I Amazonas djungel finns inga ekvationer men massor av ord!

Trots min anställning skulle man milt kunna uttrycka det så att mitt ointresse för siffror är relativt välutvecklat (gör ett litet undantag för pengar dock där man kan skönja ett visst intresse när det är lönedags). Man frågar sig ju stillsamt vem det var som kom på att vi skulle använda så många siffor, räknesätt, tabeller och procenttecken? Jag tycker det är onödigt på något vis.

I Amazonas djungel bor Yano-mamo-folket. De lever på stenåldersnivå och forskare som lyckat bli presenterade för folket i fråga menar att de skulle vara mindre begåvade än oss övriga. Troligtvis är det precis tvärtom för Yano-mamo-folket har bestämt att siffror och räknesätt ska hållas på en så låg nivå som möjligt. De har inte ens några räknesätt, inte ett enda. Yano-mamo-folket har bestämt att det bara finns "1, 2 eller flera". Punkt.

I stället lägger de stor vikt vid att berätta historier runt elden på kvällarna, historier om gångna tider, om sina förfäder och vad barnen ska akta sig för i djungeln. Jag tror jag skulle trivas med att hänga i en av deras hängmattor och lyssna till historieberättandet om det inte var för alla flax och insekter som jag utgår ifrån finns i Amazonas djungel.

Neej, för mig är det ordet och språket som är magin. För några år sedan försökte jag omvända en kollega som arbetade som controller och trivdes alldeles utmärkt med det (jag tänkte "rädda den som räddas kan"). Som exempel på språkets alla tusentals variationer gav jag henne en mening: "Var har du varit?"

- Magin ligger i att du kan säga den meningen med exakt samma ord men med olika betoningar. Bara genom att betona olika ord i meningen kan du skildra helt olika sinnesstämningar, sa jag till henne en dag. Hur då? undrade hon.

Hör här några exempel:

• Var har du varit? 
• Var har du varit?
• Var har du varit?
    

- Vad kan man göra med en 7:a? frågade jag lite stöddigt. Den är ju stendöd, det är inte en 6:a, inte heller en 8:a. Det är bara en platt, urtrist 7:a! Hon såg lite förvirrad ut till en början och jag kände hur segerns sötma sakta värmde mitt hjärta. Sådär ja! Nu förstod hon nog bättre än att känna eufori när hon flyttade sina siffor hit och dit.

Neej, sa hon mjukt med en touch av pedagogiskt överseende. Neej, där har du fel. En 7:a är något fantastiskt! Man kan sätta en 1:a framför den och vips har du talet 17. Eller varför inte slå på stort och sätta en 9:a bakom 7:an? Jamen då har du ju fått talet 79! Vill man sedan göra än mer med 7:an kan man låta den ingå i en ekvation och då vete gudarna vad man får. Vill du att jag visar dig?

- Nej, nej, tusen tack men jag tror vi stannar där. Jag är ju inte dummare än att jag förstod mig besegrad. Siffror kan vara kul (i alla fall om man är controller) och jaa, kanske kan man modellera med dem också. Inget att göra mer än att bara konstatera att ännu en själ gått förlorad.

Ord och språkens virrvarr är för mig som en påse lördagsgodis, sött och salt och smälter underbart i munnen! 

Barn har ju ofta en underbar förmåga att snappa upp språk. Det finns barn som redan innan skolåldern pratar både två och tre språk bara genom att ha vistats i en flerspråkig miljö. Ingen har egentligen lärt dem språket, de bara kan det ändå.

Ibland kan det ju vara svårt för små barn att uttala vissa ord och bokstäver. Bokstaven "r" är ju inte helt ovanligt att barn har svårt med. Jag hade en gång en arbetskompis vars son tyckte att hon kunde låtsas vara sjuk och stanna hemma från jobbet en dag och bara vara med honom i stället.

- Jamen det går ju inte, jag är ju inte sjuk, man får ju inte ljuga, svarade hon och smekte honom över
  kinden. Han funderade en stund över problematiken i detta, sedan smekte han henne över kinden och
  sa:

- Jamen, du behöver inte ljuga du kan väl bara lujjas?

Nu är det ju så att det inte bara är barn som har svårt med "r". Det finns en hel del vuxna också i södra delen av vårt rike. Jag älskar Småland, Öland och Blekinge men faktum kvarstår ändå att här finns uppenbara problem med uttalet av "r". Min far som var Karlskronit var till exempel inte särskilt förtjust i "ååmmmaaa" (ni vet de här långa smidiga varelserna som man under sommarmånaderna kan hitta ihoprullade, solandes på en sten). Han förmanade mig också ofta att inte "tjöööaa" fortare än tillåtet.

Jag svenskan har sina språkliga svårigheter, det är helt klart. Man kan ju till exempel fråga sig varför ordet "läspa" innehåller ett "s" när det är svårt att uttala för dem som läspar.

Min äldsta dotter pratade oavbrutet redan innan hon kunde gå och vid tre års ålder sjöng hon "Jag vet en dejlig rosa" för en till tårar rörd lyssnarskara. Hon var riktigt duktig på svenska. Att man skulle böja ord i pluralis det kände hon väl till men fick inte det att gå ihop helt och hållet. Ganska långt upp i skolåldern envisades hon med att hon hade "en hand, flera handar", "en bok, flera bokar" och "en nöt, flera nötar". Och när det kom till att prova kläder i affären, ja då tog man sig helt resolut till "kläomsrummet".

