21 september 2012

Några böcker att värma sig med i höstrusket

Nu är det visst Internationella bokveckan igen, i alla fall om man ska tro uppdateringarna på Facebook. För mig och många andra är det i och för sig bokvecka varje vecka, men när det liksom ropas ut på Facebook så där, ja då blir jag så inspirerad.

Därför kommer här några boktips att ta sig an nu när höststormarna sätter in. En lugn vrå, bra läslampa (om man är i min ålder) en pläd, en kopp te och så en riktigt, riktigt bra bok. Vem bryr sig då om alla sommarlöften om att när hösten kommer ska jag städa garderoberna, sylta och safta istället för att låta äpplena ruttna på grenarna eller måla om sovrummet i en varmare färg en den chockrosa som nu pryder väggarna och följer med en in i drömmen varje natt?

Låt mannen, frugan eller varför inte barnen städa sina egna garderober, (blir självklart inte lika bra som när du gör det själv) det kan knappas bli värre. Äpplena ruttnar bara lagom mycket för att fåglarna ska ha något gott i magen och faller det ner några på marken finns både råttor och rådjur som tacksamt tar sig an dessa. Har du målat ditt sovrum i chockrosa får du helt enkelt skylla dig själv!

Nej, nu är det böcker som gäller! Enligt Internationella bokveckan och Facebook, ska man hugga tag i närmaste bok, slå upp sidan 52 och skriva ned den femte meningen på den sidan. Därför kommer här ett antal meningar men ni behöver inte gissa vilken bok det är, jag ska göra det superenkelt för er genom att omedelbart avslöja bokens titel.

Varsågoda!

Torka aldrig tårar utan handskar av Jonas Gardell


Sidan 52, femte meningen:
Studenterna kramas om av sina familjer och behängs med blommor, miniatyrflaskor med champagne och mousserande vin, svenska flaggor och små studentmössor.

När Rasmus stiger av tåget på Centralstationen i september 1982 lämnar han det lilla Koppom bakom sig för att aldrig återvända. Ung och vacker kastar han sig ut i de homosexuellas Stockholm.

Benjamin är Jehovas vittne. Ivrigt går han från dörr till dörr för att predika om Gud. Ingenting kan rubba honom i hans tro. Tills den dag han ringer på hos Paul, den varmaste, roligaste och bitchigaste bögen Gud någonsin skapat.

Så på julaftonskvällen, när det snöar över staden, träffas Rasmus och Benjamin, och inget blir som förr igen.

Del 1 av en trilogi och detta är ingen bok för homofoben. Stundtals är den här boken så smärtsam att läsa att jag måste lägga den ifrån mig en stund. Särskilt beskrivningen där Rasmus tar studenten och inte är medbjuden att åka på några av de andra lastbilsflaken gör mig nästa illamående. Ska jag vara lite kritisk kan jag tycka att Gardell skildrar de homosexuella männen mer som sexmaskiner än människor. Ibland ser man inte människan för alla detaljerade beskrivningar av hur deras samliv fungerar.

Mississippi av Hillary Jordan


Sidan 52, femte meningen:
De utbildade honom till bombpilot och han fick lära sig att flyga de jättelika B-24:orna som kallades Liberators.

År 1946 flyttar Henry McAllan med sin hustru Laura till en bomullsfarm i Mississippideltat. Henrys kärlek till lantlivet delas inte av Laura, som sliter hårt med att uppfostra deras två barn under sträng övervakning av sin hatiske, rasistiske svärfar.

Efter krigets slut återvänder två unga män från Europa för att hjälpa till med arbetet på farmen, Henrys bror Jamie och Ronsel Jackson, äldste sonen till de svarta dagverkarna som bor på farmen. Ronsel återvänder från kriget som hjälte bara för att konfronteras med ett långt farligare motstånd: den djupt rotade rasismen hos hans egna landsmän. Den osannolika vänskapen mellan de två unga männen kommer att dra in dem alla i en förgörande tragedi.

