots de höga tornen på Kinesiska muren fanns det trots allt en begränsning i hur långt man kunde nå med sina viktiga samtal och berättelser.

På 1600-talet infördes postväsendet i Sverige. Distributionen skedde genom ett nätverk av bondgårdar. Drängen som kom med posten anmälde sin ankomst genom att tuta i hornet. Då var det dags för den postansvarige på gården att göra sig redo att föra posten vidare till nästa gård.

År 1645 startades en av världens äldsta tidningar - "Ordinari Posttijdender" vilken distribuerades av postiljonen. I tidningen skrevs det som ansågs vara viktigt för alla att veta. Censuren hade dock gjort sitt intåg och för att hålla folket på gott humör förde man inte vidare dåliga nyheter. Det kunde bedröva allmogen och trupperna, och vara dåligt för moralen. Goda nyheter eller rätt sorts nyheter däremot, ansågs öka viljan att betala skatt och lusten att ställa upp i krigen.

Alla hade självklart inte tillgång till tidningar och kyrkan blev därför viktig för att föra vidare samtal och berättelser som var viktiga för gemene man. Från predikstolen kunde prästen därför föra vidare valda delar av det som stått i tidningen, de delar han ansåg vara av allmänt intresse.


När så greve Gustaf Otto Stenbock skulle fria till sin Christina De la Gardie gjorde han säkerligen inte detta genom att sätta in en fråga om giftemål i tidningen "Ordinari Posttijdender". Vem hade med det att göra? Tänk om hon i sin tur tackade nej till giftemålet genom att sätta in en annons i samma tidning?  Nej, Stenbock som både var greve, riksråd och generalguvenör över Skånelandet visste förvisso inte hur man höll sig ren men helt bakom flötet var han inte. Om man basunerade ut det mest privata för alla  i sin omgivning, jag då var man också tvungen att dela eventuella nederlag med den samme. Det som var viktigt för alla att lyssna till, det skrev man om i tidningen, de privata angelägenheterna skötte man diskret. Kanske skickades ett brev via Posten?

Nu för tiden finns möjligheten att kommunicera på många olika sätt. De helt privat samtalen kan till exempel skötas via mejl, sms eller över en god middag. De viktiga berättelserna slås upp stort i tidningarna, på TV och på Internet så att alla kan ta del av det som är av allmänt intresse.

Men så finns det de som tycker att allt som pågår i just deras liv är av allmänt intresse, de som tillskriver sig en större betydelse än de i själva verket har - mobilpratarna på bussen, tåget och i tunnelbanan!

Då menar jag inte de som svarar efter andra ringsignalen (en signal som för övrigt spelar de första tonerna ur Grieg's "Våren") och tyst för ett privat samtal.

Nä, nu pratar vi de som har laddat ned ACDC som ringsignal och tycker att valet av ringsignal är av allmänt intresse. Efter ett hårdrocksriff på 20 sekunder svarar killen vrålande:

- HALLÅ. NÄMEN TJENA BA', LÄGET?!!! JA FÖR FAAN, JA É PÅ!

Två sekunders tystnad.

- NÄ, FAAAN DE 'E LUNGT, DET VAR BARA RÄNNSKITAR. JÄVLAR, VILKA RÄNNSKITAR, DU SKULLE VART ME  (??!!) FY FAAAN VÄRSTA SKITEN!!!! MEN DE E LUNGT, ETT PAR BIRA SÅ STOPPAR DET UPP. MOOHAAAAAA, HA, HA, HA!!

Samtalet tar slut och jag börjar från början i den text jag tänkt hinna läsa igenom innan jag ska kliva av tåget. Då hörs en ny ringsignal, nu i tonerna av något jag tror man gillar att dansa till när man tagit Extacy. Glädjande nog svarar vederbörande redan efter 12 sekunder.

- JA, DE E LINA?!

En lång tystnad följer. Jag hinner rent av läsa 1/4 av min text. Sen brakar det löst:

- OM DU BARA NÅGON JÄVLA GÅNG KUNDE SÄGA NÅGOT SNÄLLT!! FAAN TA DIG! DU SKA INTE SÄGA NÅT, DU STRULADE MED SOFIA I LÖRDAGS...... JO FAAN DE GJORDE DU BA, DE HAR ISA SAGT!! JO, DET GJORDE DU!!

Fem sekunders tystnad och alla i vagnen väntar spänt på fortsättningen. Går det här förhållandet verkligen att lappa ihop ser vi ut att undra.

- NÄÄ, NÄÄÄÄÄÄ NU JÄVLAR!!! NU JÄVLAR ÅKER DU UT!! DU KAN DRA ÅT HELV..... OCH DE KAN SOFIA OCKSÅ!!

Jaa, och så säger man att grottmänniskorna var ociviliserade, att kineserna jobbade långsamt då det tog nästan 300 år att bygga en mur. Andra tycker det är skönt att brevbäraren inte längre blåser i hornet varje gång posten levereras, hur skulle det låta?. Undrar vad greve Stenbock tänkt om han hört grälet om Sofia? Kanske hade det inte varit hela världen att få korgen via en annons i "Ordinari Posttijdender", ja om man jämför alltså.

Vad är det som hänt? Startade en chansering av den civiliserade människan samma dag som Alexander Graham Bell fick sin geniala idé?

Källor:
Grottmålning - Wikipedia
Kinesiska Muren - Wikipedia
Postverket - Wikipedia
Svensk historia - Dagstidningar
Pendeltåget mellan T-Centralen och Älvsjö Station