Zlatan söker bonde - en programidé

När jag var yngre var jag en jäkel på TV-tablåerna. Jag hade full koll på vilka program som visades i vilka kanaler och missade därför sällan favoritprogrammen. Ja, nu var ju inte utbudet lika stort som det är idag och inte heller fanns det någon Play-TV att tillgå om man mot förmodan missat ett avsnitt av Onedinlinjen, Lödder eller Tekniskt Magasin. Ja man grät väl i och för sig inte floder om man missat det sistnämnda programmet, men en släng av vemod kunde man dock skönja i magtrakten. Det kändes trots allt rätt tryggt på något vis när den välbekanta vinjetten med de fyra röda ovala kugghjulen snurrade i TV-rutan och man visste att snart sitter han där, Erik Bergsten.

Men det där var länge sedan. I dag är det svårt att kunna ha större koll på TV-tablåerna då ständigt nya TV-kanaler introduceras och utbudet är enormt. Det i sin tur har gjort att jag tappat det mesta av mitt intresse för TV-tittande och hänger hellre framför en annan skärm, PC:ns. En gång försoffad, alltid försoffad.

Så dyker det upp några program som jag ändå gärna vill kolla på. "Downton Abbey", till exempel och "Så mycket bättre". Nu går ju dessa program på lördagar och därför är risken stor att man har något annat för sig när TV-hallåan påannonserar kvällens avsnitt. Det är dock ingen källa till oro, man fortsätter helt lugnt äta av efterrätten som man ägnat hela lördagen åt att förbereda så att de hembjudna gästerna inte ska gå hem med en illa dold besvikelse, man har ju Play-TV att tillgå hela söndagen.

Förutom de ovan nämnda rumsrena TV-programmen, har jag ytterligare en favorit. Den talar jag inte så högt om då man lätt kan stämplas som vän av förnedrings-TV och få hela Sveriges representanter för finkulturen att suckande himla med ögonen - Bonde söker fru.

Jag älskar Bonde söker fru. Dessa kärlekstörstande kvinnor och män, blandat med griskultingar och gödselstackar, är ren lycka för en bonderomantiker som jag. Och trots att många svär på att de "aldrig skulle komma på tanken att titta på något dylikt" är jag inte ensam om att bänka mig framför TV4 på onsdagar klockan 20.00 och med en pirrande känsla i kroppen hoppas på att kärlek uppstått mellan någon av deltagarna. Faktum är att när Bonde söker fru drog igång tidigare i höstas, bänkade sig inte mindre än 1 170 000 svenskar framför TV:n för att följa livet på landet. Dock är ingen av den dryga miljonen människor anställda i samma företag som jag, det har man låtit mig veta.

Jag skakar dock av mig kritiken och ser fram emot onsdagarnas avsnitt. Onsdagen den 14 november 2012, var inget undantag. Som vanligt var jag på riktigt bra humör på grund av kvällens stundande program, jag till och med smågnolade en aning där jag stod och brände vid middagens fiskpinnar av märket Findus.

Efter middagen stökade jag tillsammans med yngsta dottern undan en del av veckans läxor, sorterade lite post och såg till att diskmaskinen gjorde sitt. Efter en lång och varm dusch, drog på mig de bästa myskläderna och bryggde en stor kopp te av den rökiga sorten. Den lurviga pläden som familjen slåss om varje kväll, var förhandsbokad av mig och klockan 19.58 svepte jag den runt kroppen, drog upp fötterna under mig i soffan, greppade den rykande koppen med te och inväntade vinjetten för Bonde söker fru.

Hm, tänkte jag. Är de försenade idag? Varför kör de inte igång den jättefina vinjetten där de sveper med kameran över havreåkern och kossorna där de sävligt och obekymrat står och idisslar i hagen? Så plötsligt ser jag det, den där lilla otäcka texten längst ned i rutan - "Fotboll Sverige - England".

Foto Dan Hansson, SvD

Va?!! Fotboll?! Jag far upp ur soffan med något vilt i blicken, tekoppens innehåll växer sig större och större på soffbordet och mitt hjärta rusar! Vad är detta?! Det är ju onsdag och klockan är 20.00 då ska det vara Bonde söker fru! Desperat famlar jag efter fjärrkontrollen. Kan jag ha satt på fel kanal? Hysteriskt trycker jag på fjärrkontrollens knapp märkt med siffran 4. Men det hjälper inte, samma kalla glasdesignade TV-studio vräker sig ur TV-rutan, svartklädda "fotbolls-förstår-sig-påare" sitter lagom avslappnade och ler fånigt in i kameran. Inte en bonde så långt ögat når. Med den lurviga pläden flaxande kring axlarna, far jag likt Stålmannen ned för trapporna för att prova TV-apparat nummer två. Men nä, samma sak där, Peter Jihde och André Pops stirrar tillbaka på mig med ett oförstående uttryck. Då inser jag att jag att min onsdagskväll har gått förlorad.

"Hur f-n kan man sända fotboll på TV4 en onsdagskväll klockan 20.00?", skriker jag så grannens katt sätter i halsen. "Den tiden är ju upptagen! Det ska vara bönder på TV nu!"

Medan jag sliter åt mig en papperspåse och håller den framför munnen för att återvinna den luft jag förlorar genom att hyperventilera, får jag några slöa ögonkast från den övriga familjen. Så tar jag bort påsen från ansiktet och piper med sprucken röst: "Men förstår ni inte vad jag säger, det är fotboll på TV, man har tagit bort bönderna!" Men mitt utbrott är lönlöst, ingen i familjen engagerar sig i min förtvivlan.

Så blev då onsdagen den 14 november en helt vanlig dötrist onsdag utan griskultingar och småförälskade bönder. När jag på lunchen dagen därpå för ämnet på tal, får jag hårt motstånd. Ingen, absolut ingen, är på min sida. Ingen av mina annars så begåvade kollegor förstår vilken fadäs TV4 har begått. "Det är fler som är intresserade av fotboll än bönder", resonerar kollega S. "Bönderna kan ju inte ha monopol på bästa sändningstid, det skulle ju bli orättvist. Man måste ju blanda programutbudet lite."

Så slår det mig plötsligt hur man kan göra. Om nu Zlatan är så viktig att han måste stjäla böndernas TV-kanal och sändningstid, får man helt enkelt spåna på en ny programidé - "Zlatan söker bonde". Ivrigt börjar jag skissa på programidén. Lite besvärligt blir det då årets bönder inte kan skyllas för att vara helt klockrena som potentiella partners för Zlatan.

Vem av bönderna skulle Zlatan kunna knyta band med?

Bengt Erlingsson 

Johan Wadborg

Klas Karlsson

Sven-Arne Eriksson

Jag inser ganska snabbt att det kommer bli en utmaning om man ska få något att spira mellan Zlatan och årets bönder.

Bengt Erlingsson är kamelbonde på Öland. Men hur gärna rider Zlatan kamel? Dock är ju Öland ett platt landskap så här finns potential för att sparka boll.

Johan Wadborg är en spannmålsbonde från Landskrona. Han gillar att resa och det verkar ju Zlatan också göra. Dessutom förstår de säkert varandra rent dialektalt. Men hinns det med någon fotboll mellan sådd och semesterresor? Tveksamt.

Klas Karlsson är en köttbonden från Kolmården. Han verkar vara händig och bygger gärna på sitt hus. Och Zlatan gillar väl hus? Han har väl en handfull? Klas gillar också att dansa. Men hur kul kan det vara att släpa runt på 1,92 cm lång tatuerad kropp på dansgolvet? Nä, det går nog bort.

Sven-Arne Eriksson, kött- och skogsbonden från Ockelbo. Han gillar att lyssna till radio P4 och tittar helst på romantiska filmer. Inga filmer om fotboll där inte. Dessutom bor han i Ockelbo och där har man redan sin egen prins. Nä, här skulle Zlatan bli nummer två, tror inte det hägrar.

Nej, jag får inte ihop det. Tror vare sig Zlatan eller bönderna skulle gilla idén, det skulle helt enkelt inte klicka. Tror de är ute efter något helt annat. Jag får tänka ut något nytt helt enkelt. På något sätt måste vi kunna samsas om programutbudet på TV4.

Ah! Nu vet jag! Ja, ni får ursäkta, men ibland får jag bara sådana där helt crazy idéer, har ingen aning om vad jag får dem ifrån. Men vad tror ni om att sända fotboll i någon av de 432 sportkanalerna som redan finns? Va? Det skulle väl kunna funka? Eller?