Skogens guld - En bluff om du frågar mig!

För bara några veckor sedan satt vi och planerade för sommarens semsterveckor, två veckors segling och två veckor på västkusten. En semestervecka skulle vi spara för en eventuell resa under jul- och nyår men under planeringen för sommaren kändes den veckan nästan överflödig. Fyra veckors semester är ju jätte mycket, vi står oss länge på dem. Oj va härligt det skulle bli, fyra lååånga veckor av bara ledighet, sol och bad.

Och nu sitter jag här vid ett fönster som mer liknar fiskaffärens fönster på 60-talet (för er som inte minns 60-talet kan jag berätta att varje fiskaffär värd namnet hade fönsterrutor där ett aldrig sinande stril av vatten på fönsterglaset gjorde det omöjligt att se in i affärslokalen). Semestern är slut och nu ska jag in i ekorrhjulet igen.

Hur blev semestern då? Gjorde vi allt det där vi sagt vi skulle göra?

• Segla Södertörn runt = Check
• Klara samtliga slussningar = Check
• Undvika att göra klumpiga (generande) tilläggningar = Check
• Sola och bada på västkusten = Check
• Besöka Liseberg (som man lovat i ett svagt ögonblick) = Check
• Umgås med vänner på västkusten = Check
• Plocka svamp på västkusten = ...... ???? Det hann vi aldrig!! Men det är lugnt, det kan vi göra hemma sista semesterdagen. Vill ju också som så många andra förgylla mina Facebookuppdateringar med en bild på en korg proppfull med kantareller och senare i fikarummet på jobbet livligt kunna beskriva hur det såg ut i den där gläntan där vi plockade våra första litrar med skogens guld.
   

Ja, och nu är det den sista semesterdagen. Jag kliver upp i god tid på morgonen (här ska ingen tid förspillas) brygger kaffe och brer smörgås så att vi inte behöver avbryta svampplockningen för att magen kurrar. Och så iväg!

- Åh, här stannar vi! Här finns det svamp, det kan jag ta gift på!! 

Bilen parkeras aningen knepigt (är det en utfart här tror du?), stövlarna dras på och så bär det av, rakt in i den mossbeklädda skogen. Mmmmm.... det doftar så gott av jord, barr och svamp! Vi går länge, länge, länge..... och inte en svamp dyker upp. Inte ens den där röda med vita prickar på hatten.

- Nää, det här var ingen bra skog. Vi kör en bit till, det är nog för mycket blåbärsris här.

Ny knepig parkering och så tramp på nya mossbeklädda stenar. Men ingen svamp. Inte en enda!! Har alla kantareller redan plockats i Stockholmstrakten?! Vad är detta??!! Nä, bäst att lugna sig lite, fikar vi och äter en macka får vi nya krafter och orkar gå längre in i skogen. Vi slår oss ned på en sten och plockar fram färdkosten ur ryggsäcken. Då brakar det löst!!! Himlen öppnar sig och plötsligt vräker regnet ned (så där som det kan göra i amerikanska filmer, ni vet) och som grädde på moset skär den ena blixten efter den andra djupa fåror i det annars så jämngråa himlataket.

Vi rusar tillbaka till bilen och hoppas att regnet ska hålla upp. Men efter en halvtimme ger vi upp, regnet står som spön i backen. Tor är förbannad och det visar han genom att åka runt på sin vagn, dragen av bockarna Tanngnjóstr och Tanngrisnir samtidigt som han slår vilt omkring sig med Mjölner. Besviket kan vi bara konstatera att det blir ingen svamp. Vi vänder hemåt och beskriver målande för varandra om gånger då vi snubblat över "mattor" av kantareller, vilka svampar som faktiskt går att äta och hur man bäst kollar om svampen man plockat är giftig eller inte.

Det lär finnas tusentals svamparter i norden, men bara drygt 100 bra matsvampar. Resten är giftiga eller olämpliga som föda. Tusentals svamparter?! Och vi hittade inte en enda!! För att komma över vår besvikelse över vår tomt gapande svampkorg, tröstar vi oss med att vi i alla fall inte behöver oroa oss för att vi i svampkorgen fått med oss Gifthätting, Giftspindelskivling eller Svavelgul slöjskivling.

Jag har någon gång hört att all svamp går att äta om den bara bereds på rätt sätt men faktum är att det är en livsfarlig tumregel!

• En maskäten svamp kan inte vara giftig.
  Fel! Också dödligt giftiga svampar kan vara insektsangripna.
   
• En svamp som smakar gott är ätlig.
  Fel! Flera av de mest giftiga svamparna har mycket mild smak.
   
• Om jag ser att rådjur eller kor har ätit av svampen vet jag att jag också kan äta den.
  Fel! Vit flugsvamp är dödligt giftig för människor, men kor kan äta den utan att ta skada.
   
• Alla svampgifter försvinner om jag kokar av svampen.
  Fel! De flesta svampgifter är inte vattenlösliga. Därför finns de kvar i svampen även om den kokas av.
    
• Röd flugsvamp går bra att äta om man flår den, eftersom giftet sitter i hatthuden.
  Fel! Giftet finns spritt i hela fruktkroppen.
   
• För att se om en svamp är ätlig lägger man en silversked i den färdiglagade svamprätten. Om silvret svartnar är svampen giftig. Annars går den att äta.
  Fel! Hela familjer har blivit sjuka efter att ha följt detta råd.

Semestern är slut, svampplockningen blev ett fiasko och utanför fönstret faller det amerikanska filmregnet!! Men så minns jag plötsligt den där sparade semesterveckan, den som jag inte trodde att jag skulle behöva (man tar sig för pannan, hur dum får man bli, bara på ett ungefär?).

Så istället för svamp i korgen har jag nu bokat en resa strax efter jul, en resa låååångt bort från mossbevuxna stenar och svensk väldoftande mylla.





Ja, ja vad är väl en bal på slottet? För att inte låta alltför bitter över min misslyckade svamp-plockar-dag får jag väl avsluta med några fantastiskt goda recept där just kantarell är huvudingrediensen.

Så till er alla som fyllt era korgar med Skogens guld - Varsågoda!!

Recept som innehåller kantareller

Källor:

Missuppfattningar om giftsvampar - Naturhistoriska Riksmuseet

Giftiga svampar - Naturplats.com