Smör på färskpotatisen kan gräva stora hål i plånboken

Så blev det då dags för undertecknad att ta sig upp på vinden och plocka ner höst- och vinterkläderna som så omsorgsfullt vikts ihop och packats i färgglada förvaringskassar inhandlade på Stockhome. Det känns alltid som lilla julafton när jag ska "byta" garderob eftersom jag blir lika överraskad varje gång jag börjar plocka upp "halvårsbytet" av kläder. Tidigare totalt bortglömda impulsköp ligger nu plötsligt blottade på sängen och jag hör mig själv utbrista:

- Åhhh, ja visst ja, den här hade jag glömt bort!! Och den här toppen, hur har jag kunna förtränga den, den är ju jättesnygg?! Den ska jag ha på jobbet i morgon.

Jaa, så där håller jag på likt ett småbarn som just lärt sig ljuda sig igenom julklapparnas namnetiketter och står inför det faktum att de flesta paketens etiketter har samma namn som det som står i mitt eget prästbetyg.

Fint lägger jag upp alla plagg så jag kan få en överblick över gångna impuls- och ångestinköp som min hjärna lyckats radera och istället bakat in i något sorts "jag-har-inte-gjort-några-onödiga-inköp-dimma".

Ja, ja, tänker jag förlåtande för mig själv samtidigt som jag slänger en blick över axeln för att kontrollera att ingen annan tar del av dessa "glömda" inköp, ingen har ju fått lida på grund av inköpen. Ja, OK då, det skulle väl vara min egen plånbok då som emellanåt inte innehållit annat än gamla kvitton och bilder på barnen som små. Men det är glömt nu!

Jag behöver inte köpa ett enda plagg till hösten, jag har allt man kan önska. Tänker man på det riktigt ordentligt har jag faktiskt gjort mig själv en tjänst. Jag har varit förutseende nog att göra dessa inköp i förtid så att jag nu så här efter semestern slipper dänga plastkortet i disken i någon svindyr boutique. Hmmm... ju mer jag tänker på det skulle man faktiskt kunna säga att jag är en person som är noga med att planera mina inköp. Känner mig riktigt stolt över mig själv!

Klart för drabbning, nu ska här provas kläder! Omsorgsfullt väljer jag ut ett par snygga jeans och en topp som passar till. Jag kränger av mig mina sommartrötta leggins och drar på mig "höstjeansen".

Men... va f-n är detta?! Hallå!!! Vems byxor är det här, dotterns som just börjat i årskurs 4?!

I mitt huvud är det fullständigt kaos. Förtvivlat låter jag blicken fara mellan kläderna på sängen och den färgglada förvaringskassen. Har jag tagit någon annans kasse? Ja, så måste det naturligtvis vara, det är fel kasse! För bråkdelen av en sekund kan jag skönja en lättnad som försiktigt låter min hjärna vada i dess milda ljus. Men snart griper ångestens tag om mitt hjärta på nytt och jag står inför det faktum att inga av de plagg jag just packat upp kommer att vara avsedda för kroppen jag nu drar omkring på. Jag är förlorad! Jag är rökt! Jag är slut som artist!! Jag har levt livets glada dagar i fyra semesterveckor och nu är det pay-back-time!!

Men hur är det möjligt?! Lite smör och salt på färskpotatisen kan väl inte vara en sån stor grej, eller några (nåja) glas rosé ska väl en kropp klara utan att förvandlas till en oformlig massa? Och jaa, jag har ätit godis varje dag men jag har ju för BÖVELEN HAFT SEMESTER!!!!

Snabbt sliter jag kläderna från sängen och knölar ned dem i kassen, drar igen dragkedjan och försöker andas djupa, långsamma andetag. Försöker låta bli att titta åt kassen där den står och hånler i hörnet. Nu är goda råd dyra (och ännu dyrare kommer det att bli om jag måste köpa mig en helt ny garderob). Vad göra? Google så klart, min vän i nöden! Här ska googlas på tjocka semestermagar och höfter som nått nya toppnoteringar i tillväxt!

