Jag är mest blå med det gröna strax efter

Kanhända andas rubriken ett politiskt tillkännagivande, men nej, så är inte fallet. För dig som hoppats läsa superlativer om Fredrik Reinfeldt och samla på goda vitsord om Gustav Fridolin och Åsa Romson, kan sluta läsa nu för att slippa bli besviken. Jag har inte på något sätt för avsikt att slänga mig in i den politiska debatten.

Nej, färgerna blått och grönt avser min personlighet (i alla fall på arbetet) och för att förvirra er ytterligare kan jag berätta att det dessutom i min person finns en hel del rött och gult. Ja, nu fattar ni ingenting men låt mig trösta er med att det gjorde inte jag heller när jag fick färgerna utskrivna och viktade sinsemellan. Men låt mig ta det från början.

För nästan 20 år sedan skulle jag och några kollegor "personlighetsutredas" i den managementutbildning vi ont anande blivit anmälda till. Under en hel vecka i Borlänges skogar, bar vi på tunga ryggsäckar packade med sten. Ja sten!! Det var skittungt och för er som känner mig och vet att jag skulle kunna beskrivas som något av en "känslomänniska och strukturfascist" ifrågasatte jag högljutt varför vi utsattes för detta då jag inte ansåg att vi inte i förväg fått veta varför vi skulle plågas på det här sättet och vad det hela skulle vara bra för. Jag lugnade mig dock när jag fått förklarat för mig att vi skulle vandra med den tunga bördan på ryggen och varje gång vi kommit till insikt om något rörande vår person, fick vi ta ut en av stenarna ur ryggsäcken och på så sätt känna hur saker och ting lättade.

Ok då, men jag tyckte nog det var rätt flummigt med åtta kvinnliga skogsmullar i högklackat (just precis, fel skor för att ingen berättat i förväg att vi skulle skogsvandra). Veckan avslutades med ett gigantiskt test där man skulle svara på uppskattningsvis över 100 frågor. Dessa frågor skulle på något egendomligt sätt bilda siffran 11 och den skulle sedan fördelas i X antal "förnuft" och "känsla". Trots min svaga matematiska förmåga, kunde till och med jag begripa att man inte kunde ha en full balans mellan "förnuft" och "känsla", något skulle väga över lite grand. Eftersom jag under skogsvandringen ganska högljutt deklarerat mitt missnöje, höll jag tand för tunga och visade inte min irritation över att det från början var klart att man inte skulle kunna ha balans mellan dessa två delar. Jag gillar balans. Men när sedan resultatet kom och ledaren för testet leende berättade inför gruppen att en av deltagarna fått ett resultat som var helt unikt, ja då började mitt hjärta fladdra lite nervöst. Han behövde egentligen inte berätta vem av oss som stod för resultatet han under sina 30 år i branschen aldrig tidigare sett, jag liksom bara visste att det var jag. Resultat: 10 känsla och 1 förnuft. Ja jag sa ju att jag var en känslomänniska!

Sedan alla deltagare fått ta del av det faktum att jag sällan, för att inte säga aldrig, låter en tanke gå det där extra varvet från magen förbi hjärnan innan jag spottar det ur mig, bestämde jag mig för att aldrig mer göra ett liknande test. Istället bestämde jag mig för att jobba på att öka på antalet förnuft. Skam den som ger sig!

I veckan stod jag dock inför det iskalla faktum att jag återigen tillsammans med en massa balanserade människor, skulle genomgå ett liknande test, dock inte vad gäller antal förnuft och känsla. På nytt fick jag gradera en massa påståenden på en skala mellan 1 - 4 där siffran fyra sattes vid det påstående som jag upplever stämmer bäst med min person. Testet skulle visa balansen mellan rött, grönt, blått och gult. Usch och fy! Med Borlängeskogen i förvånansvärt färskt minne anade jag det värsta. Sedan försökte jag använda det där enda lilla förnuftet jag tydligen blivit begåvad med och resonerade med mig själv att det flutit en hel del vatten under broarna sedan sist. Kanske skulle jag nu få bekräftat att jag lyckats med arbetet att öka antalet "förnuft-poäng"?

Nu skulle vi alla få spegla oss trots att vi väl känner till hur vi ser ut. Men kan det vara så att andra ser på oss med andra ögon? Hur ser andra på vår spegelbild?

Färgernas övergripande innebörd:

Röd = Relationsbyggare, serviceinriktad. Detta är "Lagspelaren"
Gul = Innovatör, entusiastisk. Detta är "Inspiratören"
Grön = Problemlösare, drivande. Detta är "Konsulten".
Blå = Teoretisk, strukturerad. Detta är "Experten".

Nästan omedelbart kunde jag pusta ut då ledaren för testet talade om att alla människor har något av alla färger. När han sedan fortsatte med att inget resultat är fel, alla är rätt, ja då bad jag tyst Borlängeskogen fara dit den hör hemma. Här skulle alltså inte mitt resultat väcka förvåning, alla skulle vara "rätt", oavsett balansen mellan färgerna.





Färgernas kännetecken:

-Grundlig och professionell
-God lyssnare med stor empatisk förmåga
-Gillar struktur, planering och kontinuitet
-Stor servicekänsla
-Lugn och eftertänksam
-Tålmodig och pålitlig


Mår bra av:
Ordning - Gott om tid - Trygghet

Mår sämre av:
Snabba förändringar - Oavslutade arbetsuppgifter - Att inte bli lyssnad på

Sidor att utveckla om man är riktigt mycket röd:
-Ta mer plats
-Säg ifrån när du behöver tid att tänka efter/reflektera
-Ta inte på dig andras problem
-Fokusera på lösningar och inte fastna i problem

-Logisk, systematisk och metodisk
-Fattar beslut som bygger på fakta
-Gillar tydliga regler och riktlinjer
-Öga för detaljer
-Formell, exakt och seriös
                     -Är ofta specialist

Mår bra av:
Regler - Klara förutsättningar och beprövade metoder - Konfliktfri arbetsmiljö

Mår sämre av:
Känslomässiga konflikter - Pressade situationer - Ospecificerade arbetsuppgifter

Sidor att utveckla om man är riktigt mycket blå:
-Acceptera olikheter
-Dela med dig av vad du tycker
-Träna på att utföra arbetet tillräckligt bra – inte perfekt
-Delta i gruppens samspel

-Målinriktad och handlingskraftig
-Fattar gärna snabba beslut på egen hand
-Rak och direkt i kommunikationen
-Kan uppfattas dominant
-Analytisk förmåga
-Gillar att skapa resultat

Mår bra av:
Utmaningar - Åstadkomma resultat - Att fatta egna och snabba beslut

Mår sämre av:
Inaktivitet - Ta order av andra -Misslyckas med att nå målet

Sidor att utveckla om man är riktigt mycket grön:
-Tålamod
-Ställ frågor istället för att påstå saker
-Var uppmärksam på andras sätt att kommunicera
-Förklara hur du tänker

-Inspirerande, brinner för jobbet/uppdraget
-Flexibel, nyfiken, lösningsorienterad
-Ger och vill gärna ha positiv energi
-Bra på att se andra och ge feedback, men har också ett bekräftelsebehov
-Lätt att fatta beslut som bygger på intuition eller magkänsla
-En energimänniska som älskar möjligheter

Mår bra av:
Erkännande - Få uttrycka sig - Delaktighet

Mår sämre av:
Att uppleva sig som personligt utnyttjad – Rutiner - Detaljrika arbetsuppgifter

Sidor att utveckla om man är riktigt mycket gul:
-Låta andra tala till punkt - även när du får en briljant idé
-Bli mer uppmärksam på detaljer
-Bli mer organiserad
-Skapa utrymme för eftertanke/reflektion


Ja så kom då avgörandets minut, vem är jag? Röd och gul som tiden för vandringarna i Borlängeskogarna? Eller har något ändrats sedan sist, har jag lyckats jobba mig till lite mer förnuft?

Resultat:

Röd = 44 (Lite av känslomänniskan finns kvar trots allt)
Gul = 44 (Högt tempo och entusiastisk kan nog stämma)
Grön = 52 (Målfokuserad, aningen dominant, en "doer", thats me)
Blå = 60 (Hoppsan! Här hittar vi det högsta resultatet. Strukturerad, effektiv och noggrann. Man tackar!)

Ett betydligt trevligare test om ni frågar mig. Det ryms en hel del förnuft i både de gröna och blåa fälten. Sedan är det ju oavgjort mellan gult och rött. Hm... kanske har man vuxit upp trots allt?