Den nyinköpta och supersnygga (ja, ja den där äckligt dyra) bikinin ligger och hånler åt mig i byrålådan. Prislappen dinglar fortfarande från troskanten liksom bara för att göra mig uppmärksam på att impulsköp sällan, för att inte säga aldrig, är att rekommendera. Nåväl, nu har ju min arbetsplats flyttat från NK-huset (prisa Gud menar maken) och är numera belägen i Lindhagen. Här görs knappast några impulsköp, ja det vill säga om man inte helt snöat in på ICA Maxi's utbud av hushållsostar, tubsockor och tandpetare i "regnbågens alla färger".
I Lindhagen finns dock ett apotek (vilken metropol detta är ändå) som under en tid hotat med hemska sjukdomar om man inte spenderar sina pengar på deras solkrämsprodukter-som-du-absolut-måste-ha. En gyllenbrun ton vill man ju gärna ha av solen, dock inga sjukdomar så jag har snällt stått i apotekets vidrigt långa köer för att inhandla dessa sommarprodukter som ska göra mig både snygg och frisk. De ligger numera och skräpar i ett av badrumsskåpen utan att komma till användning. Blåblek i skinnet kan jag nu konstatera att apoteket hade rätt i sin marknadsföring. Snygg är jag absolut inte eftersom jag inte behövt smörja mina vinterben till skydd för solen, dessutom är jag förkyld, däbbt i bnäsan och supertrött på det dåliga vädret.
Har ni inte planerat in en tre veckor lång semester i Grekland (det lär vara där sommaren håller till) utan tänkt att "i år ska vi bara njuta av Sommarsverige", då har ni dragit en nitlott om ni frågar mig. Nej, vet ni vad, nu är goda råd dyra, eller de behöver faktiskt inte vara särskilt dyra.
Gör så här:
- Göm den nyinköpta bikinin på vinden eller i källaren och glöm den bara (ett tips är att avlägsna prislappen först så slipper du gräma dig). Nästa år kan du i alla fall inte använda den för då har den krympt, precis som alla andra sommarkläder som förvaras i den här typen av utrymmen.
- De svindyra solkrämerna är inget att spara på. Är det vackert och soligt nästa sommar har ändå
bäst-före-datum gått ut och krämerna luktar som något katten släpat in och som troligtvis legat dött en längre tid. Nej, ge dem till den skithurtige grannen (har hon inte blivit lite småfet ändå?) som pladdrar på om att familjen nu ska spendera X antal veckor i det grekiska huset de hyrt för nästan inga pengar alls.
- Vira in din lekamen i en pläd (gärna brun) och greppa en riktigt bra bok. När du läst ut den, greppar du en ny och så låter du dig bara föras med i fantastiska historier.
Jag ska göra det lätt för dig, här kommer några enligt mig riktigt bra böcker. Missa dem inte!
Varsågoda!
I skuggan av ett brott av Helena Henschen
Boken bygger på en verklig händelse som ägde rum den 7 mars 1932. Helena Henschens mamma var då femton år och denna dag förlorade hon sin familj i det som sedan gick till svensk kriminalhistoria som "de sydowska morden". Det inträffade innehåll allt som en riktigt stor skandal ska innehålla: kända personer, ung bråd död och gastkramande detaljer. Tidningsskriverierna fick en genomslagskraft som kan liknas vid morden på Olof Palme och Anna Lindh, och få brott i Sverige under 1900-talet har blivit föremål för samma uppmärksamhet.
För de efterlevande har händelsen varit onämnbar eftersom mördaren fanns inom den egna familjen. I sökandet efter vad som ledde fram till denna katastrof har Helena Henschen skrivit en starkt personlig och laddad roman.
För de efterlevande har händelsen varit onämnbar eftersom mördaren fanns inom den egna familjen. I sökandet efter vad som ledde fram till denna katastrof har Helena Henschen skrivit en starkt personlig och laddad roman.
Fallna kvinnor av Eva F Dahlgren
Under 1920- och 30-talen spärrades prostituerade kvinnor från hela landet in på Statens tvångsarbetsanstalt i Landskrona. Deras brott var lösdriveri - de saknade arbete och bostad, de levde ett liv som väckte moralisk anstöt.
På anstalten låstes de in , ibland tre år åt gången, för att fostras till dugliga samhällsmedborgare. De skulle lära sig arbeta och veta hut. Men de skulle också observeras. På anstalten gjordes "vetenskapliga" försök att klassificera och rangordna kvinnorna, denna "samhällets bottensats".
Boken följer särskilt två kvinnors väg genom livet och institutionerna. Den tysta Karin - ”infantil nymfoman” - som drömmer om att hämta sin utomäktenskapliga dotter från ett hem för syfilissmittade barn.
Och så den utåtagerande ”demimonden” Inga som efter mammans död växte upp på fosterhem. Hon väntar förgäves på att pappan i Amerika ska sända henne en biljett.
Ulrikas bok av Maria Gustavsdotter
Det är ljummen försommar 1644 och efter gudstjänsten i Morlanda kyrka råder det full dramatik på prästgården. Den äldsta dottern Ulrika sitter böjd över bibeln med tårarna rinnande utmed kinderna, hennes syster Katarina står i skamvrån och deras bror Magnus får smaka på piskan.
Det som skulle vara ett oskyldigt skämt får ödesdigra konsekvenser. Ulrika flyr brådstörtat från det lilla samhället på Orust för att söka sig en framtid någon annanstans. På prästgården är inget sig riktigt likt efter Ulrikas plötsliga sorti och syskonens trygga värld slås i spillror.
Boken är en dramatisk berättelse som utspelar sig i gränstrakternas Bohuslän. "Ulrikas bok" är första delen i en trilogi om prästdöttrarna Ulrika, Katarina och Ebba.
Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson
När familjen samlas runt Miriams säng för att fira hennes åttiofemårsdag tror de nästan att hon blivit dement. Varför skulle hon annars säga att hon inte heter det som alla vet att hon faktiskt heter?
Visst vittnar siffrorna som är tatuerade på hennes vänstra arm om hennes historia. Men det finns en annan sanning. Det är dags att sondottern Camilla får veta. Om Auschwitz och Ravensbrück. Om de mest föraktade. Om Anuscha och Didi. Och om hur människor i det fridfulla Jönköping gick ut för att jaga tattare, tio år efter Kristallnatten.
Vi får följa med Miriam på ett omtumlande resa fån en outhärdlig tillvaro i Ravensbrück till efterkrigets Sverige. För att överleva döljer hon sin romska identitet och anpassar sig till en gemytlig tillvaro som hemmafru i femtiotalets Nässjö. Men under den perfekta ytan gömmer sig ett ofattbart mörker som blir allt svårare att trycka undan.
En dag ska jag berätta om mamma av Karin Thunberg
En kvinna reser tillbaka till sin barndomsö. Skammen möter henne redan vid ångbåtsbryggan. Följer henne hack i häl. Mumlande, viskande:
Nog minns folk här hur det var.
Allt det där med din mamma.
Längst barndomens stigar når hon tillbaka till sin mammans liv och vingklippta längtan men också till insikten om hur hon själv har präglats av det som hände - och av sitt behov av att aldrig, aldrig någonsin, bli lik sin mamma.
När hon lämnar ön vet hon inte bara mer om sig själv. Hon vet också mer om sin mammas hemlighet, vad som hände - innan allt var över.
Relevanta länkar