Sagt och gjort. PC:n går varm och jag hittar sida upp och sida ned med olika bantningsmetoder, Atkins-, Flygvärdinne- och Vinägermetoden, listan kan göras hur lång som helst. Känner trots allt en liten tröst, det finns en massa fantastiska människor där ute som tänkt ut den ena metoden efter den andra för att jag ska komma tillrätta med det faktum att jag har gått upp i vikt.

Fastnar för en sajt med rubriken "Har du ofta tänkt på att göra något åt din vikt – då är tiden inne nu"! Jaa, det ska gudarna veta, tänker jag lite bittert. Tiden var inne vid pass första semesterdagen. Ögnar snabbt igenom texten. Äppelvinäger? Ska det verkligen vara något det? Låter ju inte som någon höjdare precis. Hur menar man? Ska jag skåla i äppelvinäger när övriga gäster på middagen skålar i ett glas rött. Och vad ska jag ha på tallriken, äppelvinäger i geléform? Med en snabbt växande skepsis läser jag vidare men när samma sajt menar att resultatet kan bli ännu bättre om jag drygar ut vinägerna med "Grönläppad mussla från Nya Zeeland" får jag nog. Nää, sina grönläppade musslor får de ha för sig själva.

Så faller så ögonen på en sajt som presenterar "Fruktdieten". Frukt? Ja men det är ju gott, den kanske kan vara något. OK, hur mycket frukt får man äta mellan fettsnåla luncher och middagar? Noll, zero, niente, nada! Är det ett skämt?! Får man bara äta frukt? Läser att detta är "dieten då du ska hålla dig till råa frukter, bär nötter samt grönsaker. Inget levande (?!). Dieten kan verka väldigt ensidig." Kan verka ensidig?! Ja där slog man väl i alla fall huvudet på spiken! Och vad menar man med att man inte får äta något "levande"? Har ju inte för vana precis att sätta gaffeln i en fisk som kippande efter andan ligger och stirrar storögt på mig från tallriken. Inte heller har jag fört saltkaret över ett lamm som bräkande menar att man ska "salta efter behag".

Nää, det här går inte. Det effektivaste sättet måste ändå vara att sluta äta helt och hållet. Men då dör jag ju och just för tillfället i alla fall skulle ett sådant beslut känns som om man överreagerat en aning.

Så funderar jag en stund..... kanske är det så. Att jag överreagerar? Är det verkligen så farligt med några "trivselkilon"? Som 50-plusare är det ju ett privilegium att kunna luta sig mot det faktum att kroppens förbränning liksom slaknar en aning med åren. Det är så det är, i alla fall för oss kvinnor. Det är som om kroppen plötsligt gör sig redo för att bli mor- eller farmor, en sådan där äppelkindad, smårultig tant som luktar vanilj och använder vispgrädde för att reda av såsen. Det kanske är något man helt enkelt får finna sig i?

Jag ger mig själv en rungande örfil! NEJ, NEJ, NEJ.... försök inte med mig! Jag är varken mor- eller farmor och jag kommer aldrig att reda av såsen med vispgrädde!

Så släcker jag ned alla sajter om fruktdieter och grönläppade musslor. Tar mig fram till spegeln och begrundar mitt öde. Jag möter min egen blick och ser framför mig hur jag skulle se ut om jag gav efter för "trivselkilona" som troligtvis skulle växa i antal om jag inte tar mig i kragen.

Sakta växer bilden fram av mig själv där jag låtit rosévin och smörad färskpotatis fått tagit överhanden.

Nä, inte en chans. Från och med nu blir det ett salladsblad i veckan den närmaste månaden. Små, små tuggor ska jag ta, kanske spetsar jag bladet med lite salt och till helgen med några droppar äppelvinäger.

Höstjeansen ska på, så är det bara!!

Från grottmålningar till tarmbesvär på pendeln

Målade bison i grottan La Covaciella i Asturien, Spanien.

Redan för sisådär 15 000 år f.Kr kommunicerade människorna med varandra. Till exempel höll Magdalénienkulturen i västra och centrala Europa humöret uppe genom samtal och historieberättande.

