Ja, det kan det om man frågar barnen.
- Määhh, måste vi vara på sjön?!
- Ja men det är ju underbart. Vi kan bada och fiska och....
- Määhh, det finns ju så dåligt med el!
- El?!
- Määhh hallå! El! Vi behöver el till PC:n. Du tror väl inte vi tänker vara på sjön utan PC?
- Ja men, ni kan väl klara er utan PC i ett par veckor i alla fall?
Inom loppet av en hundradels sekund inser jag att min sista fråga var så urbota dum att den knappt behövde besvaras.
- Ja, ja, ta med er varsin PC då. Men kom ihåg att vi kommer inte att enbart besöka en massa gästhamnar för att ni ska sitta och surfa runt på Internet. Jag vill till naturhamnarna. Tänk vad härligt, va! Vi gör ett strandhugg i någon fin vik, och så solar vi och badar nakna.
- Määhh, va!! tänker ni vara näck i båten?! Min 11-åriga dotter stirrar på mig med ögon stora som tefat medan färgen i ansiktet sakta ger vika.
- Määhh!, är du inte klok?! Naken? Nä, jag följer inte med, aldrig i livet, om du är naken i båten byter jag familj!
För att lugna henne viskar jag tröstande i hennes öra. "Oroa dig inte, jag lovar jag ska inte bada naken, vi ska ha kläder på oss, typ hela tiden, ja även när vi badar om du vill, bara du följer med".
- Vart åker vi först, mamma?
- Till Grinda
- Finns det el på Grinda?
- Absolut, det är ju en gästhamn.
Och det var inte på någon sätt en lögn, för det finns el i gästhamnen på Grinda. Att det sedan bara finns en handfull eluttag som samtliga är upptagna när vi kommer, det kan ju inte jag rå för.
- Guuud va tråååkigt det är!! Jag vill hem!
Grinda
Ön som ligger norr om Värmdö har sannolikt haft bebyggelse sedan medeltiden. Redan 1593 finns namnet upptaget i hävderna som ett skattehemman och på 1770-talet fanns här även en sjökrog vid det som idag är södra ångbåtsbryggan.
I början av 1800-talet köpte tre skärgårdsbönder hela ön för att bedriva jordbruk. 1906 dök Henrik Santesson, Nobelstiftelsens första direktör, upp från ingenstans och köpte ön. Han lät bygga en vackert gulmålad jugendvilla i sten på öns södra sidan. Här tog han emot sina gäster som fick njuta av vällagad mat och en fantastisk natur. Villan finns fortfarande kvar och är idag Grinda Wärdshus.
1928 - 1955 var det en och samma jordbrukarfamilj på ön, familjen Olofsson. De hade 15 hektar odlad mark och i ladugården stod 7 mjölkkor, 1 tjur, kalvar och 2 arbetshästar. Mjölken familjen fick från sina sju mjölkkor, skickade med Waxholmsbåten till Mjölkcentralen i Stockholm och man kunde leva relativt gott på det mjölken inbringade. Men plötsligt under en period sjönk fetthalten betydligt i mjölken och familjen fick därför sämre betalt av Mjölkcentralen. Hur kunde det komma sig, undrade man? Det var ju samma kor och samma foder som tidigare? Det hela fick till slut en förklaring. Det visade sig att en av kaféflickorna ombord på Waxholmsbåten inte kunde låta bli att skumma mjölken och ta av det feta lagret direkt ur mjölk-kannorna. Gratis grädde, tänkte hon. ”Man är ju inte dum på DET viset”.
 |
| Solnedgång Grinda, juli 2012 Foto A-L Borg |
Åker du till Grinda kan du se rödkullorna där de står och idisslar i hagen, helt ovetande om hur viktiga de är. Vore det inte för det fantastiska arbetet djuren gör genom att beta av både gräs och sly skulle viktig historia gå om intet. Alla odlingsrösen som minner om hur mycket man jobbat för att få odlingsbar mark, skulle vara helt överväxta och småningom skulle ängarna ha blivit till skog.
Året om tar man sig till Grinda med Vaxholms- eller Ciderellabolagen som har flera avgångar per dag. De lägger ut från Strandvägen och knappt två timmar senare går du i land vi bryggorna ”Södra Grinda” eller ”Norra Grinda”.
Vill du stanna över natten går även det bra. På Grinda kan du välja mellan att bo på Wärdshuset, på vadrarhemmet eller i någon av stugorna i Stugbyn.
- Vart åker vi i morgon, mamma? Det måste vara till ett ställe som har el.
- Ja, Skansholmen har el.
- Hur många eluttag har de då?
- Ja men hur ska jag veta det? Det får vi helt enkelt se.
- Määhh!!
Skansholmen
Sedan medeltiden har Mörkö, vid inloppet till Södertälje, varit en eftertraktad bricka i den svenska högadeln. I trakten finns flera slott och herresäten som skvallrar om öns historiska betydelse.
Det finns, en aning osäkra, uppgifter om att Skansholmens strategiska läge vid inloppet till Södertälje utnyttjades för befästningar redan på 1200-talet. Alldeles säkert är dock att det 1632 anlades en försvarsanläggning i Skanssundet. Försvarsanläggning lyckades dock inte stoppa ryssarna när de 1719 intog och ödelade stora delar av Sörmlands kust, inklusive Hörningsholms slott liksom närbelägna Engsholms slott.
Hörningsholm, med anor från 1400-talet, återuppfördes i sin nuvarande skepnad vid mitten av 1700-talet av adelssläkten Bonde. Godset, och stora delar av Mörkö, är för övrigt fortfarande i familjens ägo. Skansholmen hör dock inte till Hörningsholms ägor.
Till skillnad från tidigare århundraden är det inte slottsherren på Hörningsholm, greve Bonde, som lockar besökare till ön. Nu för tiden har väl grevar och baroner mer eller mindre spelat ut sin roll. Nej, de nya superhjältarna på Skansholmen är kockarna på Skansholmens Sjökrog, en krog som den svenska krogbibeln "White Guide" rankas som ett av Sveriges bästa smultronställen.
 |
| Solnedgång Skansholmen juli 2012 Foto A-L Borg |
Till Skansholmen tar du dig lätt med bil och vill du bo på ön kan du antingen slå upp tältet eller parkera husvagnen på den fina campingen som ligger på en höjd med utsikt mot Saltsjön från alla sidor.
Alternativt kan du hyra enkla småstugorna som finns med två eller fyra bäddar.
- Nu åker vi vidare, se till att bli klara med frukosten.
- Vart ska vi nu då? Kan vi inte stanna här? Här finns ju el.
- Ja men de har el i Trosa också.
- Hur långt är det dit då?
- Ja, det tar några timmar, det gör det.
- Määhh!, då måste jag ju använda PC-batteriet på vägen. Vilket slöseri!
Alternativt kan du hyra enkla småstugorna som finns med två eller fyra bäddar.
- Nu åker vi vidare, se till att bli klara med frukosten.
- Vart ska vi nu då? Kan vi inte stanna här? Här finns ju el.
- Ja men de har el i Trosa också.
- Hur långt är det dit då?
- Ja, det tar några timmar, det gör det.
- Määhh!, då måste jag ju använda PC-batteriet på vägen. Vilket slöseri!
Trosa
Det finns spår som visar att det fanns människor i Trosatrakten redan på Stenåldern, Bronsåldern och Järnåldern. Bland annat har man gjort fynd från den oroliga folkvandringstiden, så kallade gravklot, som man placerade på kvinnors gravar för att hedra dem. Vid ryssbranden år 1719 stod endast den nybyggda kyrkan och klockstapeln kvar bland de rykande ruinerna. En ny stad, likadan som den gamla, byggdes upp och förblev sig lik under de närmaste 150 åren.
1774 hittades den så kallade Tureholmsskatten vid Storgården i Västerljung. Den vägde 12 kg och hittades av en bonde vid namn Jonas Nilsson. Greven på Tureholm, Nils Bielke, tog genast hand om den, for upp till Stockholm till kungen, Gustav III, och sa att det var han själv som hittat den. Kungen blev förtjust och köpte de vackraste guldföremålen. Numera förvaras guldskatten i Guldrummet på Historiska museet i Stockholm.
 |
| Solnedgång Trosa, juli 2012 Foto A-L Borg |
Trosa har också genom årens lopp stått modell för både konstnärer och författare. Vem minns inte Sven Delblacs TV-serie Hedebyborna? En fantastisk berättelse som spelades in just i Trosa.
