Ett litet Alla-Hjärtans-Dag-kort? Njaa...

Ni har säkert inte missat varuhusens skyltfönster som nu försöker bräcka varandra genom att skylta med glittrande hjärtan i olika storlekar och här och där en i trådar upphängd Amor, beredd att med sin pilbåge pricka de förbipasserande med en av sina kärlekspilar.

Ett amerikansk Alla-hjärtans-dag-kort
från 1910

Vardagsrummets 40-tummare kastar ut sitt gråblåa sken och bjuder på bilder av barn som i rasande fart klipper och klistrar för att hinna bli klara med sina i rött kräppapper tillklippta hjärtan, hjärtan som sedan ska pryda någon mamma eller pappas arbetsplats (jodå, jag har ett sådant själv vid mitt skrivbord och jag vaktar det med livet som insats).

Alla Hjärtans Dag står för dörren och butiksinnehavarna vrider sina händer i vällust samtidigt som de genom huvudräkning gör ett snabbt överslag och hoppas på att årets alla-hjärtans-dag ska inbringa om möjligt ännu mer än förra årets. 

Är det vettigt? Ska vi gå på ett sådant lurendrejeri? Är det något som handeln skapat för att få oss att konsumera ännu mer fast det inte är länge sedan vi köpte alldeles för många och dyra julklappar i deras butiker? Ja, frågar du mig om jag tänker gå på en sådan enkel fint, så är svaret ett rungande NEJ! Men frågar du min man om han tänker köpa mig något fint, jag då hoppas jag han ska han den goda smaken att svara jakande, jag menar, någon måtta får det väl ändå vara!

Men det är faktiskt inte handeln som skapat Alla Hjärtans Dag, det är inte butiksinnehavarna som bestämt att den infaller den 14 februari. Vi kan inte skylla allt på dem, felet är snarare några helgons, riktig vilka, har man dock inte med säkerhet kunnat avgöra. 

Alla Hjärtans Dag härstammar från helgonet Sankt Valentin, som i sig bygger på legender om i alla fall tre olika martyrer, dödade under 200- och 300-talet. Den mest kända historien är den om prästen Valentin som levde under antiken och kejsar Claudius II tid i Rom. Claudius ville att alla hans krigare i armén skulle vara ogifta unga män. Men Valentins trodde på kärleken och vigde ändå, trots förbud, de unga par som önskade bli äkta makar. Kejsaren slängde därför Valentin i fängelse och dömde honom till döden. Fångvaktarens dotter besökte Valentin i fängelset och kom med mat och meddelanden till honom. Innan Valentin avrättades lyckades han smuggla ut ett avskedsbrev till henne som han undertecknade ”din Valentin”. Där av traditionen att skicka kärlekshälsningar på Alla Hjärtans Dag.

I en annan historia påstås det att fångvaktarens dotter var blind och att Valentin hjälpte henne att få tillbaka synen.

Att Alla Hjärtans Dag har med kärlek att göra uppstod redan under medeltiden i England och tros komma från människors observationer om fåglar, att det är under februari månad som de hittar sin partner för sommaren. På den tiden i Storbritannien lekte pojkar och flickor olika lekar där man bildade par, och pojken skulle uppvakta flickan under året på ett gentlemannamässigt sätt. Bland annat genom att ge henne presenter.

Denna lek säger man härstammar från en romersk fertilitetsceremoni, Lupercalia, där man parade ihop unga människor genom slumpvis lottning. Denna ceremoni hölls under en festival i Rom varje år i mitten av februari. Lupercalia avskaffades senare av påve Gelasius I.

I Sverige var vi inte lika lättflirtade när det kom till att införa Alla Hjärtans Dag. Under 1960-talet gjorde NK ett första försök att införa firandet. Men vi svenskar nappade inte på den kommersiella lansering som gjordes. Det dröjde istället ytterligare 30 år innan firandet skulle få ett rejält fäste i Moder Svea.

Att fira Alla Hjärtans Dag är ingen nymodighet alltså, faktum är att den äldsta bevarade valentinhälsningen är från 1477, då den unga Margery Brew skickade en hälsning till sin trolovade som hon kallade sin "worshipful and well beloved valentine".

Ja, nu skulle det vara trevligt om det på frukostbrickan låg ett vacker Valentin-kort, inköpt och undertecknat av maken. Men, nja, något litet paket skulle kanske göra att morgongröten smakade aningen bättre än vanligt.

För att underlätta för mina manliga läsare har jag därför listat några helt anspråkslösa tips på små och medelstora paket som eventuellt skulle kunna lysa upp en mulen tisdagsmorgon i februari. Ge dem till din fru, dina barn eller kanske din mamma (har du ingen att ge presenterna till, står jag i telefonkatalogen).

Garrard’s Heart Konungariket Ruby 

Halsbandet har en 40,63 karat, hjärtformade burmesiska ruby omgiven med 155 karat diamanter. Två smycken i ett, kan även bäras som tiara.

Pris: $ 14.000.000

Vacheron Constantins Kallista

Klocka har 118 bagettslipade diamanter på totalt 130 karat.

Pris: $ 11.000.000

Klänning 

Marilyn Monroes ädelstensbeströdda födelsedagsklänning.

Pris: $ 1.150 000 

(Eller förresten, strunta i den. Kan bli diskussioner om vad man tänkt här. För liten
mitt på och alldeles för stor upptill.)

Restaurang Masa - New York

Bjud din käresta på ett restaurangbesök i all anspråkslöshet. 

Ändrar ni er är det bara att avboka mot den nätta slanten om $ 150.

Restaurangens enklare rätter: $ 457 per kuvert.

Nu skulle det kunna vara så att halsbandet, klockan och klänningen är slutsålda. Det är inte heller helt uteslutet att restaurang Masa har fullbokat en kväll som den 14 februari. Men låt då inte paniken ta överhanden, det går att lösa. 

Konsum, Hemköp och Willys är inte helt tappade bakom en vagn. Här kan du snabbt ur en hink dra upp en bukett blommor (nej förresten, ta tre och sätt ihop dem). Må vara att blommorna är lindade i ett plastliknande hölje där streckkoden lyser vit, men fundera inte över det, ta dem bara om livet är dig kärt.

En snabb och bra lösning alltså, men låt det dock få bli en läxa till nästa år. Minns detta och ha då lite bättre framförhållning. Köp klockan i god tid, låt den slås in i en prydligt paket med röda sidenband och plocka sedan fram den när ni sitter i restaurang Masa's bar, sippandes på en fördrink i väntan på att ert bord ställs i ordning. Tror det kommer att uppskattas, om inte... byt fru!