Vissa historier var så hisnande och ofattbara att man bestämde sig för att de helt enkelt måste bevaras för omvärlden.

Det skulle dröja länge än innan skrivmaskinen, karbonpappret och telefonerna var en självklarhet, så vad göra?

Jo man ristade helt enkelt ned hela den fantastiska historien eller samtalet på en vägg och vips hade man en grottmålning!! Nu kunde alla ta del av historien som var så fantastisk att det fanns ett allmänt intresse för den. Men hur gjorde de om de skulle berätta något personligt för någon annan? Till exempel mannen som inte var helt överens med frugan om vilken grotta som var bäst att bo i? Eller hur gjorde frun som ville ställa sin man mot grottväggen då hon hört grymtas om att han varit i "fel" grotta och förlustat sig? Jaa, eftersom dessa människor säkert var tillräckligt civiliserade redan 15 000 år f.Kr förstod de säkert att dessa frågor rörde endast de inblandade. Därför kan man tänka sig att de satte sig i ett ledigt grotthörn och redde ut saken som två vuxna människor.


Men med åren blev det rätt tufft att föra ett budskap vidare genom att hugga i grottväggen. Människorna hade börja sprida sig över större landområden och alla hade inte möjlighet att vandra till "klottergrottan" när något av allmänt intresse skulle avhandlas.

I slutet av 1300-talet påbörjades bygget av Kinesiska muren i den form den har idag. Det var ett digert arbete som stod klart först i början av 1600-talet.

Från tornen hade man nu möjlighet att kommunicera över stora områden genom röksignaler. Tornen fick helt enkelt bli signalleringsstationer.

När man så behövde berätta något som var viktigt för många att känna till, begav man sig helt sonika till någon av  singalleringsstationerna och genom att täcka över en stengryta med en filt och snabbt dra bort den kunde en rökpuff skapas och genom olika typer av "puffar" kunde man berätta det som alla behövde veta.

Men hur gjorde man på den tiden i Kina om man ätit något olämpligt som satt hela tarmsystemet ur spel och snabbt behövde få en vägbeskrivning till närmaste "toahål"? Ja, troligtvis var det inget man ville berätta för alla på flera mils avstånd så där hade man ingen användning av röksignalerna. Eftersom kineserna hade lyckats bygga jordens längsta byggnadsverk får man väl utgå ifrån att de inte var helt tappade bakom en vagn. Lite tyst och försiktigt frågade de säkert den förste de träffade på om de visste vägen till närmaste "hål".

Men dessa röksignaler osade förskräckligt och trots de höga tornen på Kinesiska muren fanns det trots allt en begränsning i hur långt man kunde nå med sina viktiga samtal och berättelser.

På 1600-talet infördes postväsendet i Sverige. Distributionen skedde genom ett nätverk av bondgårdar. Drängen som kom med posten anmälde sin ankomst genom att tuta i hornet. Då var det dags för den postansvarige på gården att göra sig redo att föra posten vidare till nästa gård.

År 1645 startades en av världens äldsta tidningar - "Ordinari Posttijdender" vilken distribuerades av postiljonen. I tidningen skrevs det som ansågs vara viktigt för alla att veta. Censuren hade dock gjort sitt intåg och för att hålla folket på gott humör förde man inte vidare dåliga nyheter. Det kunde bedröva allmogen och trupperna, och vara dåligt för moralen. Goda nyheter eller rätt sorts nyheter däremot, ansågs öka viljan att betala skatt och lusten att ställa upp i krigen.

Alla hade självklart inte tillgång till tidningar och kyrkan blev därför viktig för att föra vidare samtal och berättelser som var viktiga för gemene man. Från predikstolen kunde prästen därför föra vidare valda delar av det som stått i tidningen, de delar han ansåg vara av allmänt intresse.