Till Trosa tar du dig lätt med bil, buss eller tåg. Här finns gott om ställen att bo riktigt bra på. En personlig favorit är Bomans, som jag nästan vågar lova har Sveriges absolut skönaste sängar.
I Trosa blir vi inblåsta i tre dygn. Trosa är förvisso en fin liten stad, men man hinner med det mesta på två dygn, det blir lite väl långtråkigt.
- Här vill jag stanna hela tiden! Gud vilken bra el de har här.
- Nä, imorgon åker vi, nu kan vi inte vara kvar här längre.
- Määhh!
Nynäshamn
Nynäshamns kommun har en mycket lång historia. Den sträcker sig bakåt i tiden till cirka 4500 f. Kr. Människorna som fanns här under äldre stenålder levde i små kringströvande grupper och livnärde sig huvudsakligen av säljakt och fiske. Spritt över större ytor hittar man idag hela och delar av grönstensyxor, knackstenar och avslag av grönsten och kvarts efter redskapstillverkningen. Att man inte hittat någon keramik är inte så konstigt, konsten att tillverka lerkärl var ännu inte känd.
I modern tid har man hittat en sten i en åker vid Säby. Det är en speciell sten, en så kallad Ingvarssten. Stenen berättar om ’’Toste, som blev död i Ingvars följe’’. Här får vi alltså berättat för oss om det största kända vikingatåget österut, nämligen Ingvar den Vittfarnes färd till Särkland under första delen av 1000-talet.
Trakten runt Nynäshamn var fram till slutet av 1800-talet ett glest befolkat område. Här låg Nynäs gods med sina torp spridda över ägorna. I mitten av 1800-talet väcktes intresset för trakten kring Nynäshamn. Stockholm var i behov av en lämplig och isfri uthamn, och den naturliga hamnen i Nynäshamn var intressant. Förutsättningarna för att hamnen skulle kunna utnyttjas var en järnvägsförbindelse mellan Nynäs och Stockholm. Den som hårdast drev frågan om en järnväg till Nynäs var Herman Sandeberg.
Frågan diskuterades livligt i Stockholmspressen under 1860-talet. Meningarna var delade i Stockholm om lämpligheten i att anlägga en hamn i Nynäs. Många trodde att Nynäshamn skulle utkonkurrera Stockholms handel och sjöfart och därför motarbetades Nynäsbanan av starka intressen.
Men skam den som ger sig. 1892 köptes Nynäs gods av professor Hjalmar Sjögren som hade stora planer för Nynästrakten. Förutom en järnväg skulle han anlägga en villastad med badort, fullständig hamn samt frihamn med direkta ångbåtsförbindelser med någon rysk östersjöhamn. Koncession beviljades på järnvägen 1898 och den började byggas i november samma år. 1901 var järnvägssträckan Älvsjö - Nynäs ett faktum.
Men Hjalmar hade ännu större planer, på ett av bergen skulle det byggas ett lyxhotell, allt för att dra till sig de mest prominenta besökare. 1901 startades bygget som till och med fick Oscar II att i nyfikenhet lyfta på ögonbrynen. Den 16 maj 1903 kom han med extratåg från Stockholm för att bese hotellet som ännu inte var färdigbyggd. Men bygget, som drogs med stora ekonomiska svårigheter, lades till slut ned. Däremot kunde man inte bortse från att Oscar II visat så stort intresse för hotellbygget så än i dag kallas berget där hotellet skulle ligga, för Oscarsberget.
I Trosa blir vi inblåsta i tre dygn. Trosa är förvisso en fin liten stad, men man hinner med det mesta på två dygn, det blir lite väl långtråkigt.
- Här vill jag stanna hela tiden! Gud vilken bra el de har här.
- Nä, imorgon åker vi, nu kan vi inte vara kvar här längre.
- Määhh!
Nynäshamn
Nynäshamns kommun har en mycket lång historia. Den sträcker sig bakåt i tiden till cirka 4500 f. Kr. Människorna som fanns här under äldre stenålder levde i små kringströvande grupper och livnärde sig huvudsakligen av säljakt och fiske. Spritt över större ytor hittar man idag hela och delar av grönstensyxor, knackstenar och avslag av grönsten och kvarts efter redskapstillverkningen. Att man inte hittat någon keramik är inte så konstigt, konsten att tillverka lerkärl var ännu inte känd.
I modern tid har man hittat en sten i en åker vid Säby. Det är en speciell sten, en så kallad Ingvarssten. Stenen berättar om ’’Toste, som blev död i Ingvars följe’’. Här får vi alltså berättat för oss om det största kända vikingatåget österut, nämligen Ingvar den Vittfarnes färd till Särkland under första delen av 1000-talet.
Trakten runt Nynäshamn var fram till slutet av 1800-talet ett glest befolkat område. Här låg Nynäs gods med sina torp spridda över ägorna. I mitten av 1800-talet väcktes intresset för trakten kring Nynäshamn. Stockholm var i behov av en lämplig och isfri uthamn, och den naturliga hamnen i Nynäshamn var intressant. Förutsättningarna för att hamnen skulle kunna utnyttjas var en järnvägsförbindelse mellan Nynäs och Stockholm. Den som hårdast drev frågan om en järnväg till Nynäs var Herman Sandeberg.
Frågan diskuterades livligt i Stockholmspressen under 1860-talet. Meningarna var delade i Stockholm om lämpligheten i att anlägga en hamn i Nynäs. Många trodde att Nynäshamn skulle utkonkurrera Stockholms handel och sjöfart och därför motarbetades Nynäsbanan av starka intressen.
Men skam den som ger sig. 1892 köptes Nynäs gods av professor Hjalmar Sjögren som hade stora planer för Nynästrakten. Förutom en järnväg skulle han anlägga en villastad med badort, fullständig hamn samt frihamn med direkta ångbåtsförbindelser med någon rysk östersjöhamn. Koncession beviljades på järnvägen 1898 och den började byggas i november samma år. 1901 var järnvägssträckan Älvsjö - Nynäs ett faktum.
Men Hjalmar hade ännu större planer, på ett av bergen skulle det byggas ett lyxhotell, allt för att dra till sig de mest prominenta besökare. 1901 startades bygget som till och med fick Oscar II att i nyfikenhet lyfta på ögonbrynen. Den 16 maj 1903 kom han med extratåg från Stockholm för att bese hotellet som ännu inte var färdigbyggd. Men bygget, som drogs med stora ekonomiska svårigheter, lades till slut ned. Däremot kunde man inte bortse från att Oscar II visat så stort intresse för hotellbygget så än i dag kallas berget där hotellet skulle ligga, för Oscarsberget.
 |
| Solnedgång Nynäshamn juli 2012 Foto A-L Borg |
Till Nynäshamn tar du dig lätt via pendeltåg från Centralen, eller varför inte starta resan från Älvsjö Station och åka samma sträcka som Oscar II gjorde för sådär 109 år sedan.
Det sjungs i båten.
- La, la, la, la, la loooove!! Jag tycker Cyperns bidrag i EuroVision var jättebra, mamma. Lyssna får du höra!
- Du, jag kan den där låten utantill nu, du har spelat den tusen gånger under de senaste dygnen. Kan du inte stänga av PC:n? Gör något annat. Bada till exempel!
- Määhh!!
- I morgon åker vi vidare och jag kan garantera att där finns ingen el, hör du det!
- Määhh, ingen el? Men det går ju inte. Vad ska vi där och göra?
- Vi ska hälsa på några kompisar som har en sommarstuga på Muskö.
- Sommarstuga?! Yes! De har säkert lite el att låna ut.
Muskö
Rakt söder om Haninge i södra skärgården, med Hårsfjärden i väst och den stora fjärden Mysingen på utsidan mot havet, ligger Muskö. Här är de tidigaste spåren av bebyggelse från 600-700-talet e. Kr. Från början var ön delad i två, huvudön i väster kallades Muskö och den i öster Sånö. Själva namnet Muskö är känt från 1200-talet och har enligt en tolkning med mörker att göra eftersom ön med sina skogar och höga berg har mörk natur.
