Att kunna ge är en gudagåva men ack så tålamodskrävande!

Att ge är den största gåvan brukar man säga. Och visst är det kul att ge bort något som man vet att mottagaren önskat sig riktigt mycket.

Själv minns jag känslan när jag som liten en tidig lördagsmorgon med högtidlig min överlämnade ett taffligt inslaget paket till mina frukostätande föräldrar. Hjärtat bankade av spänning när det försiktigt började packa upp min "skatt". Vad skulle de säga? Skulle de se hur fantastiskt det var, mitt från skolslöjdens sydda pennfodral? Ja, visserligen gick det inte att öppna fodralet eftersom det kört ihop sig lite när jag knåpade med fodralets dragkedja, men de måste väl ändå förstå själva idén?

"Men oj så fint du gjort", sa min mor och vred och vände på tygbiten hon höll i sin hand. "Vad är det för något?"

Min far gjorde en knyck med huvudet åt mitt håll samtidigt som han spände ögonen i min mor. "Men snälla rara, det ser du väl att det är en grytlapp?!" utbrast han samtidigt som han klappade mig tröstande på armen. "Ett jättefint arbete vännen, den kommer vi att ha stor nytta av."

Jag gjorde en ansats till att rätta honom och säga att det alls inte var någon grytlapp. Det kunde väl varenda människa se att det var ett pennfodral? Men eftersom superlativen haglade kring min grytlapp fann jag det för gott att låta dem tro att det var en just en sådan. Under flera år hängde sedan mitt pennfodral prydligt på en krok ovanför spisen. Mina föräldrar var väl helt enkelt för snälla för att ställa frågan om hur jag resonerat när jag sytt dit en dragkedja på grytlappen, för vad jag minns kom aldrig frågan upp.

Kanske är det så att det inte bara är mottagaren som gläds över gåvan, även givaren har något att "tjäna" på det hela. För någon minut tillskrivs man all världens godhet (om man haft den goda smaken att vara lyhörd inför vad som önskas), en massa "men, tack snälla!", "hur kunde du veta att jag önskade mig just en sådan?" och så vidare. Den sistnämnda frågan låter man kanske bli obesvarad. Jag menar om mottagaren under den senaste månaden har uttalat sitt önskemål minst tre gånger om dagen, satt önskelistor på kylskåpet (med fyra magneter för säkerhets skull i händelse av att önskelistan skulle försvinna) och gömt små "önskelappar" i boken man för tillfället förlorat sig i, ja då behöver man ju inte vara medlem i Mensa för att snappa upp att här finns ett starkt önskemål om en speciell present.

En person i min omedelbara närhet, (just hemkommen från några dagar på Västkusten) fyller år om några dagar. En annan person i dennes omedelbara närhet har slagit in ett paket med en första tanke om att detta ska överräckas på födelsedagen. Men det är ju så olidligt spännande och väntan till rätt dag för paketöppning känns som ljusår framåt.

Dialog, scen I:
(G = givare, M = mottagare)

Foto: Klara Hemlin

G: "Hej, välkommen hem! Har du haft det bra?
M: Ja, det har varit kanon! Men det är skönt att komma hem ändå.

Här följer lite pysslande med resväska, smutskläder och annat. "G" vandrar lite oroligt omkring. Verkar lite spänd.

M: Vad är det med dig? Varför går du bakom mig hela tiden?

G: Det gör jag väl inte alls! Man får väl gå.... omkring?!

M: Jo, jo för all del, men precis bakom mig hela tiden...?

"G" sätter sig i vardagrummet och slår på TV:n medan "M" tar sig till köket. På köksbordet står ett fint inslaget paket.

M: Nä men, vilket fint paket! Är det till mig?
G: Nä men åhh!! Du skulle ju inte se det. Nu blev allt förstört!
M: Ja men varför ställer du det mitt på köksbordet då? Jag menar, det där paketet ser ju en blind.
G: Ja då är det lika bra att du öppnar det med en gång... nu när du redan sett det.
M: Nej, det vill jag inte. Jag sparar det hellre till min födelsedag.

"M" går till vardagsrummet och slötittar lite på TV. "G" står lite rådvill kvar i köket. Plötsligt kommer "G" farande med paketet i högsta hugg.

G: Men titta här, det är ju ett hål i pappret! Du har försökt tjuvtitta! Nu är det lika bra att du öppnar det.

M: Nä, vet du vad. Nu får du allt koppla av. Jag har verkligen inte haft hål i det fina pappret och jag vill spara paketet till födelsedagen. Stoppa in det i någon garderob så lovar jag att "glömma bort" att det finns.

"G" har inga fler argument utan får nöja sig med att vänta ytterligare några dagar innan "Åhh, tusen tack", "Gud va glad jag blir, hur visste du att jag önskade mig precis en sådan?"

Ridå

Dialog, scen 2:

"M" sitter fortfarande i soffan och konstaterar att det som flimrar på TV-screenen är totalt ointressant. Istället greppas en iPhone och "M:s" uppmärksamhet riktas istället till ett par riktigt roliga sms. "G" är tillbaka i soffan, sitter där och suckar lite uttråkat. Plötsligt reser sig "G", far iväg in i sovrummet och kommer tillbaka med paketet som ställs mitt på vardagsrumsbordet. "M" släpper för ett ögonblick sms:andet och låter en frågande blick fara mellan paketet och "G".

M: ??!!
G: Ja men du måste öppna det!
M: Men jag vill inte! Det är flera dagar kvar tills jag fyller år. Det är då man ska få presenter.

Tystnad

G: Ja men ta det som en "välkommen-hem-present" då?
M: Ja men då har jag ju ingen när jag fyller år!
G: Jodå, du får säker fler presenter. Öppna nu!
M: Nej!
G: Jo!
M: Nej, säger jag ju!
G: Ja men man gör inte så mot presenter! Den kan inte ligga i garderoben, det är en liten present, den blir jätterädd när den ligger där alldeles ensam i mörkret. Se hur den darrar! ("G" skakar omilt paketet.)

Och mot ett sådant argument kan det ju vara svårt att värja sig. Ingen vill ju medvetet skrämma ett litet ensamt paket. Man har väl inte ett hjärta av sten? "M" ger upp och öppnar försiktigt paketet. "Åhh, tusen tack", gud va glad jag blir, hur visste du att jag önskade mig precis en sådan?"

"G" sträcker lite på sig, låter ögonbrynen löpa lite upp och ned och med ett snett leende deklarerar:
"Tja, man är ju uppmärksam helt enkelt, det är sånt man känner på sig liksom. Vad kul att du gillade det. Hade kanske varit roligare om du väntat till födelsedagen med att öppna det, men nu när du ändå tjatar så på att få öppna, tja, då är det väl lika bra att stilla din otålighet. Men nästa gång kommer jag inte att gå med på något paketöppnande i förväg! Någon måtta får det väl ändå vara... vuxna människa!

Ridå

Kanske är kungens bankkort spärrat?

Jag har egentligen aldrig tänk så mycket på vårt kungahus, det intresserar mig inte nämnvärt, för att inte säga, det intresserar mig inte alls.

Men kanske har det med åldern att göra att jag numer känner någon form av olust inför dessa vinkande bratz, en klump i magen när det nu stundar bröllop av det mer överdådiga slaget. Jag känner ingen ur kungafamiljen, har aldrig träffat någon av dem vilket i sin tur innebär att de aldrig har bemött mig otrevligt på något sätt. Ändå känner jag att hela spektaklet kring kungahuset börjar bli rent av motbjudande. Vad är det för ena egentligen? Om man funderar på det ett slag. Det är en familj på sju, snart åtta personer om man räknar in Estelle, Danne och Chris, åtta personer som har det mer än välbeställt. De är inte trångbodda, bor så centralt man kan önska och har till det ett antal sommarhus att dra sig tillbaka till när andan faller på.

Ett axplock av kungahusets privatägda fastigheter:

• Solliden på Öland
• skidstuga i Storlien
• hus i Sunne
• en fiskestuga i Forsavan
• hus på Djurgården
• hus i Trosa
• Villa Mirage i Frankrike
• Lägenhet på Manhattan (hyra/månad 40 000 kr)

Kungahuset äger inte Stockholms slott och Drottningholms slott, de ägs av de svenska skattebetalarna genom Statens fastighetsverk. Men det är bara kungen som har rätt att disponera dem. Hmm.. vi betalar alltså dess slott medan kungahuset disponerar dem gratis. Jo, han behöver förstås se till att slotten inte förfaller helt, den kostnaden får han stå för själv. Men med tanke på att han under 2012 fick (ja FICK) 122 miljoner kronor av skattebetalarna, så behöver han inte anlita svartjobbande polacker när det ska tapetseras om. Inte heller behöver ha ta av sina egna "sparade" pengar.

Hur mycket pengar har då var och en av medlemmarna i kungahuset?

Taxerade förmögenheter 2011:

• Kungen - 295 000 000
• Carl-Philip - 29 507 313
• Victoria - 30 447 092
• Madde - 26 135 432 
• Silvia - 871 466 (usch och fy vad lite, hur har man tänkt att hon ska klara sig?)
• Daniel - 1 888 000 (stackaren har ingen taxerad förmögenhet utan bara inkomst av kapital.)
• Chris - 460 000 000 (värdet på hans hedgefond)
• Estelle - 12 600 (barnbidrag)

Man får väl säga att det gemensamma hushållet ändå har en rätt hyfsad årsinkomst. Tror inte de får avslag på en eventuell låneansökan hos några av storbankerna och skulle det gnisslas på SEB eller någon annanstans kan de ju alltid höra sig för hos Bluestep för de lånar ju ut pengar även till dem med blygsam återbetalningsförmåga.

Ment trots hushållets totala förmögenhet på nära en miljard kronor tycker ändå kungen att de suger på ramarna. Därför begär han nu ytterligare pengar från skattebetalarna - 398 miljoner för utbetalning under 2013 - 2015.

Någonstans förstår man ju ändå kungen. Det är dyrt med döttrar som springer runt och festar, röker och dricker, förlovar sig hit och dit och sedan får för sig att ställa till med bröllop. Nu är det Madde som ska ringbesättas och det blir säkert en dyr affär. Men det vore ju smakfullt om brudens far kunde punga ut med lite av vad det spektaklet kostar. 600 gäster är bjudna till Maddes bröllop, en ansenlig hop gäster får man ju ändå tycka. Men finns det hjärterum, finns det stjärterum brukar man ju säga och säker kan man leta fram någon gammal klappstol från 1522 om det skulle knipa. En riktig fest blir det säkert i alla fall. 

Självklart ska de tu få en riktigt minnesvärd dag, det är alla brudpar förunnat. Det som skaver lite i mig är dock att jag måste vara med och betala för spektaklet trots att jag inte känner en enda av gästerna, ännu mindre brudparet och dessutom är det ingen som fråga om jag VILL vara med att betala. Hur många poliser kan man tänka kommer att patrullera Stockholms gator, hur många av dem kommer att bevaka Slottskyrkan och hur många poliser kommer att hänga utanför Drottningholms Slott? Faktum är att det är så många att polisen inte själv vill avslöja antalet. Att säkerhetspådraget kommer att kosta skattebetalarna en hisklig massa pengar är det dock ingen tvekan om. Man får ju bara hoppas på att man inte behöver polisen tjänster under lördagsdygnet, för har de svårt att rycka ut i vanliga fall kan man nog utgå ifrån att de som blir sönderbankade av sina män på lördag, helt enkelt får lösa situationen på egen hand. 

Och vilken present är det vi ska ge till brudparet? Ska bli spännande att se vad vi lagt pengar på. Antar att man får vara glad över att statsministerns sekreterare säkert är den som fått löpa gatlopp för att hitta de där speciella glasen eller vaserna som vi ska ge bort. Det besväret har man ju i alla fall sluppit.

Nej, lite gnällig känner jag mig allt. Låt dem gifta sig hur mycket det vill, det är jättefint med bröllop, men låt mig få lägga mina pengar på det jag själv anser vara förnuftigt. Samtidigt kan ju de som vill betala för kungahuset få göra det. Varför kan man inte göra som med Svenska Kyrkan, varje myndig person kan själv avgöra om man vill betala till kyrkan eller inte? 

Nu stundar den svenska nationaldagen och Skansen får besök av kungahuset. Hade det inte varit lite klädsamt och Madde och Chris passat på att köra Skansens drop-in-bröllop i stället? Ett betydligt billigare alternativ, rent av så billig att kungen skulle kunna drämma plastkortet i disken och själv betala för hela kalaset. Såvida vi skattebetalare inte betalar därför att kungen fått sitt bankkort spärrat?! Hemska tanke. Tokigt är det i alla fall att ingen berätta för dem om drop-in-bröllopet på Skansen, nu är det försent. Istället får de nöja sig med att sitta längst fram vid Solidens scen och lite avmätt vinka åt folket.

Själv tänker jag delta i Stockholms Stadsmissions nationaldagsfirande i Gamla Stan. Tjiihii!!

Länkar:

Nationalfirande med Stockholms Stadsmission