När så greve Gustaf Otto Stenbock skulle fria till sin Christina De la Gardie gjorde han säkerligen inte detta genom att sätta in en fråga om giftemål i tidningen "Ordinari Posttijdender". Vem hade med det att göra? Tänk om hon i sin tur tackade nej till giftemålet genom att sätta in en annons i samma tidning?  Nej, Stenbock som både var greve, riksråd och generalguvenör över Skånelandet visste förvisso inte hur man höll sig ren men helt bakom flötet var han inte. Om man basunerade ut det mest privata för alla  i sin omgivning, jag då var man också tvungen att dela eventuella nederlag med den samme. Det som var viktigt för alla att lyssna till, det skrev man om i tidningen, de privata angelägenheterna skötte man diskret. Kanske skickades ett brev via Posten?

Nu för tiden finns möjligheten att kommunicera på många olika sätt. De helt privat samtalen kan till exempel skötas via mejl, sms eller över en god middag. De viktiga berättelserna slås upp stort i tidningarna, på TV och på Internet så att alla kan ta del av det som är av allmänt intresse.

Men så finns det de som tycker att allt som pågår i just deras liv är av allmänt intresse, de som tillskriver sig en större betydelse än de i själva verket har - mobilpratarna på bussen, tåget och i tunnelbanan!

Då menar jag inte de som svarar efter andra ringsignalen (en signal som för övrigt spelar de första tonerna ur Grieg's "Våren") och tyst för ett privat samtal.

Nä, nu pratar vi de som har laddat ned ACDC som ringsignal och tycker att valet av ringsignal är av allmänt intresse. Efter ett hårdrocksriff på 20 sekunder svarar killen vrålande:

- HALLÅ. NÄMEN TJENA BA', LÄGET?!!! JA FÖR FAAN, JA É PÅ!

Två sekunders tystnad.

- NÄ, FAAAN DE 'E LUNGT, DET VAR BARA RÄNNSKITAR. JÄVLAR, VILKA RÄNNSKITAR, DU SKULLE VART ME  (??!!) FY FAAAN VÄRSTA SKITEN!!!! MEN DE E LUNGT, ETT PAR BIRA SÅ STOPPAR DET UPP. MOOHAAAAAA, HA, HA, HA!!

Samtalet tar slut och jag börjar från början i den text jag tänkt hinna läsa igenom innan jag ska kliva av tåget. Då hörs en ny ringsignal, nu i tonerna av något jag tror man gillar att dansa till när man tagit Extacy. Glädjande nog svarar vederbörande redan efter 12 sekunder.

- JA, DE E LINA?!

En lång tystnad följer. Jag hinner rent av läsa 1/4 av min text. Sen brakar det löst:

- OM DU BARA NÅGON JÄVLA GÅNG KUNDE SÄGA NÅGOT SNÄLLT!! FAAN TA DIG! DU SKA INTE SÄGA NÅT, DU STRULADE MED SOFIA I LÖRDAGS...... JO FAAN DE GJORDE DU BA, DE HAR ISA SAGT!! JO, DET GJORDE DU!!

Fem sekunders tystnad och alla i vagnen väntar spänt på fortsättningen. Går det här förhållandet verkligen att lappa ihop ser vi ut att undra.

- NÄÄ, NÄÄÄÄÄÄ NU JÄVLAR!!! NU JÄVLAR ÅKER DU UT!! DU KAN DRA ÅT HELV..... OCH DE KAN SOFIA OCKSÅ!!

Jaa, och så säger man att grottmänniskorna var ociviliserade, att kineserna jobbade långsamt då det tog nästan 300 år att bygga en mur. Andra tycker det är skönt att brevbäraren inte längre blåser i hornet varje gång posten levereras, hur skulle det låta?. Undrar vad greve Stenbock tänkt om han hört grälet om Sofia? Kanske hade det inte varit hela världen att få korgen via en annons i "Ordinari Posttijdender", ja om man jämför alltså.

Vad är det som hänt? Startade en chansering av den civiliserade människan samma dag som Alexander Graham Bell fick sin geniala idé?

Källor:
Grottmålning - Wikipedia
Kinesiska Muren - Wikipedia
Postverket - Wikipedia
Svensk historia - Dagstidningar
Pendeltåget mellan T-Centralen och Älvsjö Station

Har du vad som krävs för att klara kräftskivans frågesport?

Nu är vi många som förbrukat det mesta av semestern och är tillbaka på jobbet. Det behöver i och för sig inte betyda att man hänger läpp för det. Det finns kanske de som strukit dag för dag i almanackan under semestern bara för att rent visuellt kunna få en överblick över hur arbetsdagarna kommer allt närmare och känt en enorm tillfredsställelse när samtliga semesterdagar blivit överstrukna.

Det vore en överdrift att säga att jag "hänger läpp" över att vara tillbaka vid skrivbordet på banken. Men jag kan ärligt erkänna att jag kanske inte direkt tog "hoppla-steg" på väg till kontoret. Nu är jag i och för sig ganska lyckligt lottad då jag har arbetsuppgifter som något sånär går ihop med en av mina stora intressen, nämligen det att skriva. Ett annat intresse jag har är att prata men eftersom jag sitter i ett kontorslandskap får jag inte helt utlopp för den "böjelsen" utan det får jag helt enkelt göra när jag kommer hem. Nu är det dock så att inte alla i min familj delar just prat-intresset så därför blir det mest småprat på hemmaplan. Det tar jag dock igen genom att ständigt prata i sömnen, någonstans måste man ju få utlopp för sina "lustar".

Nää, för att jag ska ta "hoppla-steg" till jobbet varje dag krävs något helt annat. En intressant utgrävning någonstans i Afrika eller kanske fyra inbokade pass som historieguide på något gammalt slott eller så.

Vad kan man då hitta på framöver för att ha något att se fram emot? För att det ska vara ett rimlig "se-fram-emot-evenemang" så får man ju inte lägga ribban för högt. Jag har ingen inbokad Afrikaresa där jag erbjudits att vara med vid utgrävningarna av några vansinnigt intressanta lämningar, inte heller har man från Kalmar Slott hört av sig för att be mig under hösten vara gästguide på detta fantastiska slott.

När jag lite smådeppigt satt och försökte klämma fram något "se-fram-emot-evenemang" ringer det plötsligt på telefonen. Härligt! tänkte jag, nu får jag prata!! På en "linje" med irriterande många radioskuggor hör jag i stacato en mansröst säga "Hallå! Hallå, hör du mig? Vi har lite dålig mottagning här så jag ska fatta mig kort!

"Jaha, typiskt! tänkte jag, jag som kände för att prata lite. Snabbt som blixten drar en tanke genom huvudet, hur kort kan man fatta sig? Det måste ju vara något relativt, jag menar, en kvinna som säger att hon ska fatta sig kort menar att vi har bara har 30 minuter på oss för det här samtalet. Nu var det en man som ringt upp, hur kort kan han fatta sig? Jag menar, hur långt är ett snöre?!

Det var grannen som ringde, en granne som fortfarande var kvar på sitt landställe någonstans där ett ordentligt utbyggt mobilnät ännu inte är ett krav från de bofasta.

- Vi ville bara vara ute lite i god tid för att boka in en kräftskiva, vi blir några stycken, tyder jag grannens ord till där bara varannan stavelse tränger igenom. Passar det er?

- Aboslut, jättekul! svarar jag förstås utan att ha kollat av datumet med resten av familjen. Det blir kanon! Ska vi ta med oss något?

- Neej, det behöver ni inte, eller jo förresten, kan du knåpa ihop någon frågesport eller så som vi kan köra på kvällen? Inte för svåra bara, vi tänkte köra den efter kräftorna och nubbarna men innan desserten. Du vet, folk måste ju åtminstone ha en chans att klara av det. Och så bryts samtalet.



OK, det verkar som jag har fått i uppgift att knåpa ihop någon form av frågesport, något som folket i grannskapet kan klara av hjälpligt efter ett par, tre "helan-går".

Ha, ha.... En kräftskiva!! Ett precis lagom "se-fram-emot-evenemang"!