Muskös historia präglas självklart den svenska flottan som hade sin huvudbas på ön från 1500-talet ända fram till 1967. En gigantisk örlogsbas som upptar lika stor yta som Gamla Stan i Stockholm finns insprängd i bergen mot Hårsfjärden. Från Muskö startade 1630 den svenska armén sin avfärd under Gustav II Adolf.
Som på de flesta andra ställen i skärgården härjade ryssarna på ön 1719. Dock fick de bita i gräset då de blev belägrade av svenska flottan och de ryska galärbesättningar blev tvungna att gräva Muskö Kanal som flyktväg.
På Muskö hittar man bland annat Arbottna herrgård som har anor från 1200-talet. I mitten av 1600-talet uppfördes den första säteribyggnaden. Dock blev alltsammans nedbränt under rysshärjningarna. I över femtio år stod Arbottna utan ordentlig mangårdsbyggnad. Men så 1769, köptes större delen av Muskö av möbelhandlaren Adolf Ludvig Levin.
Levin var en av 1700-talets många framgångsrika borgare. Det var vanligt att borgarna köpte mark och lät bygga herrgårdar runt Södertörn då det låg så nära Stockholm. Det gav dem ett sommarställe samtidigt som de fick inkomster från sina gods tack vare en omfattande vedförsäljning till Stockholm. Arbottna herrgård ägs idag av Kronan och är inte öppen för allmänheten.
På närliggande Märsgarn inträffade 1941 en olycka då tre jagare exploderade och sjönk. 33 man omkom. Orsaken var antingen en tappad torped från ett flygplan som deltog i en övning över basen, eller sabotage. I krigsrättens utlåtande står bland annat "...övervägande sannolikhet talar för att den orsakats genom uppsåtlig skadegörelse, vars förövare dock inte kunnat anträffats".
 |
| Solnedgång på Muskö, juli 2012 Foto A-L Borg |
Muskö är lättillgängligt och har bra förbindelser, vare sig du åker pendeltåg eller tar bilen. Gör en dagsutflykt och ta med dig en svampkorg, Muskö fullständigt dignar av svamp som bara väntar på att bli plockad.
- Gud va bussiga de var som lånade ut el.
- Ja, det var snällt tycker jag. Det kunde ju i och för sig har varit smakfullt om ni varit lite mer sociala och inte hängt över varsin PC hela kvällen.
- Määhh!
- I morgon blir det Fjärdlång och absolut INGEN el, what so ever.
- Määhh! Kan jag inte få stanna här på Muskö då medan ni åker till Fjärdlång?
- In your dreams darling, in your dreams. Vi ska till Fjärdlång.
Fjärdlång
Fjärdlång, Fjällång eller som på medeltiden, Fierlangen, kärt barn har många namn. Ön, som varit bebodd i ungefär 1000 år, ligger öster om Dalarö och Ornö.
Under Gustav Vasas tid var Fjärdlång ett så kallat kronohemman men från och med 1533 kom ön att lyda under Gudmund Persson Slatte på Tyresö. Dessvärre hittade ryssarna även till Fjärdlång. 1719 drabbades ön hårt med nedbrända hus, slaktade husdjur, brända skördar och skogar, förstörda båtar, bodar och fiskeutrustning. Befolkningen klarade sig dock genom att hals över huvud fly sjövägen.
Tillsammans med ett flertal andra skärgårdshemman, friköptes Fjärdlång 1802 från Tyresö av skeppare Carl Petter Blom. Han kom från enkla förhållanden men hade gjorts sig en förmögenhet under Napoleonkrigen och nu såg han till att köpa upp mark i skärgården.
 |
| Solnedgång Fjärdlång, juli 2012 Foto A-L Borg |
1909 ändrades spelreglerna igen. Nu var det bankdirektören och konstmagnaten Ernest Thiel som tog över ön. Sonen Tage Thiel tog så småningom över och han samlade under krigsåren på 1940-talet konstnärer och kulturpersonligheter på ön, bland andra diktarna Lille Bror Söderlund och Nils Ferlin, konstnären Roland Svensson, regissören Alf Sjöberg, samt Ornös egen legendariske klockare tillika skollärare och tonsättare Filip Olsson.
På ön kan man med fördel bo på Thielska villan som nu är ett vandrarhem eller via Skärgårdsstiftelsen hyra det lilla Norrötorpet. Vill man hellre leva campingliv finns en fin tältplats, inte långt från vandrarhemmet.
Här kan man hyra både roddbåtar och kajaker och under högsäsongen kan man beställa frukostbuffé i Fjärdlångs sommarcafé som ligger i Sandviken
Under sommaren trafikerar dagligen Waxholmsbolaget Stockholm - Fjärdlång, en resa på cirka tre timmar.
- Aarrggh, vilket tråkigt ställe!! Det finns ju inget att göra, ta mig här ifrån!!
- Ja, det ska vi göra. I morgon seglar vi vidare till Munkö och där finns det inte heller någon el.
- Määhh!! Då måste vi gå för motor hela vägen så jag kan ladda PC:n under gång.
- Pappa, kan vi gå för motor i morgon?
- Varför det? Vi seglar om det är bra vindar.
- Määhh, vi behöver EEEEL!!!
Munkö
Munkö ligger cirka tre sjömil söder om Stavsnäs. Munkö, som är ett naturreservat, är en av de botaniskt mest värdefulla öarna i Stockholms skärgård. Den kalkhaltiga jordmånen har gett Munkö en unik flora med bland annat ett dussin olika orkidéer.
 |
| Solnedgång på Munkö, juli 2012 Foto A-L Borg |
1288 donerade Magnus Ladulås ön till S:ta Clara kloster i Stockholm. Klostret fick rätt att på Munkö och Runmarö bryta kalksten och att ta ved till kalkbränning. Munkös berggrund består av två miljarder år gammal kalksten. Det var munkarna som bröt kalken och brände murbruk för att ha till sina klosterbyggnader. På ön finns fortfarande rester av flera brännugnar. I slutet av 1800-talet stod natursten högt i kurs när det gällde nybyggnad och stora mängder sten bröts i hela skärgården, så även på Munkö.
Vegetationen på ön är ganska snårig och igen-vuxen men på öns nordvästra sida finns spår av ett äldre kulturlandskap, som förr brukades av bönderna på Runmarö.
I dag finns ingen bebyggelse på Munkö, men på öns norra del finns grunder efter byggnader som kan ha haft ett samband med kalkhanteringen.
För den som gillar att att fiska är Munkö ett paradis. För cirka 15 år sedan hittade jag ett gammalt kastspö som någon glömt kvar på ön. Jag fick för mig att prova spöt och på det andra kastet blev det napp. Efter en kamp "på liv och död" drog jag upp den värsta gädda jag någonsin sett. Den var ilsken som ett bi och jag var helt slut innan jag fått den att vandra vidare till de sälla jaktmarkerna.
Numera håller jag mig till metspö. Här kan man få riktigt fin abborre att lägga på grillen precis när solens sista strålar smeker öns stenhällar.
Till Munkö kan man bara ta sig med privat båt.
- Määhh!, nu tog batterierna slut på min PC. Nu måste vi åka härifrån!
- Men vi kan ju inte segla när det är mörk, det förstår du väl? Du får vänta. I morgon åker vi till Sandhamn. Gör något annat än häng vid PC:n. Gå iland och gör något.
- Typ vaddå?
- Typ plocka blommor, eller, typ plocka blåbär.
Jag kommer aldrig mer att förslå blåbärsplockning. Det mesta har vi ombord, dock ingen tvättmaskin och inget Klorin.
Sandhamn
Det finns inte en stekare i Stockholm som inte känner till Sandhamn. Men för oss vanliga dödliga kan berättas att Sandhamn är ett samhälle och lotsplats på Sandön, öster om Brandfjärden.
På medeltiden skrev man ofta Swea Sandhö för att inte förväxla Sandön med Gotska Sandön och till en början var ön bara en betesholme för Eknö hemman. Under 1500-talet var ön beskattad för två kor. Det var inte bara korna som hade tillgång till Sandhamn. Ön användes även som ankringsplats för de stora segelfartygen som väntade ut sommarens stiltje, höstens stormar eller på att vinterns isar skulle släppa taget om skärgården. Sandö hamn var den plats där Gustav Vasas flotta ankrade upp i väntan på slaget mot Kristian II.
Omkring 1670 upptäckte tullen öns strategiska läge och öppnade en tullstation och en liten by etablerades. Men tro det eller ej, ryssarna hade visst ögon i nacken och sommaren 1719 brändes all bebyggelse ner till grunden, både på Sandön (Sandhamn) och på Eknö. 20 000 människor förlorade allt de ägde av värde. Men öborna var av segt virke och bara efter något år hade allt byggts upp igen.
1726 öppnas Sandhamnsleden för utländska fartyg och tullens verksamhet ökade. Snart behövde tullen en större byggnad och det stora tullhuset uppförs. För att ge plats åt huset revs eller flyttades flera byggnader. Bland annat flyttades nuvarande Sandhamns Värdshus som hade byggts några år tidigare. Som på de flesta skärgårdsöar med rang, krävdes en sjökrog, så även på Sandhamn. 1672 omnämns för första gången Sandhamns krogstuga.
Lotsarna bodde från början på Eknö men flyttade under mitten av 1800-talet till Sandhamn. Med både tull- och lotsstation växte Sandhamn snabbt och fler och fler hus byggs. 1880 hade byn runt 300 invånare.
Under mitten av 1800-talet fick Sandhamn sin första handelsbod inrymd i den nya gästgiveribyggnaden och 1850 dök de första sommargästerna upp vilket gjorde att behovet av ett större gästgiveri blev nödvändigt. I ett dokument från våren 1842 med rubriken "Redgörelse öfwer utgifter till reparationen å härwarande Krogbyggnad innewarande år" får man en ganska utförlig beskriving av hur stort huset var detta år.
Det var lotsen Samuel Sundberg som var ansvarig för reparationerna och det var också han som författat redogörelsen för de övriga byamännens nådiga godkännande. Från Stockholm inhandlades nödvändigt byggnadsmaterial som virke, spik och färg. En "Capitain Pettersson" ombesörjde gratis frakten ut till Sandhamn och "Mäster Englund", "Fröken Sjöblom" och "Murmästaren" utförde alla några dagars dagsverken för de nödvändiga reparationerna.
1896 tillbringade konstnärerna Verner von Heidenstam, Gustaf Fröding, JAG Acke, Albert Engström och Birger Mörner tillsammans med sina fruar några augustiveckor i Sandhamn. Man festade mest hela tiden och Albert Engström uppfann under vistelsen sitt omskrivna "flytande smörgåsbord". Sällskapet bodde var och en för sig i små röda stugor men måltiderna intogs vid ett gemensamt bord på Värdshuset. Det var, och är vackert på Sandhamn det vittnar August Strindberg om då han 1873 beskrev ön med orden "Natursköna Sandhamn på tre sidor omslutet av vatten och på den fjärde havet".
 |
| Solnedgång Sandhamn, juli 2012 Foto: A-L Borg |
På Sandhamn finns boende för de flesta smaker och plånböcker - året om. Allt från fyrstjärnigt boende till bed & breakfast.
Sandhamn trafikeras året runt med båt från Stavsnäs, resan tar cirka 1 timme. Sommartid går även båtar från Strömkajen i Stockholm, resan tar då mellan 2 ½ - 3 ½ timme (man undrar ju lite stillsamt vad som kan sinka resan med en hel timme).
- La, la, la, la, la, loooove! Den är bara SÅ bra!! Det är så mysigt att vara ute med båten, tycker inte du det också mamma?
- Mmmmm.... men i morgon åker vi hem.
- Yes!! Då har vi el 7/24. Vad härligt det är med semester!!
Källor:
Grinda
Skansholmen
Trosa
Nynäshamn
Muskö
Fjärdlång
Munkö
Sandhamn
Waxholmsbolaget
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar