Ja och så var det påsk igen. En del saker vet inte bättre än att upprepa sig oavkortat. Man vill liksom säga: ”Ja, jag vet! Been there, donet that!” Men hjälper det? Nej, inte det minsta. Uppenbarligen begriper inte påsken utrikiska för nu står den för dörren igen. Lika gul och kvittrig som vanligt.
Men om man själv varit lite mer språkbegåvad hade man kanske kunna säga ifrån på arameiska? För det var språket man menar att Jesus talade. Och påsken har något med den killen att göra. Visste ni det? Eller om man körde Google translate och fick fram något riktigt bra på hebreiska? För påsken är faktiskt från början en judisk tradition som firas till minne av israeliternas uttåg ur Egypten. Först under 1000-talets mitt började de kristna fira påsk och det till minne av Jesu död och uppståndelse.
Visste ni att påsken i själva verket består av tre olika delar? Fastlagen, fastan och så själva påsken som infaller på påskdagen? För egen del är jag mer än tacksam över att slippa just fastan som påbörjades 46 dagar innan påsk. 46 dagar! Och jag som gnäller över mina 5:2 dagar. Skulle jag vara tvungen att vara utan mat i 46 dagar hade jag nog börjat slåss redan på dag fyra. Nej fy och usch!
Men varför så lååångråkigt på lååångfredagen?
Långfredag var nog för många den längsta dagen på året. Det var den stora sorgens dag och hade en stark betoning på sorg och bot. Den firades stilla, inte sällan med svarta kläder. Sorg- och botgöringstemat har funnits med till modern tid. Teatrar, danspalats och biografer var ända fram till 1970-talet enligt lag skyldiga att hålla stängt.
Ja kära nån, vem minns inte hur trist det kunde vara? Några påskägg sprängfyllda med godis skulle man inte få förrän dagen efter, så man kunde inte ens roa sig med att äta sig illamående på jordnötsrutor, hallonbåtar och Ahlgrens bilar. Och Instagram hade man inte hört talas om när fredagen var som längst, inte heller Facebook eller Snapchat. Hur tråkigt kunde man egentligen ha, jag menar bara på ett ungefär?
Men i ärlighetens namn var det ändå tuffare för Jesus den där dagen, han hade nog bytt på bumsen om han kunnat. Tror kanske ändå inte att bytesaspiranterna stått som spön i backen, hur långtråkig den än hade haft.
Men äggen då? Varför vräker vi i oss ägg på påsk?
 |
| Foto: Markus Schreiber |
Men vad har allt det här med ägg att göra? Förklaringen är egentligen ganska enkel. Detta hänger ihop med att hönsen, genetiskt och med liten tillgång till foder, hade uppehåll i äggproduktionen under vintern. Produktionen kom igång igen ungefär lagom till fastan (typiskt hönor, värpa som galningar när man ändå inget får äta) och eftersom ingen åt av dem under fastan skapades ett äggöverskott till påsken. Dagens avelstammar av höns kan dock lägga ägg året runt.
På medeltiden bar man omkring med korgar fulla av dekorerade ägg. Äggen skulle till kyrkan där prästen skulle välsigna dem. Man undrar ju lite stillsamt varför?
Så kom påskharen in i bilden
Påskharen dök upp första gången i Heidelberg i Tyskland i slutet av 1600-talet. Harar och kaniner var symboler för fruktsamhet och spirande liv under de hedniska vårfesterna, långt innan kristendomen infördes. Tyska utvandrare tog sedan påskharen med sig till USA, där den fick stora framgångar i mitten av 1800-talet. Efterhand började den även komma med sötsaker till barnen och lägga ägg.
Alltså där någonstans tappar i alla fall jag fokus. En hare som lägger ägg känns ju onekligen som en något ovanlig egenskap hos en gnagare. Men vad vet jag.
I Skandinavien betraktades harar och kaniner som skadedjur, eftersom de kunde förstöra skörden, och därför tog det många år innan påskharen invandrade. Omkring år 1900 korsade den dock gränsen till Danmark och spred sig från Sönderjylland och norrut.
Ok, nu vet vi varför vi firar påsk, varför vi äter ägg och varför långfredagen var så gruvlig långtråkig fram till dess att någon kom på den briljanta idén att låta folk fira sina fredagar som de ville. Hallå framtiden, liksom! Härliga 70-tal ändå, nytänkandets tid! Men någonstans måste det ändå hakat upp sig med hur fredagarna skulle framlevas. Det tog sina modiga år fram till dess att fredagsmyset och Tacomiddagen gjorde entré i de svenska förortshemmen.
Men fanns inget kul med påsken förr, något som man ändå kunde få trösta sig med? Jag får googla en lång stund innan jag hittar det – Riset!
Påskriset
Ur långfredagens tema om lidande kan man härleda påskriset. Förr användes påskriset för den så kallade långfredagsrisningen (ante mig, inte nog med att fredagen var dötrist, man skulle få stryk också). De äldsta uppgifter som finns kring långfredagsrisningen är från 1703 då den omtalas som ”en gammal sed” vilket gör att de flesta drar slutsatsen att påskrisning förekommit åtminstone på 1600-talet.
Risningen gick ut på att far i huset (jaha, där sprack det lilla roliga) piskade upp barn och tjänstefolk för att påminna om Kristi lidande. Risandet övergick under 1700-talet i en lek där barnen piskade sina föräldrar på morgonen och där sjusovarna utsattes för risbastu.
Jamen det här kanske kunde vara något att ta upp igen, jag menar, vi ska vårda våra gamla fina traditioner. Man samlar helt enkelt familjen till ett familjeråd och berättar att ”nu barn ska ni få höra något spännande, nu ska ni få stryk med påskriset”.
Kanske skulle de undra varför. Men den typen av frågor kan man svamla bort menar jag, något djävulskap har de säkert gjort som man aldrig fått reda på. Men jag vet inte … tror inte de skulle göra vågen precis. Nej, inte ens det lilla roliga fick man ha. Påsken är säkert mycket roligare i Lettland och Tjeckien, för där lever långfredagsrisningen fortfarande kvar.
Hellre påskkärring än häxa
Idén med påskkärringar anses komma från 1600-talets häxor. På 1660- och 1670-talen var häxprocesserna som värst i Sverige och hundratals avrättades efter att de antagits ha åkt till djävulens gästabud. Gästabudet hölls i en praktfull gård på en plats som ofta, men långt ifrån alltid, kallades för Blåkulla. Häxorna trodde att de serverades massor av läckerheter, men det var i själva verket grodor, ormar och paddor.
För att skrämma iväg häxorna tände man eldar och sköt med gevär. Något som lever kvar än idag i form av påskbrasor, valborgsmässobål/majbrasor, påsksmällare och raketer.
Idag har påskkärringarna tillbehören kaffepanna, en svart katt och kvast.
Flera av dessa attribut har ingen direkt koppling till ”häxorna” på 1600-talet. Kaffe dracks inte i Sverige på 1600-talet och inte heller finns svarta katter omnämnda i rättsprotokoll från den här tiden. Men kvasten då? Ja den fick väl bara hänga med liksom, ett kvinnligt attribut, typ ”Mamma är lik sin mamma …”
Ett litet påskägg är jag väl värd ändå?
Nej blir jag lurad på läckerheterna om jag tagit mig hela vägen till Blåkulla, då får ”någon” faktiskt köpa mig ett riktigt fint påskägg istället. Ett Fabergé kanske?
Fabergé och hans guldsmeder gjorde det första ägget till påsk 1885. Det var på beställning av tsar Alexander III av Ryssland och skulle bli en påskpresent åt tsarens danska hustru Maria Fjodorovna. På utsidan var det ett enkelt emaljerat vitt ägg, men när man öppnade det avslöjades en gyllene gula. Inuti gulan fanns det en förgylld höna och inuti den fanns en liten krona. Ja, nu börjar det likna något!
Tsarinnan blev så förtjust i ägget att Alexander utsåg Fabergé till kunglig hovleverantör och han fick till uppgift att till varje påsk förse tsarinnan med ett nytt ägg, men det skulle vara unikt och innehålla en överraskning. Nikolaj II av Ryssland fortsatte traditionen med en årlig gåva till sin tyska hustru, Alexandra Fjodorovna och fortsatte att ge ägg till sin mor, änketsarinnan.
Den där Alexander, han gick inte av för hackor han! Han visste uppenbarligen hur en slipsten ska dras.
Fabergés företag blomstrade, och planeringen av äggen tog nästan ett år. Så fort man hade bestämt sig för ett tema, tog dussintals juvelkonstnärer över arbetet med att tillverka ägget.
Totalt tillverkades 57 ägg, och det enda ägget som lämnade Ryssland var det som Maria Fjodorovna tog med sig 1918. Resten av äggen blev bortglömda under tumultet under den ryska revolutionen 1917. Några ägg stals av plundrare, medan resten lades i Kremls valv.
På 1930-talet sålde Josef Stalin fjorton ägg på västerländska auktionshus för att få in pengar. Några ägg såldes då för så lite som 400 dollar.
 |
| Världens dyraste Fabergésägg |
Ett av Peter Carl Fabergés berömda juvelägg såldes av auktionshuset Christie’s 2007. Prislappen är den största någonsin för ett Fabergé-ägg, drygt 115 miljoner kronor. Köparen är en rysk konstsamlare. Undrar just om han är gift?
Nej, det blir nog inget Fabergés ägg ändå. Om man mot förmodan hade 115 miljoner kronor som låg och drällde i någon gammal kartong, vore det dumt att önska sig ett ägg i påskpresent. Jag menar, hur kul kan
det vara när man har en gemensam hushållskassa?