Sagt och gjort! Fram med papper och penna. Efter en stunds knep och knåp kom jag fram till två frågelekar och nu skulle jag behöva testa dem på er. Håller de tror ni?


"Stora namntestet"
Nedan hittar du ett antal frågor. Svaret på varje fråga är ett förnamn. Frågorna är ställda så att du vet om jag  frågar efter ett kvinno- eller mansnamn.

1. Kan han stort förtroende?
2. Är hans arm fäst vid?
3. Tar han till sin mineralsamling?
4. Behöver hon för att fästa båten?
5. Tycker kanske hon att kattungar är?
6. Tycker han att ett riktig man ska vara?
7. Där kan han ankra sin båt?
8. Tycker kanske hon att hennes saker är?
9. Kan han slå på ett rep?
10. Sällskapsspelet hon gillar att spela?
11. Vill hon göra vid å-kanten?
12. Äter han till frukost?
13. Tycker hon att fåren är?
14. Bär han när det är kallt?
15. Spelar hon i orkestern?
16. Antal när hon är utan?
17. Där han vill leva sätter han ett sådant?

"Stora fågeltestet"

Här söker jag namn på fåglar. Ordet kan alltså skrivas om till ett fågelnamn.

1. Uppsluppna
2. Lövad Mårten
3. Vättern Runt
4. Nybörjare
5. Spets i kaffet
6. Kommunistisk låsanordning
7. "Snorbuse"
8. Sädesmoped
9. Moderatryggsäck

Var det knepigt eller gick det som på räls? Törs du dela med dig av dina absoluta briljanta lösningar eller avstår du för att detta helt enkelt var en överkurs? Den orädde kan lämna sitt resultat i fältet för kommentarer nedan.

Skogens guld - En bluff om du frågar mig!

För bara några veckor sedan satt vi och planerade för sommarens semsterveckor, två veckors segling och två veckor på västkusten. En semestervecka skulle vi spara för en eventuell resa under jul- och nyår men under planeringen för sommaren kändes den veckan nästan överflödig. Fyra veckors semester är ju jätte mycket, vi står oss länge på dem. Oj va härligt det skulle bli, fyra lååånga veckor av bara ledighet, sol och bad.

Och nu sitter jag här vid ett fönster som mer liknar fiskaffärens fönster på 60-talet (för er som inte minns 60-talet kan jag berätta att varje fiskaffär värd namnet hade fönsterrutor där ett aldrig sinande stril av vatten på fönsterglaset gjorde det omöjligt att se in i affärslokalen). Semestern är slut och nu ska jag in i ekorrhjulet igen.

Hur blev semestern då? Gjorde vi allt det där vi sagt vi skulle göra?

• Segla Södertörn runt = Check
• Klara samtliga slussningar = Check
• Undvika att göra klumpiga (generande) tilläggningar = Check
• Sola och bada på västkusten = Check
• Besöka Liseberg (som man lovat i ett svagt ögonblick) = Check
• Umgås med vänner på västkusten = Check
• Plocka svamp på västkusten = ...... ???? Det hann vi aldrig!! Men det är lugnt, det kan vi göra hemma sista semesterdagen. Vill ju också som så många andra förgylla mina Facebookuppdateringar med en bild på en korg proppfull med kantareller och senare i fikarummet på jobbet livligt kunna beskriva hur det såg ut i den där gläntan där vi plockade våra första litrar med skogens guld.
   

Ja, och nu är det den sista semesterdagen. Jag kliver upp i god tid på morgonen (här ska ingen tid förspillas) brygger kaffe och brer smörgås så att vi inte behöver avbryta svampplockningen för att magen kurrar. Och så iväg!

- Åh, här stannar vi! Här finns det svamp, det kan jag ta gift på!! 

Bilen parkeras aningen knepigt (är det en utfart här tror du?), stövlarna dras på och så bär det av, rakt in i den mossbeklädda skogen. Mmmmm.... det doftar så gott av jord, barr och svamp! Vi går länge, länge, länge..... och inte en svamp dyker upp. Inte ens den där röda med vita prickar på hatten.

- Nää, det här var ingen bra skog. Vi kör en bit till, det är nog för mycket blåbärsris här.

Ny knepig parkering och så tramp på nya mossbeklädda stenar. Men ingen svamp. Inte en enda!! Har alla kantareller redan plockats i Stockholmstrakten?! Vad är detta??!! Nä, bäst att lugna sig lite, fikar vi och äter en macka får vi nya krafter och orkar gå längre in i skogen. Vi slår oss ned på en sten och plockar fram färdkosten ur ryggsäcken. Då brakar det löst!!! Himlen öppnar sig och plötsligt vräker regnet ned (så där som det kan göra i amerikanska filmer, ni vet) och som grädde på moset skär den ena blixten efter den andra djupa fåror i det annars så jämngråa himlataket.

Vi rusar tillbaka till bilen och hoppas att regnet ska hålla upp. Men efter en halvtimme ger vi upp, regnet står som spön i backen. Tor är förbannad och det visar han genom att åka runt på sin vagn, dragen av bockarna Tanngnjóstr och Tanngrisnir samtidigt som han slår vilt omkring sig med Mjölner. Besviket kan vi bara konstatera att det blir ingen svamp. Vi vänder hemåt och beskriver målande för varandra om gånger då vi snubblat över "mattor" av kantareller, vilka svampar som faktiskt går att äta och hur man bäst kollar om svampen man plockat är giftig eller inte.

Det lär finnas tusentals svamparter i norden, men bara drygt 100 bra matsvampar. Resten är giftiga eller olämpliga som föda. Tusentals svamparter?! Och vi hittade inte en enda!! För att komma över vår besvikelse över vår tomt gapande svampkorg, tröstar vi oss med att vi i alla fall inte behöver oroa oss för att vi i svampkorgen fått med oss Gifthätting, Giftspindelskivling eller Svavelgul slöjskivling.

Jag har någon gång hört att all svamp går att äta om den bara bereds på rätt sätt men faktum är att det är en livsfarlig tumregel!

• En maskäten svamp kan inte vara giftig.
  Fel! Också dödligt giftiga svampar kan vara insektsangripna.
   
• En svamp som smakar gott är ätlig.
  Fel! Flera av de mest giftiga svamparna har mycket mild smak.
   
• Om jag ser att rådjur eller kor har ätit av svampen vet jag att jag också kan äta den.
  Fel! Vit flugsvamp är dödligt giftig för människor, men kor kan äta den utan att ta skada.
   
• Alla svampgifter försvinner om jag kokar av svampen.
  Fel! De flesta svampgifter är inte vattenlösliga. Därför finns de kvar i svampen även om den kokas av.
    
• Röd flugsvamp går bra att äta om man flår den, eftersom giftet sitter i hatthuden.
  Fel! Giftet finns spritt i hela fruktkroppen.
   
• För att se om en svamp är ätlig lägger man en silversked i den färdiglagade svamprätten. Om silvret svartnar är svampen giftig. Annars går den att äta.
  Fel! Hela familjer har blivit sjuka efter att ha följt detta råd.

Semestern är slut, svampplockningen blev ett fiasko och utanför fönstret faller det amerikanska filmregnet!! Men så minns jag plötsligt den där sparade semesterveckan, den som jag inte trodde att jag skulle behöva (man tar sig för pannan, hur dum får man bli, bara på ett ungefär?).

Så istället för svamp i korgen har jag nu bokat en resa strax efter jul, en resa låååångt bort från mossbevuxna stenar och svensk väldoftande mylla.





Ja, ja vad är väl en bal på slottet? För att inte låta alltför bitter över min misslyckade svamp-plockar-dag får jag väl avsluta med några fantastiskt goda recept där just kantarell är huvudingrediensen.

Så till er alla som fyllt era korgar med Skogens guld - Varsågoda!!

Recept som innehåller kantareller

Källor:

Missuppfattningar om giftsvampar - Naturhistoriska Riksmuseet

Giftiga svampar - Naturplats.com