30 juni 2016

Jämställda sommarfestivaler vs tvångsäktenskap

Enligt Radions P1 och Metros förstasida, bör man förfasas över det faktum att den senaste statistiken visar att det är fler manliga artister på våra festivaler, än det är kvinnor. Usch och fy, vart är Sverige på väg?

Känner ni till kära vänner att i nådens år 2016 kommer de manliga artisterna att dominera våra festivaler? Jo det är sant! Man kan knappt tro det. Men det är ett faktum, det visar prognosen som gjorts av Jämställd Festival. Hela 69 procent av sommarens bokade artister är män, eller ja män och män, pojkar då (beror väl på vem man frågar förmodar jag).

Kristina heter en kvinna (undrar förresten om hon spelar något instrument) och hon är inget mindre är pressansvarig på Jämställd Festival. När hon ser siffrorna över könsfördelningen när det kommer till sommarens festivaler, blir hon besviken … riktigt besviken.

Mest besviken är hon på festivalarrangörerna som hon menar inte tar sitt ansvar när det kommer till exempelvis hårdrock. Det faktum att det finns väldigt få kvinnliga artister inom hårdrocken och att de som blivit tillfrågade om att delta, faktiskt tackat nej, det hör inte hit. Arrangörerna måste lösa frågan!

Arrangörerna måste jobba aktivt med den här frågan annars riskerar vi att hamna i en ond cirkel. Våra unga svenska tjejer får inga förebilder och vill kanske av den orsaken inte börja spela ett visst instrument över huvud taget. 

Jämställd Festival kräver att alla festivaler ska snitta 50 procent män och 50 procent kvinnor. I och för sig finns det några festivaler som har fler kvinnliga artister än manliga, men det hör inte hit.

Nej gott folk, upp på barrikaderna och kräv ordning och reda innan det är för sent! Vi måste få fler tjejer som sträcker ut tungan åt publiken, skriker i ångestfylld ”sång” och gör headbangs till de blir alldeles yra och ramlar av scenen.

Det här är en viktig fråga, kanske till och med den viktigaste när det kommer till jämställdhet. Varför ser inte festivalarrangörerna vart alltsammans är på väg? Och varför står inte vi kvinnor upp med knuten näve och kräver fler hårdrockande tjejer och färre vissångerskor? Vad tänker vi kvinnor på egentligen? 

Kanske skulle man, i all välmening förstås, föreslå Kristina, pressansvarig på Jämställd Festival, att använda sin tid och sitt driv kring jämställdhetsfrågor till något som verkligen betyder något? Kanske skulle man rent av våga föreslå henne att höja blicken en aning och engagera sig i något viktigt?
Något som barn- och tvångsäktenskap till exempel:

Varje år ingås flera hundra äktenskap i Sverige där åtminstone en av parterna är minderårig. 

Under fyra månader 2010 gick Skatteverket igenom de ärenden de fått in om giftermål och där någon av parterna var under 18 år när giftermålet ingicks. De hittade 74 ärenden. I så gott som samtliga fall var det kvinnan som var minderårig. Omräknat till helårstal skulle det handla om över 200 fall.

Det här fann Skatteverket på fyra månader:

  • 74 ärenden avseende begäran om registrering av äktenskap med en part som var under 18 år vid äktenskapets ingående
     
  • 26 ärenden avseende fullmaktsäktenskap, det vill säga, bara ena parten var närvarande (You may now kiss the … priest?)
     
  • inga ärenden avseende tvångsäktenskap (Jo, tjena!)
     
  • fem vigslar med obehöriga vigselförrättare
     
  • fyra vigslar där korrekt hindersprövning inte föregått vigseln
     
  • 56 personer som sökt skyddade personuppgifter med anledning av deras utsatthet för att bli gift mot sin vilja eller hedersrelaterat våld och förtryck.
Men om hon inte tycker att det är lika ”spännande” som hårdrockande kvinnliga förebilder, kanske hon skulle besöka en kvinnojour. 

Under 2011 anmäldes drygt 12 000 brott där kvinnor misshandlats inomhus av en närstående gärningsperson och ungefär 2 500 fall av grov kvinnofridskränkning.

En sammanfattning från Unizons kvinnojourer, gjord 2014 
  • jourerna hade över 72 000 stödsamtal
     
  • över 1 100 kvinnor och 1 400 barn bodde på kvinnojour
     
  • kvinnojourerna tvingades säga nej till 2 av 3 kvinnor som sökte plats på det skyddade boendet.
     
  • år 2014 var snitten kvinnorna stannade på kvinnojouren 50 dygn per kvinna, 2012 var siffran 40 dygn. 
I genomsnitt dödas 17 kvinnor om året av sin make, sambo, pojkvän eller före detta sådan.

Man frågar sig osökt om dessa kvinnor mått bättre om jämställdheten mellan kvinnliga och manliga artister på våra festivaler, hade varit 50/50?

Eller hade man kunnat stävja barn- och tvångsäktenskapen om tjejer hade haft kvinnliga hårdrockare som förebilder?

Kristina, pressansvarig på Jämställd Festival, gör något vettigt av ditt engagemang för jämställdheten. Kryp ur din trygghetszon och våga göra skillnad.






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar