I spåren av Mina drömmars stad
Bryggartäppan på Södermalm
Tips på utflyktsmål i Stockholm, både för de stora och små, är Bryggartäppan på Södermalm. Här kan barnen springa ut och in i de olika miniatyrhusen, laga mat i Tummen och Mathildas kök, rida på hästen utanför vagnmakare Löfgrens verkstad eller fundera över hur toaletter fungerade förr i tiden. De vuxna kan insupa den mer än 150 år gamla atmosfären och ändå känna ett "nej, det var nog inte bättre förr".
Du hittar parken på Bjurholmsgatan 1 A, inte långt från Vitabergsparken.
Den lilla parken som stod övergiven och försummad i många år, är en fruktträdgård. Solen i söder, 1700-talsmurar som vindskydd mot nordanvinden, gamla fruktträd och nyplanerade träd och buskar, skapar en fin liten fickpark mitt i stenstaden.
I början av 2010-talet skapade konstnären Tor Svae här en liten stad i miniatyr som berättar om livet i Stockholm för inte alls så länge sedan. Inspirationen fick han av Per Anders Fogelströms ”Mina drömmars stad”.
Husen som trädgården hörde till, ligger norr om parken och vilar på en hög stengrund. Den började byggas på 1700-talet av handelsmannen och bryggaren Olof Ström. Han var en av Stockholms rikaste bryggare och hans bryggeri ett av stadens största.
År 1785 köptes anläggningen av staten och var några år kronbränneri. 1827 uppläts egendomen till sjukhus för fattiga och 1831 invigdes Provisoriska sjukhuset, kallat Kopphuset i dagligt tal. 1902 övertogs det av sinnessjukvården. Staten köpte sedan fastigheten 1931 för att avveckla sjukhuset 1933.
På Färgargården träffar Henning Tore Lindgren (Tummen), som blir hans kamrat och ledsagare i staden.
Huset där Henning, Lotten, Tummen och Mathilda bodde i romanen ”Mina drömmars stad”.
”På hemvägen tog de en titt på stugan som låg uppflugen på berget mitt emot Tegelviken. Långt till bron och mycket att skotta när vintern kom. Men på sommaren måste det vara härligt att bo där, utsikten var lika fin som från lundinska fåfängan på berget närmare vattnet.
De sökte upp änkan och Tummen lyckades övertyga henne om att en stuvare med fast arbete inte var att förakta. Men änkan ville bara hyra ut hela huset: två rum, en vind och ett kök”.
Följden blir att Tummen och Mathilda flyttar in på nedre botten. Henning och Lotten i rummet på övre
våningen.
I huset föds Tummen och Mathildas tre pojkar. Henning och Lotten får August, Emelie, Gertrud och Olof.
Tillsammans med inneboende bor 17 personer i huset.
 |
Köket på nedervåningen
|
 |
| Henning och Lottens övervåning |
Innan det fanns avloppsledningar gick alla i Stockholm på torrdass när de blev nödiga. Torrdassen var ofta smutsiga och i dåligt skick. I ett brev till Stockholms Allmänna Sundhetsnämnd 1866 beskrivs torrdasset på gården:
"I ett fristående hus mitt på gården, på alla sidor omgifvet av boningsrum på några få alnars afstånd derifrån, ligga afträdena, en spridande omkring sig en olidlig stank."
Arbetsförhållandena på Barnängens manufaktur var under 1700-talet de sämsta tänkbara. Ägarna bedrev ”de låga lönernas politik” vilket skapade fattigdom och elände bland manufakturarbetarna, bland vilka det fanns många barn.
De anställda ansågs vara bland de allra fattigaste i staden. Eftersom de trots allt hade ett arbete så fick de heller inget stöd från fattigvården. Under den här tiden var det ingen skillnad i levnadsförhållanden mellan fabriker och fängelser.
De agades som tjänstehjon och saknade rätt att lämna sitt arbete. I de mörka och trånga fabrikerna var de bundna vid en tillvaro i nöd, men där föddes också deras ljusa drömmar – om en annan stad, ett annat liv.
I boken ”Vävarnas barn” har Per Anders Fogelström målande beskrivit hur det var att leva vid Barnängsfabriken 1749-1779.
 |
| Vagnmakare Löfgren |
Verkstaden bedrevs för det mesta i en liten skala med fyra till fem
lärlingar och gesäller. Lärlingarna gick vanligtvis i lära upp till
sex år i början av 1700-talet. Gesällernas anställningar var
normalt ett kvarts år hos varje mästare. På 1740-talet hade en
gesäll en lön på fem till sex d.s.m (daler silver mynt).
Enligt uppgift från 1742 finns noterat att en gesäll fick vänta 10
till 12 år för att vinna mästerskap.
"Sista Styvern" var en krog som låg i Stadsgården.
Krognamnet i sin tur hör till samma kategori som ”Pungpinan” i Skarpnäck och ”Fördärvet på Långholmen”, alltså platser där man kunde förlora både pengar (styver) och hälsan.