Jaa, visst är det gulligt? Och visst kan vi som vet hur man böjer ett ord i pluralis skratta lite överseende åt barns språkliga "tokigheter"? Alla vi som inte har några större problem med svenskan vet vi ju till exempel hur man i pluralis böjer:

• En bokhandel, flera ....?
• En kofot, flera ...?
    

Eller är det så självklart hur de ska böjas? Fundera på det en stund (utan att fusk-Googla), svaret får du längst ned när jag känner mig klar med det här blogginlägget.

Hur har vi det med skrivandet då? Jo tack, skulle jag nog svara om någon frågade mig. Jag tycker det flyter på rätt bra. Visst händer det att jag stannar upp ibland och funderar över hur ett svenskt ord stavas, ibland får man ju bara hjärnsläpp även över det helt enkla.

Vilka svenska ord är det då som vi vanligen stavar fel? Här nedan ser du några av de ord som vi svenskar lär ha svårast att stava till. Men se upp! Här har jag blandat både korrekta och inkorrekta stavningar bara för att  "lujjas" lite:

• abonnemang
• cyckel
• konferans
• fotölj
• giftermål
    

Hur gick det? Vilka av orden är rätt stavade och vilka är fel? Ja, det är inte helt lätt med stavningen alla gånger. Varför har man krånglat till det ibland? Man frågar sig ju stillsamt varför man gjort det så svårt att stava till ordet dyslexi.

Även rätt stavade ord kan ibland ställa till problem om de förekommer i "fel" sammanhang. Vad menar man här?

• Potatismos
• Rotmos
• Äppelmos
• Plåttermos
    

En annan sak som vi ofta har svårt med är förkortningar. Själv är jag allergisk mot förkortningar i löpande text eftersom de oftast skrivs fel och gör att hjärnan vid varje förkortning stannar upp för en mikrosekund för att scanna av och omvandla förkortningen till ett ord. Har man skrivit en text med många förkortningar har man inte gjort läsaren någon tjänst och riskerar att ett viktigt budskap går förlorat. Det blir helt enkelt inte något flyt i texten. En felaktigt använd förkortning som man ser ofta är "mm". Många använder "mm" för ordet "med mera" men faktum är att "mm" är förkortningen för "millimeter". Jag tycker dock att det kan vara okey med förkortningar vid brist på utrymme. Nog med pekpinnar, man ska inte förstöra glädjen över att skriva.

Men om vi har svenska som modersmål och ändå "snubblar" här och där i vårt skrivande och i vårt uttal, hur lätt är det då inte att det blir fel när vi ska använda ett annat språk?

En bekant från ungdomsåren var förvisso en alldeles förtjusande person, glad, pigg och påhittig, men skolans lektionerna i engelska "sög" verkligen enligt hans mening. Hur viktigt kan det vara att uttala ord rätt på engelska? Huvudsaken är väl att man kan göra sig förstådd? resonerade han. Det viktigaste är ju inte att kunna tala en fantastiskt överklass engelska, skolengelskan räcker långt, folk begriper ändå. Han omvärderade dock resonemanget ganska abrupt efter att han en morgon på väg till jobbet ringde in till Radio Stockholm för att önska en låt.

- Hallå, vem har vi på tråden? frågade radiomannen.

- Hej, jo jag heter Claes Berg och bor på Sågverksgatan.

- Se där, se där, svarade radiomannen lite avmätt.

- Du ville önska en låt förstår jag?

- Jaa, jag skulle vilja höra den där låten med Smokie.

- Jaha, Smokie säger du. Vilken låt av Smokie tänker du då på?

- Jo, jag vill höra låten "Lämna dörren till Alice".

- ........ ???

- Hallååå, "Lämna dörren till Alice", kan ni spela den?

- ..... nja, hmmmm....alltså jag är inte helt säker på om jag vet vilken låt du menar. "Lämna dörren till
  "Alice??

- Jaa?! För att hjälpa radiomannen lite på traven nynnade min bekant de första stroferna (vad är det för
  en radioman som inte känner till Smokies senaste hit?!) 

- Ahaaa, okey, du menar "Living next door to Alice"!!

- Jaa, jag sa ju det!!!

Min bekant fick sin önskan uppfylld. Troligtvis hade han också sett till att radioteamet på Radio Stockholm den här morgonen skrattat sig fördärvade. De spelade Living next door to Alice, tre gånger i rad! Men vad gjorde det? Min bekant fick också en riktigt bra start på dagen. "Schyssta killar de där på Radio Stockholm, spelar min favvolåt tre gånger på raken. Let's rock!! Senare samma dag vändes dock glädjen till något som mer kunde liknas vid skam. Han hade ju inte varit helt anonym utan presenterat sig med både namn och adress. Vi var kanske inte helt bussiga mot honom men vi var många som skrattande tackade honom för dagens joke.

Avslutningsvis vill jag bara förtydliga ett par saker. Om du in min text ovan hittat ett antal felstavade ord (där jag trott mig stavat rätt) eller felaktiga meningsuppbyggnader beror det helt enkelt på att "även solen har fläckar". Men vad gör det om det blivit lite fel här och där? Jag hade riktigt kul medan jag skrev det här blogginlägget!

Böjningar i pluralis:

• En bokhandel - flera boklådor
• En kofot - flera bräckjärn

Vanliga felstavningar:

• Abonnemang (korrekt)
• Cyckel (fel, stavas cykel)
• Konferans (fel, stavas konferens)
• Fotölj (fel, stavas fåtölj)
• Giftermål (korrekt)
   

Rätt stavade ord som blir konstiga i fel sammanhang:

Plåttermos är inget du äter, den dricker du kanske ur när du tar en paus i din skogspromenad
(Plåt-termos).