Detta är Hillary Jordens debutroman. När man läst boken har man svårt att tro att detta är den första bok som Jordan gett ut. En helt fantastisk roman som är omöjlig att lägga ifrån sig. Man läser från pärm till pärm och glömmer bort att natten är till för sömn. Sova får du göra när boken är utläst. Missa den inte!

Berlinepopplarna, Eremitkräftorna och Vila på gröna ängar av Anne B Ragde


Sidan 52, femte meningen i Berlinepopplarna
Att Erlend i sin förtjusning över att brödsmula hette krumme på danska hade givit honom det namnet hade varit starten på kärleken, en kärlek som aldrig skulle ta slut; om den kunde ta slut skulle den ha tagit slut för länge sedan, nu var han trygg och säker på sin sak, det var de båda två.



Det är juletid. På släktgården Neshov utanför Trondheim samlas tre bröder runt sin mors dödsbädd.

Tor är äldste brodern. Han närmare sig de sextio och har levt hela sitt liv på gården. Han har skött djurhållningen och bokföringen åt modern, han har alltid låtit sig hunsas av henne och till och med avstått från kärleken för hennes skull.

Margido återvänder motvilligt till Neshov. Han är numera begravningsentreprenör, en plikttrogen man som möter omvärlden med sträng självbehärskning. I likhet med sin storebror är Margido ogift, och han har aldrig haft en relation med en kvinna.

Erlend möter också upp vid moderns dödsbädd, trots att han för länge sedan stötts bort från familjen på grund av sin homosexualitet. Numera är Erlend bosatt i Köpenhamn, där han arbetar som dekoratör och lever det goda livet tillsammans med sin partner Krumme. Men under Erlends lättsamma och till synes harmoniska yta bubblar en stark vrede mot familjen, en smärtsam vrede som han inte har anförtrott sin partner.

Torunn är Tors dotter från en kort passionerad relation, som Tors mor snabbt hejdade från att utvecklas till något mer beständigt. Torunn dyker upp på gården som en fullkomlig överraskning för alla bröderna.



Tjugo år har gått sedan bröderna sågs. Tjugo år sedan modern styrde deras tillvaro med järnhand och familjen slutligen splittrades. När modern nu dör utlöser det en rad oväntade känsloreaktioner. Tiden är kommen för avslöjanden och kanske för försoning.


De här böckerna är kanske den mest oförutsedda trilogi jag någonsin läst. När du tror att du förstår hur allt hänger ihop, då vänder du blad och får ditt livs överraskning. Inget är vad det ser ut att vara. En gripande och stundtals smärtsam berättelse om en dominant mor, bortkastade liv och livslånga missförstånd.



















Buddenbrooks av Thomas Mann



Sidan 52, femte meningen:

Detta var ett flickebarn med lite för höga skuldror och stora blanka svarta ögon, som bodde i den av vildvin helt övervuxna villan närmast intill.

Familjen Buddenbrook är en högborgerlig familj som lever i Lübeck under 1800-talet.  Den handlar och gamle Johann Buddenbrook en sträng man som håller ordning på familjen.

Hans son och hans barn Thomas, Christian, Clara och Antonie som växer upp när familjen är på topp. Thomas är den som tar över företaget efter sin far, Christian är mestadels ute och roar sig och Antonie eller Tony, som hon mestadels kallas, ska giftas bort men skiljer sig två gånger till släktens stora skam.

Clara finns med i bakgrunden men blir sjuk och avlider i ungdomsåren. Trots att Thomas kämpar går företaget allt sämre och snart måste de inse att familjen Buddenbrooks inte är det de en gång var.

Ingen ny roman precis. Thomas Mann, som fick nobelpriset i litteratur 1929, skrev romanen redan 1901. Bokens karaktärer och händelser lär Mann ha hämtat inspiration till från sin egen uppväxt. En spännande bok som trollbinder, trots att det är dryga 100 år sedan den skrevs.








Protected by Copyscape Plagiarism Detection


1 kommentar: