Själv lider jag av något som närmast kan liknas vid strukturfascism och tillhör självklart dem som sedan länge beställt de där julkorten. Mina yngre barn lider inte av samma kontrollbehov men är naturligtvis indragna i denna kontrollerade julhysteri. På vårt kylskåp hänger redan de på datorn utskrivna önskelistorna, för säkerhets skull med visuellt stöd. Har man önskat sig ett par hantlar i julklapp, ja då har man skrivit det men också lagt till en bild på hur ett par hantlar ser ut. Snyggt, prydligt och kontrollerat.
Inbjudan till att fira jul med familjen är självklart redan avklarad, likaså familjens inbjudan till nyårsfesten. Planer för inköp av jul- och nyårsmat är av hygieniska skäl ännu inte inhandlat, men inköpslistorna är färdigskrivna och hänger på kylskåpet bredvid barnens önskelistor. Snygg, prydligt och kontrollerat.
Allt är också klart inför resan som familjen planerat in så bra. Vi hinner precis fira nyår med goda vänner, städa av huset lite efter festen och sedan ge oss iväg till Arlanda och flyget som ska ta oss till Egypten. En välplanerad resa, där vi bara ska koppla av efter all julstress och all fet mat. Riktigt lata dagar ska vi unna oss. Kanske dyker vi någon dag bland korallreven eller så gör vi en utflykt till pyramiderna som barnen just läst om i skolan. Vi ska försöka dra ner på kontrollbehovet och ta dagen som den kommer (ja, lite planering behövs ju om vi ska hinna se allt vi vill se). Snyggt, prydligt och kontrollerat.
Jaa, har vi tänkt på allt nu? Japp, vi har kontroll, denna underbara känsla!
Reklam brukar sällan öppnas hemma hos oss, den går direkt till vår "återvinningslåda" som vi så prydligt har ställt i vårt pannrum. Men eftersom jag har tid över, allt är ju redan klart, öppnar jag ändå kuvertet från Stadsmissionen. Självklart förstår jag att det är ett brev med önskan om ett bidrag. Klart jag kan sätta in en 100-lapp, fattas bara. Det första som ramlar ur kuvertet är en kopia av ett brev som en ensamstående mamma skrivit till Stadsmissionen. Ett handskrivet brev med oerhört fin handstil, nedskrivet på ett collegieblocks-randigt papper:
Hej!
Jag vet inte om jag har rätt att söka ekonomisk hjälp hos er men min situation är katastrof så jag chansar.
Jag är ensam med mina tre barn, 12, 9 och 8 år gamla (fader avliden). Sommaren har varit kaos. Jag har aldrig varit hos kronofogden men är på väg dit i rasande fart. Jag blev utförsäkrad i maj. Jag söker desperat ekonomisk hjälp till hyra o mat, höst- o vinterkläder till barnen och vinterskor.
Och sen JULEN!!! Vill kunna ge dom en jul med god mat och julklappar och att få njuta av en tid som ska vara kärlek, istället för panik o stress. Som läget är nu kommer jag inte kunna ge dom någonting alls.
Snälla, snälla, finns det möjlighet till hjälp?
Texten drabbar mig med en sån kraft att jag nästa tappar andan. Här sitter jag i mitt kök, omgiven av strukturerade inköps- och önskelistor. Det känns nästan overkligt.
År 2011 finns det barn i Sverige som tycker att en lyckad jul är att kunna äta sig mätt. Skulle man ovanpå detta under även få en julklapp, ja då finns inget mer att önska.
Nu kommer jullovet, en efterlängtad ledighet för många skolbarn. Men det finns barn som kommer att sakna skolan och räkna dagarna till dess den börjar igen. Orsakerna kan vara många; en otrygg hemmamiljö eller vetskapen om att man inte kommer att få äta sig mätt.
Jag kollar snabbt av julklappslistorna till svärföräldrar och andra vi ska besöka under juldagarna. En bok, en flaska vin av bättre sort, chokladask och julblommor. Okej, vilka är det som ska få dessa saker? Jo, det är personer som redan har allt de behöver. Boken, vinet och chokladen kan de köpa själva.
- 100 kronor - Räcker till en matkasse med det allra nödvändigaste.
- 200 kronor - Räcker till en ordentlig lunch till 10 personer som lever i akut hemlöshet.
- 500 kronor - Räcker till bränsle i en hel vecka för Stadsmissionens Nattjourbil.
Vad kostar en bok idag? En finare flaska vin? Tror man rätt snabbt kommer upp i 500 kronor.
Stockholms Stadsmission har ett 90-konto (90 19 02-7) och kontrolleras av Svensk Insamlingskontroll, som ställer krav på att minst 75 procent av intäkterna går till ändamålet. Under 2010 gick 88 procent av Stockholms Stadsmissions intäkter till ändamålet, övriga 12 procent användes för administration och insamling.
Valet är ganska lätt tycker jag. Jag tänker ge mitt bidrag till Stockholms Stadsmission och bidra till att
2 982 stockholmare får möjlighet att fira jul i år.
2 982 stockholmare får möjlighet att fira jul i år.
Förutom inköpet av ett antal Stockholmsgåvor, sätter jag in en extra peng med förhoppning om att mamman som skrivit brevet där hon ber om hjälp med mat och kläder, ska kunna få fira jul med sina barn utan att känna panik och stress.
Pengarna sätter jag in på Stockholms Stadsmissions PlusGirokonto 90 19 02-7. Hur gör du?
