23 april 2013

Skriv din egen bok men först några boktips

Vet ni hur mycket vi svenskar läser? Enligt någon undersökning jag läste någonstans, läser svensken 19,6 minuter per dag. Eftersom man inte specificerat om man menar både digital- och pappersläsning är det lite svårt att förhålla sig till de uppgivna minuterna. Om det gäller både tidningar, böcker, surfplattor och datorer, ja då tycker jag att det låter otroligt lite med knappa 20 minuter. Men om undersökningen avser en riktig bok, en sådan ni vet där man vänder fysiska blad för att se hur det går för huvudpersonen i berättelsen, ja då kanske 19,6 minuter är mer rimligt. Vad vet jag?!

Enligt Lena Adelsohn Liljeroth ligger befolkningens läsvanor på en stabilt hög nivå, medan Kulturnytt meddelar att bokförsäljningen minskar kraftigt i Sverige. Det gäller både e-böcker och fysiska böcker och försäljningen går sämre än på flera år. Inte en helt lätt ekvation, man ställer sig stillsamt frågan: Om vår läsvanor ligger på en hög nivå, samtidigt som försäljningen av böcker minskar kraftigt, vad är det då vi läser? Inlägg på Facebook eller är det kanske (gud förbjude), en massa onödiga blogginlägg?

Eller kan det rent av vara så att fler och fler ägnar sig åt sina egna skrivprojekt i stället? Enligt en undersökning som BoD (Books on Demand) låtit göra, ligger det på svenska hårddiskar, tillika i svenska byrålådor, biografier, romaner, noveller, diktsamlingar, barnböcker, kokböcker och mycket annat. Hela 92 procent av svenskarna skriver och nästan var tredje skulle vilja se det skrivna utgivet i bokform, en önskan mer uttalad hos män än hos kvinnor.

På männens topp 3-önskelista ligger deckare högst, följd av resedagböcker/rapporter och hobbyböcker. På kvinnornas topp 3-önskelista ligger kokböcker högst, följd av roman och deckare.

Hur kommer man igång med sitt skrivande då? Hur gör man när man skriver en bok, hur skapar man handling, miljöer och dialoger? Ja, för att komma igång kan det förstås vara ett plus om man har en idé till en historia sedan behöver den ju inte vara helt "klar". Idag finns det massor av bra författarkurser att gå där man i lärarledd undervisning får en massa bra tips och idéer om hur man kommer igång med sitt skrivande. Dessutom träffar man nya vänner som också brinner för skrivandet och bara det är en anledning till att sätta sina skrivarplaner i verket. Det är liksom bara att komma till skott! Vem vet, du kanske skriver den där romanen som Hollywood sedan slåss om att få filma och där Jonny Depp (ja, han skulle kunna funka för mig) ber på sina bara knän att få spela huvudrollen.

Greppa pennan eller tangetbordet redan idag och låt din berättelse slå dig med häpnad!

På nytt blev nu inledningen till det här blogginlägget längre än jag tänkt mig. Att skriva kort och effektivt kräver ofta stor möda och är en konst i sig. Faktum är att redan den franske 1600-talsfilosofen Blaise Pascal skrev i ett brev till en vän:

"Det här blev lite längre än jag tänkt mig eftersom jag inte hade tid att skriva kortare."

Det jag egentligen tänkt skriva om var ett par boktips dagen till ära, för ni vet väl att idag är det den Internationella Bokdagen?

Varsågoda!

Sågverksungen, Bricken på Svartvik, Sågspån och eld, Amerikauret av Vibeke Olsson


Svartvik, senvåren 1879. Bricken som snart fyller elva år arbetar som ströflicka på sågverket i Svartvik. Plötsligt har de tystnat helt, gnisslet, braken och rösterna som vanligtvis hörs dygnets alla timmar utom på söndagarna. Det är tyst i de andra sågverken också, i alla Sundsvallstraktens sågverk utom ett.

Brickens pappa låter henne inte vara med och strejka på riktigt, fastän hon vill och fastän hon är en riktig arbeterska, en ströflicka som börjar jobba vid halv sex varje morgon. Strejken är för vuxna karlar, säger pappa Edvin, den är för plankbärare och hjälpsågare och andra som fått lönen sänkt till under förra årets nivå och som inte längrehar råd med mjölk till gröten längre.

Nu när de är så många som strejkar måste väl ändå sågverkspatronerna lyssna på dem?




Bricken har blivit ribbkaperska på sågverket. I början var hon rädd för att komma för nära de oskyddade sågklingorna och för att sinka de andra, men nu klarar hon sig lika bra som Sirkka som redan varit där ett tag.

"Arbete gör en till en riktig människa", säger Brickens mamma. Hon vill lära Bricken och kamraten Saga att bli duktiga tvätterskor. Men Saga är mer intresserad av att slänga med sina mörka flätor när det är pojkar i närheten. Och Bricken undrar: är det arbetet och sammanhållningen på sågverket som är viktigast? Eller Jesus och dopförberedelserna som de får lära sig i kapellet? Eller är det kanske som Saga säger, att hitta den stora kärleken?





Bricken fyller 20 år i sommar. Hon kommer aldrig att bli som alla de andra med sin halva hand, men arbete gör en till en riktig människa och med kostkarlarna och deras aptit har hon arbete så det räcker.

Då kommer Berta från kolbacken med nyheter: Natan, han som gav sig av i vredesmod för ett par år sedan - han har kommit tillbaka!











Bricken ska snart föda sitt sjunde barn. Det är trångt i köksrummet. Och ändå: när magister Sundblad föreslår att hennes äldste, Nikanor, ska skickas till läroverket i stan blir hon inte alls lika glad och stolt som Natan. Ska Nikanor tvingas iväg hemifrån och bli en främling bland sina egna?

















Vägen mot Bålberget av Therése Söderlind


En sensommardag 1975 går Jacke och hans tonårsdotter Veronica upp på Bålberget i hemtraken Nyland vid Ångermanälven. Det sägs vara platsen där man avrättade häxor. Besöket blir kulmen på en kaotisk period som tagit Jacke tillbaka till barndomen och Veronica längre än så.

Malin växer också upp i Nyland nära älvens utlopp i havet. Året är 1674 när hon rannsakas för trolldom. I fängelset tänker hon på sitt liv och på hur hon alltid fått kämpa mot mäns förtryck. Hon våndas också över sin otyglade dotter som rymmer hemifrån, gång på gång.

Boken spänner en båge över tiden. Det är en roman om fyra människor - fyra öden - en bygd.











Bra länkar:




Protected by Copyscape Plagiarism Detection

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar